Recorded Editions of Contemporary Music

ECM recordings as artistic expressions and cultural practice

Seminarium, Nasjonalbiblioteket i Oslo, fredagen den 18 oktober 2013

Jan Erik Kongshaug och Manfred Eicher

Jan Erik Kongshaug och Manfred Eicher
Foto: Nasjonalbiblioteket i Oslo

Nasjonalbiblioteket i Oslo bjöd in till ett högintressant och välbesökt seminarium kring det tyska skivbolaget ECM. Detta med anledning av att ECM och Rainbow Studio tidigare i år har deponerat sitt bandarkiv till biblioteket. En samling på 600 band.

Under många år spelade ECM in sina skivor i den berömda Rainbow Studio i Oslo. ECM tillhör ett av världens mest kända skivbolag med en utgivning av jazzskivor sedan 1969.

Numera har man också en utgivning av klassisk musik. Grundaren av bolaget, Manfred Eicher, hade bjudits in liksom inspelningsteknikern och ägaren till Rainbow Studio, Jan Erik Kongshaug.  Till seminariet hade också basisten Arild Anderson bjudits in samt två forskare, Peter Elsdon från England och Krin Gabbard från USA, som båda fördjupat sig i olika aspekter av ECM:s estetik och praktik. Elsdon nämnde ECM som en föregångare när det gäller att spela in soloskivor.

Forskningsbibliotekarien Ivar Håkon Eikje inledde seminariet med en presentation av ECM:s historia.

Professor Hans Weisethaunet ledde seminariet och i samtalet med Manfred Eicher fick denne gott om tid att utveckla sina idéer och filosofi kring sitt livsverk. Som producent liknar Eicher gärna sig själv vid en ”filmregissör” eller ännu hellre en auteur.  Det handlar om att ha ”blicken” och kontrollen över alla delar av produktionen, allt från idé till färdig skiva. Ingenting får lämnas åt slumpen! Samtidigt ser han en studioinspelning som ett ”teamwork”. Han pratade också om viktigen av att man måste kunna lyssna, ”The Art of listening”, och att musik inte är ”ljud”, utan tid, känsla och tystnad.  Att det skulle finnas något utmärkande ”ECM-sound” ville han dock inte tillstå.

Samtalet med Jan Erik Kongshaug blev, av naturliga skäl, mer tekniskt inriktat, där han också berättade om den första legendariska studion, Arne Bendiksen Studio i Oslo, med sin numera världsberömda Steinwayflygel, där Keith Jarrett spelade in sin först soloskiva 1971.

Arild Andersen gav det hela en musikalisk skepnad i ett fantastiskt solo på kontrabas!

Sångkonferens i Sydafrika

Berg kring Stellenbosch. Foto: Ingrid Åkesson

Berg kring Stellenbosch. Foto: Ingrid Åkesson

Den 13–19 oktober 2013 möttes sångforskare från mer än 20 länder i Stellenbosch, västra Kapprovinsen i Sydafrika vid 43rd International Ballad Conference of the Kommission für Volksdichtung. Lokal organisatör var professor Matilda Burden vid universitetet och universitetsmuseet i Stellenbosch, och konferensen var den första på södra halvklotet.

Temat för konferensen var Social issues in ballads and other songs. Deltagarna presenterade forskning kring allt från gränsöverskridande körsång i Sydafrika efter apartheid, sociala dilemman i musikdokumentation under apartheid och sångens roll i Zimbabwes sociala förändringsprocesser till hiphopballader i dagens USA och incestmotiv i de skandinaviska medeltidsballaderna.

Forskarna kom från olika discipliner som folkloristik, kulturhistoria, musiketnologi och litteraturvetenskap. Från Sverige deltog Ingrid Åkesson, forskningsarkivarie  Svenskt visarkiv. Hennes paper hade titeln “Her faither struck her wondrous sore”. Structural, gendered and honour-related violence – a ballad motif with everlasting relevance.

Förutom föredrag och diskussioner omfattade konferensen också flera musikinslag, bland annat en konsert med Tygerberg Children’s Choir och Stellenbosch University Choir, båda med internationellt renommé.

Nedan finns ett videoklipp med Tygerberg Children’s Choir.

Månadens bild: Don Cherry

Don Cherry. Foto: Christer Landergren

Don Cherry. Foto: Christer Landergren

Månadens bild från Svenskt visarkiv är från sent 1960-tal och föreställer musikern Don Cherry (1936–1995), avbildad av jazzfotografen Christer Landergren.

Trumpetaren och multiinstrumentalisten Don Cherry föddes i Oklahoma City i USA. I början av 1950-talet framträdde han med olika jazzmusiker i Los Angeles. Känd blev han först 1958, när han spelade med altsaxofonisten Ornette Coleman, först i en kvintett med pianisten Paul Bley och senare i en pianolös kvartett, som spelade in ett flertal betydande jazzhistoriska skivor i slutet av 50-talet och i början 60-talet.

Från Oklahoma City till Tågarp

Under 1960-talet kom Cherry att spela i många och stilistiskt mycket skiftande sammanhang, i gruppen New York Contemporary Five med bland andra Archie Shepp och John Tchicai och med musiker som Sonny Rollins, Steve Lacy, Albert Ayler och George Russell med flera.

Cherry ledde också en egen internationell grupp i mitten av 60-talet med bland andra Gato Barbieri. Denna grupp framträdde på jazzklubben Gyllene Cirkeln i Stockholm. Cherry hade tidigare besökt Stockholm med olika musiker och staden skulle komma att bli hans hemstad under några år, för en senare flytt till Tågarp i Skåne.

Organic Music Society

I Stockholm blev Cherry en viktig inspirationskälla för musiker som till exempel Bernt Rosengren, Christer Bothén, Tommy Koverhult och Bengt Berger. Han höll kurser och workshops i ABF-huset och sommaren 1971 fungerade han som kapellmästare i den berömda Bucky Dome utanför Moderna Museet.

Det var bland annat här hans experimentella och numera kultklassade album Oragnic Music Society spelades in. 2012 gavs skivan ut på nytt av Caprice Records, som precis som Visarkivet är en del av Statens musikverk. Förutom en nytryckt lp-utgåva släpptes skivan för första gången även på cd. Läs mer.

Sprängde musikaliska gränser

Cherry kunde fungera som en katalysator i musikaliska sammanhang och verkligen få i gång sin omgivning. I Sverige hade han också träffat sin fru, textilkonstnären Moki Karlsson Cherry.

Från att ha spelat en musik starkt inspirerad av Ornette, utvecklas Cherry under 1960-talet till att spela en allt friare musik, som bland annat kan höras på de skivor han spelade in för Blue Note vid denna tid.

Musik kort och gott

Runt 1968 börjar Cherry allt mer att intressera sig för musik från andra delar världen, Afrika och Asien. I Stockholm träffade han den turkiske trumpetaren Maffy Falay. För Cherry var det inte längre viktigt att tydligt definiera vad det är för musik han spelade. Folkmusik från olika världsdelar blandades med mer jazzorienterad musik. Själv nöjde sig Cherry kort och gott med att kalla det hela för ”musik”!

Han fortsatte att under resten av sitt liv, med en stor nyfikenhet och ett gott öra, att utveckla denna form av ”världsmusik”.

Jan Ling (1934–2013)

Jan Ling spelar in nyckelharpspelarna Gösta Hellström och Spel-Oskar Larsson på 1960-talet. Foto: Ingvar H. Eriksson

Jan Ling spelar in nyckelharpspelarna Gösta Hellström och Spel-Oskar Larsson på 1960-talet. Foto: Ingvar H. Eriksson

Jan Ling, en av Sveriges mest framstående musikforskare, har gått bort. Jan Ling (1934–2013) utförde betydande delar av sin gärning inom de kulturarvsinstitutioner som i dag ingår i Statens musikverk. Arbetet med den banbrytande avhandlingen om nyckelharpan skedde till stor del på det dåvarande Musikhistoriska museet, vars chef Ernst Emsheimer var Lings mentor inom musiketnologin.

På Musikaliska akademiens bibliotek, nu Musik och teaterbiblioteket, var han en flitig besökare och samtalspartner, och när Svenskt visarkiv inledde sina systematiska dokumentationsinspelningar av svensk folkmusik i början av 1960-talet gjorde Ling ett pionjärarbete även inom detta område.

Avhandlingen Nyckelharpan finns publicerad som onlinepublikation på Svenskt visarkivs webbplats.

Läs mer om Jan Lings arbete på Göteborgs universitets webbplats.

Nordiskt Forum för folkmusikforskning och -arkiv

Det årliga mötet med de nordiska folkmusikarkiven hölls den 1–3 oktober. Denna gång i Vasa, Finland med Finlands svenska folkmusikinstitut som värd.  Vid mötet diskuterades både verksamhetsfrågor och organisation. Svenskt visarkivs Ingrid Åkesson presenterade sitt projekt Musik att höra eller musik att göra? och Dan Lundbergs berättade om sitt arbete med fängelsesånger under rubriken ”När alla trodde att jag skulle bli, en skitig knegare, då fick dom tji.” Svenska fängelsesånger – från intern till extern repertoar.

De nordiska folkmusikarkiven har intressant nog alla liknande situationer vad gäller organisatoriska förändringar. Svenskt visarkiv är sedan i februari i år en del av Arkiv- och biblioteksenheten i Statens musikverk, Dansk Folkemindesamling sorterar under Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn, Finlands svenska folkmusikinstitut ingår i Svenska litteratursällskapet. Inom en nära framtid kommer också Norskt visearkiv att införlivas i musikavdelningen i det norska Nasjonalbiblioteket. I samtliga fall har eller ska alltså folkmusikarkiven omorganiseras och inordnas i större enheter. Erfarenheter av detta var naturligtvis en viktig del av diskussionerna vid mötet i Vasa.

Avslutningsvis beslutades att det nordiska arkivnätverket ska byta namn till Nordiskt Forum för folkmusikforskning och -arkiv (NoFA). Nästa års möte arrangeras i oktober 2014 av Svenskt visarkiv i samarbete med Kungl. Gustaf Adolfsakademien.

Folklig menuett i Norden

En figur i menuetten beskriven av den franske dansmästaren Pierre Rameau.

Under andra halvan av 1600-talet och hela 1700-talet var menuett en dans på modet. I Norden var det inte bara finare folk som dansade menuett utan även borgare och bönder. Den folkliga menuetten i Norden var temat under seminariehelgen som Nordisk förening för folkdansforskning arrangerade i samarbete med Forum för historiska danser och musik i Göteborg den 20–22 september. Visarkivets dansarkivarie Anna Nyander deltog i seminariehelgen, vilken förutom intressanta föreläsningar även bjöd på workshoppar i finska och danska folkliga menuetter.

Mixa eller maxa i Bern

Vid en internationell konferens i Bern 4–8 september medverkade en delegation från Svenskt visarkivs forskningsprojekt Mixa eller maxa. Forskarmötet, som arrangerades av ESEM (European Seminar in Ethnomusicology) hade som tema Cultural Mapping and Musical Diversity, och diskussionerna handlade i hög grad om tolkningar och tillämpningar av UNESCO:s konvention för skydd av det immatriella kulturarvet. Mixa eller maxa-projektet presenterades utförligt vid en uppskattad paneldiskussion under rubriken Pluralize or Polarize den 6 september. På bilden från vänster Dan Lundberg, Anders Hammarlund, Madeleine Modin, Ingrid Åkesson, Mathias Boström, Karin Eriksson. I projektet medverkar också Mats Nilsson, Göteborgs universitet.

Monica Zetterlund 1968

Svartvitt fotografi av Monica Zetterlund bakom mikrofonen på Stockholms Jazzfestival 1968. Foto: Christer Landergren

Monica Zetterlund 1968. Foto: Christer Landergren

Månadens bild från Svenskt visarkiv föreställer Monica Zetterlund på scen på Stockholms Jazzfestival sommaren 1968. Foto: Christer Landergren.

Monica Zetterlund, född 20 september 1937 i Hagfors och död 12 maj 2005 i Stockholm, tillhör en av de mest folkkära artister som vi har haft i Sverige. Hennes mångsidighet – sångerska, kabaréartist och filmskådespelerska – gjorde att det fanns en ”Monica” för alla.

Slog igenom som jazzsångerska

Hon uppmärksammades först som jazzsångerska i slutet av 1950-talet i Ib Glindemanns orkester och blev senare riksbekant genom revyer av Hasse Alfredson och Tage Danielsson på 1960-talet. 1964 sjöng hon in skivan Waltz for Debbie med pianisten Bill Evans trio, en inspelning som räknas till de främsta i hela genren även i en internationell jämförelse.

Som en konstrast till mer humorinriktade revyer och filmer på 1960-talet, som till exempel Att angöra en brygga (1965), gjorde hon rollen som den prostituerade Ulrika i Jan Troells filmatisering av Vilhelm Mobergs romansvit: UtvandrarnaInvandrarnaNybyggarna och Sista brevet till Sverige. Sviten blev till två filmer Utvandrarna (1971) och Nybyggarna (1972) samt en längre tv-version.

Personligt uttryck

Som sångerska hade hon en mycket personlig röst och rörde hon sig fritt över genrerna i allt från jazzstandards till folkvisor och poplåtar, inte sällan med svensk text.

Monica Zetterlund är just nu högaktuell i och med filmen Monica Z, i regi av Per Fly och manus av Peter Birro, där den långfilmdebuterande Edda Magnason gör rollen som Monica.

/Roger Bergner, forskningsarkivarie på Svenskt visarkiv

Till Månadens bild i augusti

Mästerspelmän på Skansen!

Olov Johansson, Lisa Eriksson Långbacka och Lena Willemark utanför Seglora kyrka på Skansen. Foto: Anna Nyander

Lisa Eriksson Långbacka, Lena Willemark och Olov Johansson bjöd på en fantastisk Mästerspelmanskonsert på Riksspelmansstämman på Skansen den 31 augusti. Det var en intim konsert med både solo-, duo- och triospel som bjöd på både traditionella låtar och nyskrivet material.

Konsertens fjärde mästerspelman, Nisse Nordström, hade dessvärre blivit sjuk och kunde inte deltaga. Den som inte var på plats och hörde konserten direkt kan höra den senare i Sveriges Radio.

Mästerspelmanskonsert på Skansen

På lördag den 31 augusti går årets spelmansstämma på Skansen av stapeln. Programmet finns här: www.spelmansstammapaskansen.se. Visarkivet arrangerar den årliga mästerspelmanskonserten i Seglora kyrka. Medverkande är årets två vinnare av Zorns guldmärke, Olov Johansson och Nisse Nordström, samt Lena Willemark och Lisa Eriksson Långbacka. Konserten börjar 14.30. Varmt välkomna!