Visarkivet på Folk- och Världsmusikgalan

Postat den av

Forum: Folk 2014. foto: Markus Tullberg

Musikverket deltog på flera fronter vid årets Folk- och världsmusikgala, som i år hölls i kulturhuvudstaden Umeå i samarbete med festivalen Umefolk. Vid fredagens seminarium Forum: Folk presenterades en rad aktuella forskningsprojekt på folkmusikområdet. Moderator var arkiv- och biblioteksenhetens chef Dan Lundberg som också presenterade projekten Mixa eller maxa  och Utanförskapets röster.  Ingrid Åkesson, musiketnolog och forskningsarkivarie vid Svenskt visarkiv, presenterade projektet Musik att höra eller musik att göra. I seminariet deltog också Jill Johnson, Jonas Simonsson, Susanne Rosenberg, Sven Ahlbäck, Magnus Gustafsson, Thomas Fahlander och Markus Tullberg.  

Vissamling sökbar genom ny bok

Postat den av
Boksläpp på DFU

Release av visregistret med vissång av Katarina Hammarström på Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.
Foto: William Nisser, DFU

Fredagen den 31 januari var det boksläpp på Institutet för språk- och folkminnen, Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Där finns nämligen en av Sveriges största enskilda samlingar med uppteckningar av folkliga visor och ramsor från 1800-talet, innehållande cirka 630 visvarianter och mer än 160 ramsor från norra Södermanland. Visorna och ramsorna är upptecknade av Gustaf Ericsson (1820–1894) från Härad utanför Strängnäs.

Gustaf Ericsson såg som sin livsuppgift att samla alla upptänkliga folkminnen där visorna bara utgör en del av det väldiga materialet. Något som gör Ericsson ovanlig för sin tid är att han själv var en man av folket medan de flesta andra folkminnessamlarna var bildade personer ur de högre samhällsskikten. Han framlevde sitt liv som fattig torpare och diversearbetare, själv titulerade han sig metallarbetare. Hans enkla samhällsställning påverkade säkert urval och tillgång till vad som samlades in. Sådant man kanske valde att inte sjunga för prästen eller läroverksläraren vågade man sjunga inför en jämlike.

Tidigare har stora delar av Ericssons arbeten presenterats i bokform, bland annat sagor och sägner, talesätt och gåtor samt arbete och redskap. Nu har alltså turen kommit till visorna och ramsorna. Arkivarien och folkmusikforskaren Katarina Hammarström har under 2013 gått igenom och ordnat upp dessa och presenterar materialet i boken Register över visor och ramsor från norra Södermanland. Boken gör det möjligt att söka i materialet och beställa kopior ur det från Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, som också säljer boken.

Gustaf Ericsson framsida

Bokens framsida

Registret omfattar även den mindre del av Ericssons visuppteckningar som förvaras i Nordiska museets respektive Vitterhetsakademins arkiv. Vismaterialet finns också i kopia på Svenskt visarkiv vilket gjort att en stor del av Katarina Hammarströms förteckningsarbete kunnat göras på och i samarbete med Visarkivet. Projektet har möjliggjorts genom en pengadonation från nyligen bortgångna tidigare professorn i svenska och nordiska språk i Uppsala, Gun Widmark (1920–2013), som själv hade sörmländska rötter.

Avslutningsvis kan man citera bokens baksidestext: ”Här ligger en guldgruva och väntar”.

Pete Seeger 1919–2014

Postat den av
Pete Seeger 1986

Pete Seeger 1986. Foto: Josef Schwarz (CC)

En av de mest långlivade vissångarna i världen har gått bort. Amerikanen Pete Seeger dog i New York den 27 januari efter en kort tids sjukdom, 94 år gammal. Pete Seegers betydelse ligger främst i att han under sin långa livsgärning själv komponerat och varit med om att popularisera folksånger och knyta dem till politiska och medborgerliga frågor, till exempel ”Where have all the flowers gone” och ”We shall overcome”.

Seeger uppträdde tillsammans med Woody Guthrie på 1940-talet och spelade senare med sånggruppen The Weavers. Seeger och andra medlemmar ur The Weavers svartlistades under McCarthy-eran i USA för sin vänsterpolitiska hållning. Han har varit en aktiv röst (ofta sjungande) inom kamp för medborgerliga rättigheter, mot kärnvapen, inom miljöfrågor och ända in i Occupy Wall Street-rörelsen.

1974 spelade Pete Seeger in en skiva i Sverige, vid en konsert i Uppsala universitetsaula. Konserten arrangerades av en annan legendarisk amerikan inom vissång och folkmusik, Izzy Young, som alltjämt bor i Sverige. Skivan ”If a revolution comes to my country – Om revolutionen kommer till mitt land” gavs ut av skivbolaget Oktober.

Svenskt visarkiv har böcker om och skivor med Pete Seeger – välkommen hit för att ta del av materialet.

Unik dokumentation av ett spelmansliv

Postat den av

– Viktig del av 1900-talets musikhistoria i Claes Hagströms arkiv

Claes Hagström, fiolspelman från Trosa, samlade under sin levnad noter till närmare 20000 låtar som han sorterade efter ett egenhändigt konstruerat registersystem. Nu finns såväl noter och kortregister liksom inspelningar, foton, tidningsklipp och mycket annat material efter Claes Hagström tillgängligt i Svenskt visarkiv. Tillsammans utgör det ett arkiv som på en gång är både unikt och representativt. Unikt då det ger en inblick i en enskild individs musikliv, men samtidigt representativt eftersom arkivet på ett förtjänstfullt sätt dokumenterar en viktig del av 1900-talets musikhistoria.

Claes Hagström

Claes Hagström med sin omfattande samling av notblad och annat material. Foto: Ur Claes Hagströms arkiv

Claes Hagström (1919-2006) var född och uppvuxen i Trosa där han arbetade som handelsbiträde i Trosa Järnhandel. Han var alltså ingen yrkesmusiker utan snarare en hängiven amatör. Som sådan var han verksam i det lokala musiklivet och inom spelmansrörelsen. Den omfattande dokumentationen över det egna musiklivet, med en noggrann och i många fall egensinnig ordning på noter och annat material, låter oss också ana att samlandet och registrerandet varit ett lika stort intresse som själva musicerandet. Bara registerkorten över Claes Hagströms notsamling omfattar sex arkivvolymer.

Notsamlingen med tillhörande register är särskilt värdefullt då de på ett unikt sätt ger möjlighet att överblicka en enskild individs repertoar och musikintresse. 1800- och 1900-talens folkmusikinsamlare bortsåg som regel från sina informanters repertoar utöver den rent folkmusikaliska, medvetet eller omedvetet. Deras drivkraft var att bevara folkmusiken, och den moderna musiken uppfattades då ofta som ett hot. Claes Hagströms arkiv visar att farhågorna var obefogade. Material ur standardverket Svenska låtar och andra folkmusikutgåvor samsas här sida vid sida med ett brett och representativt spektra av den populärmusik som varit dominerande under 1900-talet såsom schlagers, gammal dansmusik, jazz, marscher, svensktoppsmusik, och pop/rock.

 

Claes Hagström Trosa Stadshotell

Spelmansträff på Trosa Stadshotell, den 8 januari 1971. Claes Hagström ses som nummer sex från vänster. Foto: Ur Claes Hagströms arkiv

Däremot ändrades formerna för att framföra folkmusik under 1900-talet, när den förlorade sin tidigare huvudsakliga roll som dansmusik. En del av den förändringen är den institutionalisering av folkmusiken som kommit att kallas för spelmansrörelsen. Musiken utövades genom spelmansförbund, spelmanslag och folkdanslag. Musikerna trakterade inte bara sina instrument, de tog även styrelseuppdrag och deltog i mötesverksamhet. Claes Hagström var medlem och aktiv i flera spelmanslag och förbund vilket återspeglas i arkivet genom verksamhetsberättelser, årsmötesprotokoll, stadgar och andra handlingar. Detta engagemang gav honom musikervänner runt om i landet som han upprätthöll en regelbunden kontakt med, vilket framgår av korrespondens och annat material.  Likaså ges en bra bild av en del av det lokala musiklivet i Trosa med omnejd tack vare fotografier, tidningsklipp och de speldagböcker som Claes Hagström började skriva redan 1933.

2011 donerades Claes Hagströms efterlämnade material till Svenskt visarkiv av Södermanlands spelmansförbund, och är nu tillgängligt för allmänheten. Det är ett arkiv där såväl släkt- och hembygdsforskaren som musikhistorikern kommer att få sitt lystmäte.

Månadens bild: Alice Babs

Postat den av
Alice Babs, 1939. Foto: Okänd/Svenskt visarkiv

Alice Babs, 1939. Foto: Okänd/Svenskt visarkiv

Söndag den 26 januari fyller Alice Babs 90 år. Lasse Zackrisson, Alice Babs producent och tidigare medarbetare på Svenskt visarkiv, ber att få gratulera.

”Alice Babs är en Sveriges absolut mest spännande artister någonsin med en mångfald som får det mesta i nöjesbranschen att blekna. Visste ni att Alice Babs skapade en Babs-feber som orsakade mer rabalder än vad både Elvis och Beatles åstadkom här i Sverige (kanske för att Babs redan banat väg för ungdomsmusiken här).

Hon lanserade Povel Ramel. Hon har arbetat med jazzgiganter som Louis Armstrong och Duke Ellington. Frank Sinatra beundrade henne. Hon var den första som fick guldskiva i Sverige. Hon var den första svenska artist som låg på Billboardlistan i USA. Hon sjöng Sveriges första bidrag till Melodifestivalen.

Alice Babs samlingar som finns på Svenskt visarkiv är omfattande och rymmer material från hennes första tidningsklipp i Västervikstidningen till unika ljud- och videoinspelningar med Duke Ellington. Svenskt visarkiv samt undertecknad gratulerar Alice Babs varmt på hennes 90-årsdag!”

/Lasse Zackrisson

Etnologer möttes i Göteborg

Postat den av

Vad utmärker svensk country? Vad är queerdans för något? Och hur kan videokameran användas bäst vid en deltagande observation?  Det är några av frågeställningarna som avhandlades när ett 20-tal musik- och dansetnologer träffades i Göteborg den 8–9 januari.

Musik- och dansetnologträff

Det var fjärde gången som Mats Nilsson, docent i etnologi vid institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet, bjöd in till en musik- och dansetnologträff med ambitionen att samla så många som möjligt som sysslar med forskning kring dans och musik i vid etnologisk mening.

Träffen anordnades under lättsamma och informella former. Snarare än att följa ett strikt program var det främsta syftet att ge kollegor möjlighet att träffas och bli informerade om varandras verksamheter.

Forskningspresentationer och diskussioner

Under de två dagarna redogjorde deltagarna för pågående och nystartade forskningsprojekt, planerade utbildningar och tidskrifter, för- och nackdelar med olika arbetsmetoder med mera. Diskussionslystnaden gick inte att ta miste på: samtal och utbyte av erfarenheter pågick såväl i storgruppsform som i fikapauser och under onsdagskvällens mingel med tillhörande buffé.

Svenskt visarkiv var väl representerat. Bland annat berättade dansarkivarie Anna Nyander om Visarkivets dokumentationsprojekt om queerdans. Övriga deltagare från Svenskt visarkiv var Anders Hammarlund, Dan Lundberg och Wictor Johansson.

Konferensen i Göteborg

Lars Lilliestam från Göteborgs universitet, Dan Lundberg från Svenskt visarkiv, Alf Arvidsson från Umeå universitet och Bengt Edqvist från Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet (DAG) i Göteborg. Foto: Anna Nyander

Jazzens lucior

Postat den av
Luciafirande på Salle de Paris i Stockholm 1948. . Brehms orkester, som var ställets husband, bestod vid det möjligtvis något överförfriskade tillfället av, från vänster: Leppe Sundevall som spelade trumpet, Gösta Theselius, välkänd arrangör, pianist och tenorsaxofonist, Arne Domnérus på altsaxofon och klarinett, sångaren Chris Dane, Tage Eriksson på trummor samt kapellmästaren Simon Brehm själv på bas. Fotograf: Okänd/Svenskt visarkiv

Luciafirande på Salle de Paris i Stockholm 1948. Fotograf: Okänd/Svenskt visarkiv

Visarkivets jazzfotografier föreställer inte bara svenska och internationella storstjärnor på scen, personliga porträtt av jazzmusiker och en och annan schlagerartist. Här finns även fotografier som skildrar den klubbkultur som var intimt förknippad med jazzgenren.

Jazzigt luciafirande

Månadens bild bjuder på ett jazzigt luciafirande av det mer festliga slaget. Simon Brehms orkester laddar upp inför firandet på dansrestaurangen Salle de Paris, som låg på Sturegatan 10 i Stockholm. Året är 1948.

Brehms orkester, som var ställets husband, bestod vid det möjligtvis något överförfriskade tillfället av, från vänster: Leppe Sundevall som spelade trumpet, Gösta Theselius, välkänd arrangör, pianist och tenorsaxofonist, Arne Domnérus på altsaxofon och klarinett, sångaren Chris Dane, Tage Eriksson på trummor samt kapellmästaren Simon Brehm själv på bas.

Lussande på Gazell Club

Luciafirande på Gazell Club cirka 1962–63. Trombonisten som syns i bakgrunden är troligtvis Henrik Hultberg eller Lars Hübinger. Fotograf: Okänd/Svenskt visarkiv

Luciafirande på Gazelle Club cirka 1962–63. Fotograf: Okänd/Svenskt visarkiv

15 år senare ställde källarklubben Gazell till med luciafirande. Klubben låg på Österlånggatan 29 i Gamla Stan i Stockholm, bilden tros vara från cirka 1962–63.

Trombonisten som syns i bakgrunden är troligtvis Henrik Hultberg eller Lars Hübinger. Det uppsluppna luciatåget, som redan för 50 år sedan hade förstått vikten av att inte göra någon skillnad på hon och han, består av okända entusiaster, som alla i dag torde ha uppnått en mogen pensionsålder.

Gazell Club på film

Gazell Club är också platsen för en scen i Gentlemen, en svensk film baserad på Klas Östergrens romaner Gentlemen och Gangsters regisserad av Mikael Marcimain. Filmen har premiär 2014 och kommer även att visas som tv-serie i  Sveriges Television. Till saken hör att bilder från Svenskt visarkiv har använts för att återskapa interiörerna i filmen. Frågan är om vi kommer att få se denna luciascen i filmen?

Fler bilder från jazzarkivet

Lyssnandet, blicken och sången

Postat den av

En grupp forskare och utövare inom vokal folkmusik möttes på Svenskt visarkiv 6–7 november för ett seminarium om hur vi använder lyssnandet respektive blicken i nutida gehörstradition. Titeln på seminariet var Lyssnandet och blicken i sångkulturer och arrangör var Ingrid Åkesson vid Visarkivet. Även Visarkivets Karin Strand deltog i seminariet.

Spontant tänker de flesta av oss kanske att lyssnandet hänger samman med muntlighet och synen, blicken med skriftlighet. Men går det verkligen en skiljelinje mellan muntlighet och skriftlighet? Vad innebär de begreppen i praktiken när vi kombinerar visuellt minne (som kan vara en minnesbild av en nedskriven text eller en notbild – men också en minnesbild av ansiktet och kroppen hos den sångare vi lärde oss en visa av) med auditivt minne (som kan innebära gehörsinlärning direkt i stunden från en annan person eller från en fixerad inspelning)? Ska vi tala om ett muntligt förhållningssätt till olika slags källor snarare än ”muntlig kultur” i allmänhet? Har sångrösten idag den dubbla karaktären av dels ett ytterst personligt avtryck och dels en vara eller produkt som kan säljas på en marknad? Är tonalitet relativ? Måste det som klingar ut i rummet vara mera ”riktigt” än det som klingar inne i huvudets akustiska rum? Hur kan handskrivna visböcker användas som samlingspunkt, som förstärkare av motsättningar eller för att markera ägande? Vilka roller har egentligen melodiangivelserna i skillingtrycken spelat? Har förra sekelskiftets blindvisor relevans för sjuka och arbetslösa idag?

Sångkonferensens deltagare.
I bakre raden Lena Halskov Hansen, Andrea Susanne Opielka, Ingrid Åkesson, Kristin Borgehed, Ingrid Gjersten och Margareta Jersild. I främre raden Karin Strand och Anne Murstad.
Foto: Eric Hammarström

 

Dessa och andra frågor diskuterades under rubriker som Muntlighet i vår senmoderna verklighet och Digital revolution i relation till traditionsförmedling. De som deltog i seminariet är medlemmar av ett tvärvetenskapligt nordiskt nätverk, Nordisk Forskernettverk for Vokal Folkemusikk. Från nätverket har tidigare publicerats en antologi, Tradisjonell sang som levende prosess, som presenteras här och här.

Instrument som kulturarv

Postat den av

Nordiskt instrumentseminarium arrangeras vartannat år av forskare och instrumentbyggare i de nordiska länderna. Denna gång hölls seminariet på Valdres Folkemuseum i Fagernes, Norge. Arrangörer var Valdres museer, Eric Sahlströminstitutet och det norska Rådet för folkemusikk og folkedans. Seminariet hölls den 12-14 november.

Seminariet belyste olika teman med anknytning till instrumentbygge. En av de viktigare huvudfrågorna rörde behovet av kulturpolitiska insatser för att säkra instrumentbygge som hantverk – i realiteten nationella handlingsplaner och riktlinjer. Detta diskuterades i en debatt med representanter för Sverige, Norge, Island och Finland. I synnerhet behandlades de eventuella möjligheter som UNESCO:s konvention angående immateriella kulturarv skulle kunna innebära för instrumentbyggare. Listan har ratificerats av samtliga länder i Norden och arbete med implementering pågår just nu.

I seminariet deltog Statens musikverks Eva Olandersson från Musik- och teatermuseet och Dan Lundberg från Arkiv- och biblioteksavdelningen. Den senare var också svensk representant i debatten om kulturpolitiska insatser för instrumentbygge.

Rapport från Gambia

Postat den av

Under första veckan i november tog Svenskt visarkivs pågående projekt i Gambia flera steg framåt. Visarkivets forskningsarkivarie Mathias Boström reste till det västafrikanska landet tillsammans med ljudteknikern Tommy Sjöberg från Folkmusikens hus i Rättvik för att ge en veckas utbildning i hur man digitaliserar, katalogiserar och arkiverar audiovisuellt material.

Forskningsassistenten Lamin Yarbo kontrollyssnar

Forskningsassistenten Lamin Yarbo kontrollyssnar på en pågående digitalisering av en fältinspelning. Foto: Michael Campbell, NCAC.

Visarkivets och Folkmusikens hus gambiska projektpartner, National Centre for Arts and Culture (NCAC), hade förutom sin egen personal även bjudit in representanter från bland annat Gambias radio, nationalbibliotek och riksarkiv för att ta del av vår undervisning. På så sätt kunde vår insats få en vidare spridning i Gambia, eftersom behovet av digitalisering finns hos alla arkivinstitutioner, där såväl som här hemma. Kursveckan var dessutom en del av ett större utbildningspaket för NCAC:s personal, som ingår i ett parallellt drivet digitaliseringsprojekt vid NCAC med finansiering från British Librarys ”Endangered archives programme”. Detta projekt leds av Dr Toby Green vid King’s College i London, en historiker med inriktning mot västafrikansk historia. Under veckan vi var på plats var även Green där och deltog i undervisningen med en föreläsning om den stora betydelsen av NCAC:s samlingar för den historiska forskningen samt en workshop om olika vägar att sprida information om arkivets samlingar.

Rengöring av bandspelarens tonhuvud

Rengöring av bandspelarens tonhuvud innan digitaliseringen av bandet påbörjas. Foto: Michael Campbell, NCAC.

Det brittiska och svenska projektet hade gemensamt införskaffat digitaliseringsutrustning till NCAC. Under den i flera avseenden heta veckan instruerades och tränades personalen i att hantera bandspelare, omvandlare av analoga till digitala signaler och ljudprogram i dator, katalogisering av inspelningar och arkivering av digitaliserat material. Förutom det varma vädret hettade det även till i undervisningen. Det mesta som kunde gå fel gick nämligen snett: mycket krånglande programvara och datorer till att börja med, kassetter som gick sönder och återkommande strömavbrott. Men det löste sig i slutändan och kursdeltagarna fick härmed också inblick i hur problemlösning kan gå till i praktiken; en nog så viktig erfarenhet inför deras fortsatta digitaliseringsarbete på egen hand. Undervisningen blev alltså mer instruktiv än vi hade föreställt oss innan vi åkte. När vi instruktörer kom till NCAC:s arkivlokaler den sista kursdagen pågick redan digitalisering för fullt vid de tre arbetsstationerna. Vi var överflödiga, och målet för veckans undervisning var således uppfyllt.

CD:n Gems of the GambiaDen fina cd:n ”Gems of the Gambia” släpptes också i samband med vårt besök. Skivan innehåller arkivinspelningar med musik ur NCAC:s och Radio Gambias samlingar och NCAC har producerat den inom ramen för vårt projekt, som finanseras av Statens musikverk. Hela veckan inleddes med en ceremoni med många namn på talarlistan med anledning av den nya utrustning som arkivet försetts med, den utbildningsvecka med internationella lärare som stod i begrepp att inledas samt skivsläppet. Gambias turist- och kulturminister skulle ha invigningstalat vid ceremonin men fick förhinder och representerades istället av sin statssekreterare. Även gambisk press och TV var närvarande och rapporterade om händelsen, vilket skulle visa sig bli betydelsefullt.

Projektet fortsätter huvudsakligen genom digitalisering vid NCAC i Gambia. En mindre samling äldre videoband, som inte gick att digitalisera i Gambia, har vi tagit med oss för att låta digitalisera i Sverige. På väg hem stoppades vi i bagagekontrollen på flygplatsen, där personalen undrade vad det var för ovanligt material vi ville föra ut ur landet. Halvvägs genom vår förklaring skiner en av vakterna upp: ”Jag såg er på TV tidigare i veckan”. Därefter var det inga problem.

Alla kursdeltagare och lärare uppställda framför NCAC:s arkivlokal i Fajara

Alla kursdeltagare och lärare uppställda framför NCAC:s arkivlokal i Fajara efter kursens avslutning. Flera av deltagarna är uppklädda eftersom de ska vidare till fredagsbönen. Foto: NCAC.