![\"\"](\"https:\/\/musikverket.se\/aktuelltfransvensktvisarkiv\/files\/2022\/03\/ljudsamlingarna.jpg\")
<\/a>Rullband ur Svenskt visarkivs ljudsamlingar.<\/p><\/div>\n
Jag har sedan 2014 haft den stora f\u00f6rm\u00e5nen att arbeta som forskningsarkivarie med s\u00e4rskilt ansvar f\u00f6r de audiovisuella samlingarna. I mitt arbete ing\u00e5r bland mycket annat att planera och arbetsleda digitisering av ljudsamlingarna, webbpublicering av inspelat material och att svara p\u00e5 fr\u00e5gor fr\u00e5n och expediera inspelningskopior till musiker, forskare och den intresserade allm\u00e4nheten. Visarkivet tar ocks\u00e5 regelbundet emot donationer av inspelningar fr\u00e5n privatpersoner, musikf\u00f6reningar och andra. Det handlar d\u00e5 ofta om inspelningar som gjorts med andra ambitioner \u00e4n att hamna i ett arkiv men som nu f\u00e5r status som kulturarvsmaterial.<\/p>\n
<\/p>\n
Nyf\u00f6rv\u00e4rv till samlingarna<\/h2>\n
Att ta emot donationer \u00e4r en rolig del av arbetet. Det inneb\u00e4r ofta trevliga m\u00f6ten med dem som donerat materialet och som \u00e4r tacksamma \u00f6ver att en kulturarvsinstitution vill ta hand om (ofta) kartongvis med rullband, kassetter och andra ljudb\u00e4rare som annars riskerat att g\u00e5 f\u00f6rlorade f\u00f6r efterv\u00e4rlden. Arbetet med att g\u00e5 igenom och registrera inspelningarna inneb\u00e4r f\u00f6rutom m\u00f6jligheten att lyssna p\u00e5 unika ljudupptagningar ocks\u00e5 sp\u00e4nnande m\u00f6ten med de engagerade eldsj\u00e4lar som gjort inspelningarna. Inte s\u00e4llan \u00e4r de samlingar vi f\u00e5r in resultatet av ett livsl\u00e5ngt intresse f\u00f6r musik och inspelningsteknik.<\/p>\n
Samtidigt \u00e4r det ett arbete som f\u00f6rpliktigar. N\u00e4r vi tar emot en donation s\u00e5 inneb\u00e4r det att vi f\u00e5r f\u00f6rtroendet att f\u00f6rvalta ett arv efter en person eller organisation \u2013 n\u00e4r inspelningarna hamnar innanf\u00f6r Svenskt visarkivs v\u00e4ggar blir det en del av det gemensamma kulturarvet. Det st\u00e4ller stora krav p\u00e5 att vi tar hand om det donerade materialet p\u00e5 ett ansvarsfullt s\u00e4tt. Det handlar om att f\u00f6rvara materialet i \u00e4ndam\u00e5lsenliga lokaler, och att registrera inspelningar s\u00e5 att de blir s\u00f6kbara och tillg\u00e4ngliga f\u00f6r arkivets bes\u00f6kare. Som en del av b\u00e5de ett l\u00e5ngsiktigt bevarande och en \u00f6kad tillg\u00e4nglighet s\u00e5 digitiserar vi fortl\u00f6pande inspelningar \u2013 ett tidskr\u00e4vande arbete d\u00e4r det \u00e4r sv\u00e5rt att h\u00e5lla j\u00e4mna steg med de donationer vi tar emot. I den m\u00e5n det \u00e4r m\u00f6jligt s\u00e5 tillg\u00e4ngligg\u00f6r vi digitiserade inspelningar via en inspelningskatalog p\u00e5 Visarkivets webbsida<\/a>.<\/p>\n Donation av rullband efter musikjournalisten Olle Helander.<\/p><\/div>\n Detta \u00e4r en grannlaga uppgift. F\u00f6r samtidigt som vi vill g\u00f6ra inspelningar tillg\u00e4ngliga f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt s\u00e5 ska vi se till att upphovsr\u00e4tt och andra r\u00e4ttigheter tillvaratas. Det finns ocks\u00e5 en etisk aspekt d\u00e4r h\u00e4nsyn m\u00e5ste tas till varje inspelnings inneh\u00e5ll n\u00e4r vi beslutar om det \u00e4r l\u00e4mpligt att den sprids till allm\u00e4nheten eller inte. Till detta kommer den inte alltid helt angen\u00e4ma uppgiften att gallra i materialet. Allt som doneras \u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis intressant kulturarvsmaterial, och vi m\u00e5ste alltid ta st\u00e4llning till vad som \u00e4r v\u00e4rt att spara eller inte. Det kan tyckas handla om praktiskt handhavande men i slut\u00e4ndan \u00e4r det ocks\u00e5 en maktfr\u00e5ga. Arkivarien har i sin hand m\u00f6jligheten att avg\u00f6ra vad som ska bli ett offentligt v\u00e5rdat och tillg\u00e4ngligt kulturarvsmaterial eller inte. F\u00f6r att avdramatisera s\u00e5 ska jag kanske p\u00e5peka att vi i de flesta fall friar hellre \u00e4n f\u00e4ller, och att det material som gallras i f\u00f6rsta hand \u00e4r dubbletter, inspelningar d\u00e4r det saknas uppgifter om inneh\u00e5ll eller d\u00e4r inneh\u00e5llet \u00e4r av uppenbart ointresse ur ett kulturarvsperspektiv (inspelningar fr\u00e5n radio\/tv, kopior fr\u00e5n utgivna skivor med mera).<\/p>\n Under 2021 genomf\u00f6rde Svenskt visarkiv en stor flytt till nya lokaler i Frihamnen i Stockholm. Under den perioden hade vi ett donationsstopp, men sedan vi kommit i ordning i de nya lokalerna har samlingarna \u00e5ter b\u00f6rjat fyllas p\u00e5 med nya (eller snarare gamla) inspelningar. Jag ska nu presentera tv\u00e5 av de st\u00f6rre samlingar med ljudinspelningar som vi tagit emot det senaste halv\u00e5ret, som en illustration av hur vi jobbar men ocks\u00e5 \u00f6ver den stora bredden av material som kommer in till arkivet.<\/p>\n <\/p>\n Arne Lindgren \u00e4r pensionerad pr\u00e4st numera bosatt i Link\u00f6ping, men som arbetat i m\u00e5nga f\u00f6rsamlingar runt om i landet under sitt yrkesverksamma liv. Redan i mitten av 1950-talet skaffade han en rullbandspelare och b\u00f6rjade spela in gudstj\u00e4nster och musikevenemang inom svenska kyrkan. Till en b\u00f6rjan i Pite\u00e5 landsf\u00f6rsamling d\u00e4r han sj\u00e4lv \u00e4r uppvuxen och hade sina f\u00f6rsta tj\u00e4nste\u00e5r, men bandspelaren har sedan f\u00f6ljt med i alla de f\u00f6rsamlingar d\u00e4r han varit verksam. Totalt \u00e4r det ett hundratal band med gradualpsalmer, koralintrotius, postludium och annat som h\u00f6r det kyrkliga musiklivet till inspelade fr\u00e5n 1950-talets mitt till slutet av 1970-talet. Genrem\u00e4ssigt kan det tyckas ligga utanf\u00f6r Visarkivets verksamhetsomr\u00e5de. Men samtidigt \u00e4r det en unik dokumentation av ett kyrkligt kulturarv och musikut\u00f6vande som dels visar p\u00e5 hur musiken anv\u00e4nds i de kristna ceremonierna inom Svenska kyrkan, dels dokumenterar det lokala musikliv som haft sin grund i kyrkans verksamhet. H\u00e4r h\u00f6rs lokala kyrkok\u00f6rer, amat\u00f6rorkestrar och kyrkomusiker som ocks\u00e5 fungerat som musikl\u00e4rare inom f\u00f6rsamlingarna. Bland rariteterna i samlingen h\u00f6r inspelningar fr\u00e5n den lutherska f\u00f6rsamlingen i \u00d6jebyn utanf\u00f6r Pite\u00e5, k\u00e4nd f\u00f6r sin unika s\u00e5ngtradition som \u00e4ven Svenskt visarkiv dokumenterade p\u00e5 1970-talet.<\/p>\n Arne Lindgren har f\u00f6rt noggranna protokoll \u00f6ver sina inspelningar i maskinskrivna anteckningsb\u00f6cker.<\/p><\/div>\n Arne Lindgren \u00e4r ett typiskt exempel p\u00e5 den h\u00e4ngivne inspelningsamat\u00f6ren som \u00e4r rikligt representerad i Visarkivets audiovisuella samlingar. Han har noggrant protokollf\u00f6rt sina inspelningar i maskinskrivna anteckningsb\u00f6cker, som ocks\u00e5 inneh\u00e5ller uppgifter om inspelningsutrustning och mikrofonfabrikat samt instruktioner om bandhastighet och sp\u00e5rriktningar. P\u00e5 \u00e4ldre rullband kunde man spela in upp till fyra sp\u00e5r p\u00e5 ett band och dessutom i olika hastigheter. Ju l\u00e4gre hastighet desto l\u00e4ngre speltid (men s\u00e4mre ljudkvalitet). Det inneb\u00e4r att ett enda band kan vara v\u00e4ldigt l\u00e5ngt. Arne Lindgren har som regel spelat in p\u00e5 l\u00e5ga hastigheter. De \u00e4ldre banden \u00e4r dessutom sk\u00f6ra acetatband som l\u00e4tt g\u00e5r s\u00f6nder. Det inneb\u00e4r att digitisering av banden \u00e4r en tidskr\u00e4vande process d\u00e4r det kan ta en hel arbetsdag att f\u00f6ra \u00f6ver ett band (i ett tidigare blogginl\u00e4gg beskriver v\u00e5r ljudtekniker Mats Lundell digitiseringsarbetet mera ing\u00e5ende<\/a>). Hittills har vi hunnit digitisera ett urval av banden, och arbetet p\u00e5g\u00e5r \u00e4nnu med att registrera inneh\u00e5llet i Arne Lindgrens protokollsb\u00f6cker till v\u00e5r databas s\u00e5 att det blir s\u00f6kbart f\u00f6r arkivets bes\u00f6kare.<\/p>\n<\/a>Arne Lindgrens samling dokumenterar kyrkans kulturarv<\/h2>\n
<\/a>Ungdomsk\u00f6r i Pite\u00e5 landsf\u00f6rsamlings kyrka, Kristihimmelf\u00e4rdsdagen 1957:<\/h3>\n\n