{"id":2898,"date":"2021-01-30T09:09:47","date_gmt":"2021-01-30T08:09:47","guid":{"rendered":"https:\/\/musikverket.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/?p=2898"},"modified":"2021-06-23T16:37:26","modified_gmt":"2021-06-23T14:37:26","slug":"true-crime-ar-1697","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/2021\/01\/30\/true-crime-ar-1697\/","title":{"rendered":"True crime \u00e5r 1697"},"content":{"rendered":"

\u201dEn wysa som pojkarne p\u00e5 gatorna pl\u00e4ga siunga\u201d<\/strong><\/h2>\n

Intressant k\u00e4llmaterial kan finnas d\u00e4r man minst anar det. Man kan g\u00f6ra \u00f6verraskande bifynd n\u00e4r man egentligen letar efter n\u00e5got annat. Det kan ocks\u00e5 h\u00e4nda att man f\u00e5r tips fr\u00e5n uppm\u00e4rksamma personer om k\u00e4llor man f\u00f6rmodligen aldrig skulle s\u00f6kt i sj\u00e4lv. \u00c4mnet f\u00f6r denna blogg har just ett s\u00e5dant ursprung: ett v\u00e4nligt mejl fr\u00e5n f\u00f6rfattaren Anders Numan som inte bara tipsade om r\u00e4tts\u00e4rendet i fr\u00e5ga utan ocks\u00e5 delade med sig av kopior av protokollet. Jag stavade mig igenom de handskrivna 1600-talsdokumenten med stigande puls och har sedan fortsatt att gr\u00e4va vidare. Fallet kommer att vara huvudf\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en artikel i en vetenskaplig antologi om skillingtryck men h\u00e4r kommer ett litet smakprov p\u00e5 vad ett s\u00e5 att s\u00e4ga ov\u00e4ntat k\u00e4llmaterial kan ber\u00e4tta f\u00f6r oss.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>

S\u00f6dra stadshuset med k\u00e4mn\u00e4rsr\u00e4tten 1691 (nuv. Stockholms stadsmuseum). Kopparstick av Willem Swidde. Ur Suecia Antiqua et Hodierna. (Wikimedia\/Public domain)<\/p><\/div>\n

Den 4 maj 1697 samlades r\u00e5dm\u00e4nnen i S\u00f6dra stadshuset i Stockholm f\u00f6r s\u00e5 kallad \u201dwanlig r\u00e4tteg\u00e5ng\u201d. P\u00e5 agendan stod ett \u00e4rende som f\u00f6r oss visforskare \u00e4r synnerligen rafflande, n\u00e4mligen upphovet till en visa som just d\u00e5 sj\u00f6ngs, eller kanske skr\u00e5lades, av pojkarna p\u00e5 gatorna. Visan handlade om ett v\u00e5ldsamt d\u00e5d i Hamburg d\u00e4r en man hade slagit ihj\u00e4l i princip hela sitt hush\u00e5ll i ett anfall av desperation. Hur hade gossarna l\u00e4rt sig denna visa och vem l\u00e5g bakom den? Var det fr\u00e5ga om en verklig h\u00e4ndelse? Och hur hade denna p\u00e5st\u00e5dda rapportering n\u00e5tt staden mellan broarna? Detta var nu r\u00e4ttens uppgift att ta reda p\u00e5.<\/p>\n

Fallet st\u00e5r att l\u00e4sa om i ett kortfattat r\u00e4tteg\u00e5ngsprotokoll i Stockholms magistrat och r\u00e5dhusr\u00e4tts arkiv (som finns i Stockholms stadsarkiv<\/a>) och utspelade sig allts\u00e5 f\u00f6r \u00f6ver 320 \u00e5r sedan. R\u00e4ttens fr\u00e5gor \u00e4r dock h\u00f6gintressanta \u00e4ven idag f\u00f6r den som vill f\u00f6rst\u00e5 mer om folkliga visor, deras ursprung och krokiga v\u00e4gar. Vad g\u00e4ller visor i skillingtryck, i synnerhet fr\u00e5n \u00e4ldre tid, \u00e4r sanningen att vi fortfarande vet alldeles f\u00f6r lite om hur de kom till och hur de spreds i den vardagliga praktiken. Tryckning, f\u00f6rs\u00e4ljning och bruk av visor var alldagliga f\u00f6reteelser som inte l\u00e4mnat m\u00e5nga avtryck i k\u00e4llorna. Att denna visa blev f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r myndigheternas intresse \u2013 f\u00f6rmodligen f\u00f6r att den var av anst\u00f6tligt slag \u2013 och kom att dokumenteras i ett r\u00e4ttsf\u00f6rh\u00f6r \u00e4r v\u00e5r smala lycka. \u201dUtan konflikt, inga historiska dokument\u201d, som f\u00f6rfattaren Fredrik Silverstolpe har p\u00e5pekat aprop\u00e5 r\u00e4ttsprotokoll som mikrohistorisk k\u00e4lla. Och h\u00e4r har vi allts\u00e5 ett konkret exempel p\u00e5 hur det kunde g\u00e5 till och vilka personer som kunde vara inblandade.<\/p>\n

I anslutning till protokollet finns \u00e4ven sj\u00e4lva visan inbunden som bevismaterial. Detta \u00e4r veterligen det enda bevarade exemplaret fr\u00e5n den f\u00f6rstautg\u00e5va som stod i utredningens fokus. D\u00e4remot finns andra upplagor fr\u00e5n samma \u00e5r bevarade i arkiven, och visan trycktes sedan om flera g\u00e5nger, \u00e5tminstone s\u00e5 sent som 1720.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Vistrycket inbundet med f\u00f6rh\u00f6rsprotokollet. Foto: Karin Strand<\/p><\/div>\n

Tryckets titel \u00e4r utf\u00f6rlig, som s\u00e5 ofta i skillingtrycken, och sammanfattar vad visan rapporterar om: En kort RELATION och sanf\u00e4rdig ber\u00e4ttelse <\/em>om en w\u00e4l beh\u00e5llen Man\/Strax wid Hamburg boendes\/som af f\u00f6rtwiflan\/sedan han of\u00f6rmodelige bortmist st\u00f6rste delen af sin F\u00e5rahjord\/beg\u00e5tt ett f\u00f6rskr\u00e4ckeliget M\u00f6rdande p\u00e5 sin Hustro\/Barn och piga\/hwilket omst\u00e4ndeligare af bifogade Figur, uti en kort Wisa n\u00e4rmare inh\u00e4mtas kan<\/em>. Den har 21 strofer och anges, som de flesta visor med allvarliga och sedel\u00e4rande teman, kunna sjungas till en koralmelodi, n\u00e4mligen \u201dKommer hit till mig s\u00e4ger Guds son\u201d. I trycket finns ocks\u00e5 en \u201dfigur\u201d; en elaborerad tr\u00e4snittsillustration som skildrar f\u00f6rloppet i ett par tabl\u00e5er. Vi ska \u00e5terkomma till visans ber\u00e4ttelse men f\u00f6rst ska vi ta reda p\u00e5 hur detta massmord p\u00e5 tysk mark blev stoff f\u00f6r Stockholms ynglingar.<\/p>\n

F\u00f6rs\u00e4ljarna<\/strong><\/p>\n

I r\u00e4ttssalen denna majdag hade en viktig l\u00e4nk i spridningskedjan redan identifierats: tv\u00e5 unga kvinnor som gick runt i staden och \u201d[bj\u00f6d] s\u00e5dana wysor til saluj\u201d. Dessa hade gripits med hj\u00e4lp av \u201dfattig gubbarna p\u00e5 gatan\u201d och stod nu inf\u00f6r r\u00e4tten f\u00f6r att f\u00f6rklara sig. D\u00e4rmed tr\u00e4der tv\u00e5 av historiens m\u00e5nga anonyma visf\u00f6rs\u00e4ljare fram och f\u00e5r gestalt: Annika Matzdotter och Catharina M\u00e5rtensdotter.<\/p>\n

Matzdotter och M\u00e5rtensdotter var b\u00e5da 15 \u00e5r och som framg\u00e5r av deras svar p\u00e5 r\u00e4ttens fr\u00e5gor befann de sig i snarlika livssituationer. Deras f\u00e4der \u2013 en dikare respektive en skeppare \u2013 var avlidna och de hade sj\u00e4lva att s\u00f6rja f\u00f6r sin f\u00f6rs\u00f6rjning. B\u00e5da saknade emellertid s\u00e5v\u00e4l anst\u00e4llning som fast bostad och uppeh\u00f6ll sig f\u00f6r tillf\u00e4llet hos olika gardiekarlar (gardister\/soldater). Detta oordnade liv i allm\u00e4nhet och visf\u00f6rs\u00e4ljningen i synnerhet var n\u00e5got som r\u00e4tten ans\u00e5g allvarligt ur sedlighetsaspekt. Varf\u00f6r, ville man veta, tog sig flickorna inte n\u00e5gon tj\u00e4nst i st\u00e4llet f\u00f6r att \u201d[l\u00f6pa] kring staden med s\u00e5dana wysor och til \u00e4fwentyrs derjemte f\u00f6r\u00f6fwar en och annan odygd\u201d?<\/p>\n

Annika Matzdotter f\u00f6rklarar att hon s\u00e4ljer visor som ett s\u00e4tt att f\u00f6rs\u00f6rja sig sedan hon p\u00e5 grund av en huvudsjukdom, \u201ddet onda slaget\u201d, inte kan f\u00e5 n\u00e5gon tj\u00e4nst. Catharina M\u00e5rtensdotter uppger \u00e5 sin sida att hon l\u00e4nge har s\u00f6kt arbete som vallflicka p\u00e5 landet men att ingen hittills har velat anst\u00e4lla henne. D\u00e4rf\u00f6r hade hon \u201dfattat det r\u00e5d att s\u00f6ka sin f\u00f6da med wysor\u201d. B\u00e5da ber\u00e4ttar att de k\u00f6pt visan om mannen i Hamburg hos en boktryckare vid namn Olof Enaeus. Denne inkallas nu i r\u00e4tten f\u00f6r att st\u00e5 till svars f\u00f6r varf\u00f6r han sprider visor av detta slag och \u201dhwad uphof han hafwer til denna\u201d.<\/p>\n

 <\/h2>\n

Tryckaren<\/strong><\/h2>\n

Olof Enaeus var vid denna tid en boktryckare som i likhet med m\u00e5nga andra k\u00e4mpade f\u00f6r sin \u00f6verlevnad. 1694 hade han, som han uppger f\u00f6r r\u00e4tten, \u201dmed stor omkostnad” k\u00f6pt sig ett eget tryckeri efter att ha varit verksam inom tryckarskr\u00e5et i ett par decennier. Han h\u00f6rde dock inte till den sn\u00e4va krets som hade privilegium att trycka kyrkob\u00f6cker \u201deller s\u00e5dant som kunde kasta n\u00e5got af sig\u201d. Hans situation skulle visserligen komma att v\u00e4nda n\u00e4r han \u00e5r 1700 fick titel som boktryckare \u00e5t Antikvitetsarkivet och d\u00e4rmed fick s\u00e4krare inkomst och mer substantiella uppdrag, s\u00e5som tryckning av dissertationer, grammatikor och handledningar. Privilegiet befriade honom ocks\u00e5 \u201dfr\u00e5n all kronans skatt och borgerlig tunga\u201d vilket han \u00e5tnj\u00f6t fram till sin d\u00f6d 1710 n\u00e4r han, och flera av hans ges\u00e4ller, avled i pesten.<\/p>\n

Men nu var det 1697 och sv\u00e5ra tider f\u00f6r en tryckare utan privilegier. P\u00e5 r\u00e4ttens fr\u00e5ga varf\u00f6r han ger ut \u201ds\u00e5dana saker\u201d som denna visa beklagar Enaeus att han \u00e4r tvungen av ekonomiska sk\u00e4l. Inte heller det var han ensam om, \u00e4ven om detta \u00e4r ett ovanligt tidigt exempel. Att tryckning av visor kunde vara den \u201denda lilla n\u00f6dpenning\u201d som tryckerierna kunde ta till i sv\u00e5ra tider skulle under 1700-talet bli ett erk\u00e4nt men obekv\u00e4mt faktum f\u00f6r tryckeribranschen. I sammanslutningen Boktryckarsocieteten formuleras det till exempel i klartext \u00e5r 1757 i samband med ett klagom\u00e5l fr\u00e5n en landsh\u00f6vding mot inneh\u00e5llet i ett vistryck. Societeten hade f\u00f6rmodligen helst velat f\u00f6rbjuda tryckning av visor helt och h\u00e5llet f\u00f6r att slippa alla kontroverser som kunde uppst\u00e5 kring dessa i m\u00e5ngas \u00f6gon minderv\u00e4rdiga alster. Av omsorg om fattiga tryckares f\u00f6rs\u00f6rjning m\u00e5ste de dock f\u00e5 finnas kvar.<\/p>\n

Hur hade d\u00e5 Enaeus f\u00e5tt tag i visan? Han uppger att han hade kommit \u00f6ver vistrycket p\u00e5 tyska tv\u00e5 \u00e5r tidigare och att han d\u00e5 l\u00e4mnade det vidare f\u00f6r \u00f6vers\u00e4ttning (\u201df\u00f6rsw\u00e4nskning\u201d) till en Nils Griis. Originaltrycket hade han \u00e4nnu inte f\u00e5tt tillbaka fr\u00e5n Griis, men enligt de efterforskningar som denne hade gjort i samband med bearbetningen skulle visan \u00e5terge en verklig h\u00e4ndelse och var allts\u00e5 \u201dsannf\u00e4rdig\u201d. Tryckets illustrationer hade Enaeus uppdragit \u00e5t en b\u00e5tsman p\u00e5 konungens jakter att sk\u00e4ra efter de bilder som fanns p\u00e5 det tyska exemplaret.<\/p>\n

 <\/h2>\n

F\u00f6rfattaren<\/strong><\/h2>\n

Textf\u00f6rfattaren eller \u00f6vers\u00e4ttaren Nils Griis kallas inte till r\u00e4ttssalen utan kommer till tals genom ett skriftligt intyg som bifogas protokollet, daterat dagen efter f\u00f6rh\u00f6ret. P\u00e5 f\u00f6rekommen anledning intygar Griis att Enaeus l\u00e4mnat honom det tyska trycket f\u00f6r \u00f6vers\u00e4ttning och att han sedan beklagligen har slarvat bort det. Visan, erk\u00e4nner han, \u00e4r \u201di hemmet uti min bof\u00f6rning och st\u00e4dning [\u2026]  f\u00f6rlaggd, och f\u00f6r kommen worden, som jag skyldig \u00e4r swuren att restituera.\u201d Originaltrycket, som r\u00e4tten uppenbarligen efterfr\u00e5gade, kunde allts\u00e5 inte bifogas protokollet och har i skrivande stund inte heller lyckats \u00e5terfinnas i tyska arkiv.<\/p>\n

Vem var d\u00e5 denna Nils Griis? \u00c4ven om han inte \u00e4r n\u00e5got stort namn i litteraturhistorien var han faktiskt, som litteraturvetaren Lars Burman har uppm\u00e4rksammat, en produktiv tillf\u00e4llesdiktare av br\u00f6llops- och begravningsdikter i sin samtid och d\u00e4rtill upphovsman till ett tiotal sonetter. Han var en f\u00f6rfattarprolet\u00e4r som skrev f\u00f6r br\u00f6df\u00f6dan och i likhet med m\u00e5nga av sina gelikar satte han s\u00e4llan ut sitt namn (Nils\/Niclas Griis\/Grise\/Grijs). I st\u00e4llet angav han ofta signaturen N. G. eller sm\u00f6g in den i kryptonymer som \u201dNyGifftom\u201d, \u201ddeN Gladlynte\u201d, \u201dNyttlige G\u00e5fwa\u201d eller \u201ddeN Gr\u00e5tande\u201d. Yrkesskalder f\u00f6redrog som regel att skriva anonymt \u00e4ven om en viss \u201dreklam f\u00f6r firmanamnet” var n\u00f6dv\u00e4ndig.<\/p>\n

Vid tiden f\u00f6r denna visa b\u00f6rjade dock Griis, som d\u00e5 var i slutfasen av sin f\u00f6rfattarbana, ge ut skrifter under eget namn, vilket kan tolkas som att han med tiden blev erk\u00e4nd som poet. I vistrycket st\u00e5r emellertid inte ens signaturen utsatt vilket \u00e4r helt i linje med skillingtryckens generellt anonyma karakt\u00e4r. Tack vare detta protokoll kan visan utan tvekan attribueras till Griis vilket ger ett intressant exempel p\u00e5 att \u00f6vers\u00e4ttning och bearbetning av visor i skillingtryck kunde ing\u00e5 bland yrkesskaldens uppdrag. Detta \u00e4r visserligen ett v\u00e4lk\u00e4nt fenomen, och m\u00e5nga f\u00f6rfattare har redan identifierats av Ulf Peder Olrog i hans f\u00f6rteckning \u00f6ver litteraturskalder i skillingtryck. H\u00e4r \u00e5terfinns dock inte Griis, och s\u00e4kert saknas m\u00e5nga fler av hans mindre namnkunniga gelikar bland de anonymer, pseudonymer och kryptonymer som skrivit visor f\u00f6r den folkliga marknaden.<\/p>\n

 <\/h2>\n

Ett tyskt massmord p\u00e5 Stockholms gator<\/strong><\/h2>\n

Vad var det d\u00e5 som ber\u00e4ttades i denna uppm\u00e4rksammade visa? Som s\u00e5 ofta n\u00e4r det g\u00e4ller brottsrapportering i skillingtryck \u00e4r det fr\u00e5ga om sensationsnyheter f\u00f6rkl\u00e4dda till moralisk utl\u00e4ggning. Den moraliserande och religi\u00f6st f\u00e4rgade ramen var f\u00f6rmodligen ett s\u00e4tt att blidka ordningsmakten som genom seklen sett med misst\u00e4nksamhet p\u00e5 visor om brott. I en kunglig f\u00f6rordning \u00e5r 1749 f\u00f6rbj\u00f6ds till och med tryckning och f\u00f6rs\u00e4ljning av \u201df\u00e5nge-wisor\u201d. F\u00f6rbudet h\u00e4mmade m\u00f6jligen utgivningen f\u00f6r en tid men hade sedan ingen vidare verkan.<\/p>\n

Att det \u00e4r fr\u00e5ga om ett stycke sedel\u00e4rande ber\u00e4ttelse annonseras redan i f\u00f6rsta strofen d\u00e4r visan p\u00e5 klassiskt skillingtrycksman\u00e9r adresserar den lyssnande publiken:<\/p>\n

    \n
  1. Ack! h\u00f6rer til Christtrogne all
    \nEn wisa jag Er siunga skall
    \nOch i sanning ber\u00e4tta
    \nHwad wid Hamburg \u00e4r h\u00e4ndt och skedt
    \nHwar r\u00e4ttsint Si\u00e4l d\u00e4r \u00e4r ju ledt
    \nN\u00e4r hon betrachtar detta.<\/li>\n<\/ol>\n

    Sedan f\u00f6ljer \u00e5tergivningen av de hemska h\u00e4ndelserna. Det ber\u00e4ttas om en v\u00e4lbest\u00e4lld man, en f\u00e5rabonde, som en dag g\u00f6r uppt\u00e4ckten att hela hans hjord har blivit sv\u00e5rt sjuk och d\u00f6tt. Detta framst\u00e4lls i visan som en Guds pr\u00f6vning d\u00e4r mannen pr\u00f6vas likt Bibelns Job. Till skillnad fr\u00e5n Job, som tog f\u00f6rlusten av sin familj och sitt hush\u00e5ll med den troendes tillf\u00f6rsikt, kan den tyske bonden inte se n\u00e5gon andlig dimension i olyckan utan blir f\u00f6rtvivlad \u00f6ver de ekonomiska konsekvenserna. Hur ska han nu kunna f\u00f6rs\u00f6rja sig?<\/p>\n

      \n
    1. All min w\u00e4lf\u00e4rd nu ute \u00e4r,
      \nJag nu sl\u00e4tt intet hopp mer b\u00e4r,
      \nMig kunna mer upr\u00e4tta!
      \nJag \u00e4ngslas i mitt hierta och sin
      \nOck f\u00e5r ei tr\u00f6st mot d\u00e4nna pin:
      \nSlik s\u00e5rg kan ingen l\u00e4tta.<\/li>\n<\/ol>\n

      Mannen blir sjuk av \u00e5ngest och skickar sin hustru till stan f\u00f6r att k\u00f6pa medicin. Under tiden tar vansinnet \u00f6verhanden och han g\u00e5r till besinningsl\u00f6s attack mot sina egna barn med en yxa, n\u00e4rmare best\u00e4mt med \u201dyxhammaren\u201d, allts\u00e5 baksidan av yxbladet. F\u00f6rsta offret blir \u00e4ldsta sonen vid sitt skrivbord, d\u00e4refter sm\u00e5barnen som leker p\u00e5 golvet och sedan pigan. N\u00e4st p\u00e5 tur \u00e4r den hemkommande hustrun:<\/p>\n

        \n
      1. Ty n\u00e4r hans hustro god ock from,
        \nMed Medicin fr\u00e5n Staden kom,
        \nI d\u00f6rn han h\u00e4nne m\u00f6tte:
        \nOck som en grym tyransklig man,
        \nP\u00e5 mordisk s\u00e4tt han och grep an
        \nOck ned til d\u00f6da st\u00f6tte.<\/li>\n<\/ol>\n
        \"\"<\/a>

        Mikrofilmskopia av illustration ur trycket (1697) i S. Lindveds samling, Lunds universitetsbibliotek).<\/p><\/div>\n

        D\u00e4refter g\u00e5r mannen ut f\u00f6r att s\u00f6ka upp dr\u00e4ngen p\u00e5 \u00e5kern som han st\u00e4ller till svars f\u00f6r f\u00e5rens sjukdom: han har missk\u00f6tt djuren och m\u00e5ste nu betala med sitt liv. Genom Guds n\u00e5d f\u00e5r dock dr\u00e4ngen \u00f6vertaget och kan fly f\u00f6r att anm\u00e4la h\u00e4ndelsen till ordningsmakten. Mannen grips och f\u00e5r sitt r\u00e4ttm\u00e4tiga straff. I visan specificeras inte vari detta best\u00e5r men inget annat \u00e4n kvalificerat d\u00f6dsstraff, det vill s\u00e4ga d\u00f6dsstraff som f\u00f6reg\u00e5s av tortyr, kan ha kommit i fr\u00e5ga eftersom d\u00e5det omfattade mord inom familjen.<\/p>\n

        I visans sista strofer formuleras det sedel\u00e4rande budskapet i klartext: det \u00e4r en synd att \u00e4lska sina \u00e4godelar och sitt v\u00e4lst\u00e5nd mer \u00e4n Gud. Detta uppmanas avslutningsvis ocks\u00e5 lyssnaren att bet\u00e4nka; att m\u00e5na mindre om sina jordiska \u00e4godelar och desto mer om sin sj\u00e4ls salighet:<\/p>\n

          \n
        1. Hwad timligt \u00e4r f\u00f6rg\u00e4t m\u00e4d hast,
          \nSlut Jesum i tin tanckar fast,
          \nBed Gud sin hand utstr\u00e4ckia
          \nOck s\u00e4nda tig sin helge And,
          \nSom styrer til till watn land,
          \nHans N\u00e5d skal tig bet\u00e4ckia!<\/li>\n<\/ol>\n

          I vilken grad den uppbyggliga sensmoralen framgick n\u00e4r pojkarna sj\u00f6ng visan p\u00e5 Stockholms gator 1697 kan vi inte veta. Att det var en ryslig ber\u00e4ttelse som intresserade folket i staden, inte bara detta \u00e5r utan i decennier fram\u00f6ver, \u00e4r d\u00e4remot s\u00e4kert \u2013 det kan de m\u00e5nga tryckupplagorna intyga.<\/p>\n

          Hur gick det d\u00e5 f\u00f6r flickorna som s\u00e5lde visan? Av protokollet framg\u00e5r att de, s\u00e5som varandes \u201dtienste l\u00f6sa\u201d, remitterades efter f\u00f6rh\u00f6ret till magistratens tj\u00e4nstekansli. Att vara arbetsl\u00f6s var olagligt, s\u00e5 n\u00e5gon form av straff och korrektion m\u00e5ste det ha blivit fr\u00e5ga om. Kanske fick de avtj\u00e4na en tid p\u00e5 tukthus vilket var en av tidens s\u00e5 att s\u00e4ga arbetsmarknadspolitiska \u00e5tg\u00e4rder. D\u00e4rmed inte sagt att de inte sedan \u00e5tergick till sin tidigare f\u00f6rs\u00f6rjning och fortsatte att \u201dl\u00f6pa kring staden med s\u00e5dana wysor\u201d.<\/p>\n

          K\u00e4llor och tips p\u00e5 vidare l\u00e4sning:<\/strong><\/p>\n

          Mer om brottsrapportering i skillingtryck p\u00e5 bloggen: april 2020 – Bloggat fr\u00e5n Svenskt visarkiv (musikverket.se)<\/a><\/p>\n

          Stockholms stadsarkiv: Stockholms magistrat och r\u00e5dhusr\u00e4tt, A 2 c Rannsakningar till kriminalm\u00e5lsprotokoll, vol. 25 (1697), 4 maj.<\/p>\n

          Lars Burman 1990, Den svenska stormaktstidens sonett<\/em>. Publicerad p\u00e5: http:\/\/uu.diva-portal.org\/smash\/get\/diva2:331005\/FULLTEXT01.pdf<\/a><\/p>\n

          Eva Danielson 2019. Skillingtryckarna. Skillingtrycksproducenter under det l\u00e5nga 1800-talet. <\/em>Publicerad p\u00e5: carkiv.musikverk.se\/www\/epublikationer\/Meddelanden_53.pdf<\/a> Meddelanden fr\u00e5n Svenskt visarkiv 53.<\/p>\n

          Ulf Peder Olrog 2011. Studier i folkets visor<\/em> (utgivna och kommenterade av Mathias Bostr\u00f6m, M\u00e4rta Ramsten och Karin Strand<\/a>). Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv 31.<\/p>\n

          Karin Strand 2019. En botf\u00e4rdig synderskas svanes\u00e5ng. Barnamord i skillingtryck mellan visa och verklighet<\/em>.<\/a> Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv 47<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

          \u201dEn wysa som pojkarne p\u00e5 gatorna pl\u00e4ga siunga\u201d Intressant k\u00e4llmaterial kan finnas d\u00e4r man minst anar det. Man kan g\u00f6ra \u00f6verraskande bifynd n\u00e4r man egentligen letar efter n\u00e5got annat. Det kan ocks\u00e5 h\u00e4nda att man f\u00e5r tips fr\u00e5n uppm\u00e4rksamma personer … L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":35,"featured_media":2899,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0},"categories":[9],"tags":[182,45],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2898"}],"collection":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/35"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2898"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2898\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2961,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2898\/revisions\/2961"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2899"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2898"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2898"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2898"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}