<\/p>\n\n\n\n Med stor nyfikenhet laddade jag bandspelaren och blev av de inledanade tonerna fullst\u00e4ndigt h\u00e4pen, d\u00e5 pianisten, Tom Prehn spelade med pukstockar direkt p\u00e5 flygelns str\u00e4ngar. Efter denna inledning p\u00e5 str\u00e4ngarna tr\u00e4dde snart en saxofonist in, Fritz Krogh, med en spr\u00e4ckig och h\u00e5rd ton som f\u00f6rde tankarna till amerikanen Albert Ayler och snart h\u00f6rdes hela kvartetten med Prehn p\u00e5 tangenterna denna g\u00e5ng och det p\u00e5minde mig om avantgardepianisten Cecil Taylor och om frijazz som jag h\u00f6rt pianisten Alex von Schlippenbach spela i olika grupper, flera \u00e5r senare, med bland andra saxofonisterna Peter Br\u00f6tzmann, Gerd Dudek och Evan Parker. Musiken verkade h\u00e4mta sin kraft och n\u00e4ring fr\u00e5n n\u00e4mnda amerikanska frijazz, men vilade ocks\u00e5 p\u00e5 en solid europeisk grund in sin kompositoriska formstruktur, vilket ocks\u00e5 framgick av beskrivningen i Slumstrups f\u00f6ljebrev. Jag var vid den h\u00e4r tiden dock inte helt obekant med danskt avantgarde fr\u00e5n 60-talet. Jag hade h\u00f6rt och haft kontakt med trumpetaren Hugh Steinmetz, som tillsammans med altsaxofonisten Franz Beckerlee hade haft grupperna The Contemporary Jazz Quartet\/Quintet och spelat in sin debutskiva med trumslagaren Sunny Murray 1964. N\u00e4r jag i samma veva kontaktade Tom Prehn (f.1938), numera pensionerad l\u00e4rare fr\u00e5n musikkonservatoriet i \u00c5rhus, fick jag intrycket av att jag var den f\u00f6rste p\u00e5 decennier som fr\u00e5gade honom om hans f\u00f6rehavanden under 60-talet. F\u00f6rutom en omfattande brevv\u00e4xling mellan oss, skickade han mig ett exemplar av den lp som kom 1967, Tom Prehn Kvartet, den enda som kvartetten gav ut. Jag gjorde en kassettkopia till producenten och Down Beat-skribenten John Corbett, som jag visste hyste ett stort intresse f\u00f6r den europeiska frimusiken och som just d\u00e5 bes\u00f6kte Stockholm. Corbett regerade direkt efter att ha h\u00f6rt musiken, med of\u00f6rblommerad entusiasm och \u00e5terutgav skivan p\u00e5 bolaget Unheard Music Series 2001.<\/p>\n\n\n\n Den gavs senare ut igen, p\u00e5 lp i Danmark 2016, av ett litet bolag Centrifuga, som bildades f\u00f6r att ge ut musiken och som tog namnet fr\u00e5n det n\u00e4mnda bandfyndet!<\/p>\n\n\n\n Prehn hade varit verksam som l\u00e4rare p\u00e5 konservatoriet i \u00c5rhus sedan 1968. Han hade en gedigen musikalisk skolning i pianospel och komposition och hade f\u00f6rutom jazzen, ett stort intresse f\u00f6r nutida konstmusik. Kvartetten bildades 1963 och samma \u00e5r p\u00e5 h\u00f6sten gjorde de sin f\u00f6rsta skivinspelning f\u00f6r Sonet. Skivan gavs dock aldrig ut och existerar endast i ett par provpressningar. Musikerna tyckte inte att musiken motsvarde det som de just d\u00e5 spelade, vilket var typiskt f\u00f6r kvartetten, vars musik var stadd i en st\u00e4ndig utveckling. Axiom<\/em> som Corbett nu har givit ut p\u00e5 sitt eget bolag Corbett vs. Dempsey ger verkligen nya perspektiv p\u00e5 frimusikens historia i Europa. Musiken liknar till uttrycket tysk frijazz av n\u00e4mnda slag, men fr\u00e5n senare datum och definitivt inte 1963! Naturligtvis ligger Cecil Taylor n\u00e4ra till hands, men Prehn var hela tiden angel\u00e4gen om att g\u00f6ra sin egen musik, vilket ocks\u00e5 pr\u00e4glade hela gruppen. Den h\u00f6gst personliga och mycket skickliga Fritz Kroghs spel och ton \u00e4r hissnande f\u00f6r sin tid och d\u00e4r finns drag av Ayler, Rollins och Shepp. Basisten Poul Ehlers och Slumstrup p\u00e5 trummor, har en tydlig icke-metrisk uppfattning som starkt bidrar till att frig\u00f6ra musiken. Axiom<\/em> best\u00e5r av tv\u00e5 delar och till cd:n har Corbett lagt till ett stycke Percussive Anticipations<\/em> som kvartetten spelade in d\u00e5 de medverkade vid nutidakonstmusikfestivalen, Ung nordisk musik, i Stockholm i februari 1966.<\/p>\n\n\n\n Prehn som komposit\u00f6r gav musiken sin s\u00e4rpr\u00e4gel, vilket tydligt m\u00e4rks p\u00e5 skivan fr\u00e5n 1967, som gavs ut i en mycket liten privat upplaga p\u00e5 V58, uppkallat efter adressen till det kulturhus p\u00e5 Vestergade 58 i \u00c5rhus d\u00e4r kvartetten brukade spela. H\u00e4r f\u00e5r de klangliga uttrycken, som ofta f\u00f6rknippas med det konstmusikaliska avantgardet, sin f\u00f6rl\u00f6sning i frimusikens stora potential p\u00e5 ett nyskapande s\u00e4tt. I m\u00e5nga stycken \u00e4r det helt enast\u00e5ende musik! Personerna bakom det n\u00e4mnda skivbolaget Centrifuga har nu initierat ett forskningsprojekt i Danmark, d\u00e4r den danska frijazzen under det vitala 60-talet ska dokumenteras och s\u00e5 sm\u00e5ningom presenteras i bokform. Den europeiska frimusikens historieskrivning kommer d\u00e4rmed att beh\u00f6va revideras. Danskarna var kanske rent av f\u00f6rst med denna musik i Europa? Undertecknad \u00e4r sj\u00e4lv involverad i detta sp\u00e4nnande projektet.<\/p>\n\n\n\n Ja, t\u00e4nk vad ett bandfynd p\u00e5 en hylla i ett arkiv kan leda till\u2026<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6r drygt 20 \u00e5r sedan gjorde jag ett sensationellt fynd n\u00e4r jag gick igenom pianisten Lasse Werners donerade bandsamling p\u00e5 Svenskt visarkiv. P\u00e5 en bandkartong fanns ett p\u00e5klistrat tryck med titeln Centrifuga och med en f\u00f6r mig d\u00e5 helt ok\u00e4nd … L\u00e4s mer ![\"\"](\"https:\/\/musikverket.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/files\/2020\/10\/Tom-Prehns-Kvartet002-1024x1016.jpg\")
<\/figure><\/li><\/ul><\/figure>\n\n\n\n
Direkt efter att jag hade h\u00f6rt den drygt 40 minuter l\u00e5nga Centrifuga<\/em>, letade jag upp Slumstrups adress och skrev ett brev, vilket blev upprinnelsen till att denna unika kvartett fr\u00e5n \u00c5rhus \u201d\u00e5teruppt\u00e4cktes\u201d och senare gavs ut, f\u00f6rst p\u00e5 cd och sedan p\u00e5 lp.<\/p>\n\n\n\nFrijazzen i Danmark<\/h2>\n\n\n\n
Jag hade ocks\u00e5 tagit kontakt med den starkt John Coltrane-inspirerade saxofonisten Carsten Meinert, som hade en mycket bra kvartett i slutet av 60-talet och som gav ut skivan To You<\/em> 1968, men Prehns kvartett var n\u00e5got ut\u00f6ver allt annat danskt jag tidigare h\u00f6rt.
Danmark har ju inte, i den g\u00e4ngse historieskrivningen, haft n\u00e5gon betydande roll i framv\u00e4xten av den europeiska frimusiken, men faktum \u00e4r de f\u00e5 musiker som dock utgjorde scenen, tidigt tog starka intryck av det amerikanska jazzavantgardets olika riktningar. Ayler och Taylor spelade i Danmark redan 1962 och medverkade i dansk TV och \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 g\u00e4stade Archie Shepp med gruppen The New York Contemporary Five, d\u00e4r bland andra Don Cherry och John Tchicai ingick. 1964 kom Ayler tillbaka med egen grupp. Ornette Colemans skivor hade ocks\u00e5 stor betydelse f\u00f6r det unga danska jazzavantgardet, som ville g\u00e5 vidare fr\u00e5n den d\u00e5 dominerande hard-bopen, som man upplevde hade fastnat i sin form. \u00c4ven ur ett internationellt perspektiv, var denna grupp unga danskar tidiga med sin musik.<\/p>\n\n\n\nTom Prehn, musiker och komposit\u00f6r<\/h2>\n\n\n\n
Skivan togs emot positivt i dansk press och kvartetten uppm\u00e4rksammades \u00e4ven en del f\u00f6r \u00f6vrigt. P\u00e5 skivan har den Sunny Murray-inspirerade Slumstrup ersatts av den klassiskt skolade slagverkaren Preben Vang.
Mot slutet av 60-talet ingick allkonstn\u00e4ren Jens Wilhelm Pedersen, mera k\u00e4nd som Fuzzy, i gruppen och d\u00e5 tog musiken en mer teatral inriktning mot happening, Fluxus och intermedia.<\/p>\n\n\n\nForskningsprojekt<\/h2>\n\n\n\n