![\"\"](\"http:\/\/svensktvisarkiv.files.wordpress.com\/2012\/10\/dnjepr.jpg\")
<\/a>Morgon vid Dnjepr. Foto: Torbj\u00f6rn Ivarsson<\/p><\/div>\n
Dagens f\u00f6rsta upplevelse bestod i att kl\u00e4ttra upp p\u00e5 en skytisk gravh\u00f6g. D\u00e4rifr\u00e5n kan man se hur byn bredde ut sig ner mot Dnjeprs str\u00e4nder. Floden \u00e4r bred i norr och smalnar av mot s\u00f6der d\u00e4r den g\u00f6r en svag kr\u00f6k f\u00f6r att forts\u00e4tta mot Kherson och s\u00e5 sm\u00e5ningom rinna ut i Svarta havet. Det ryker ur skorstenarna p\u00e5 de sm\u00e5 cementf\u00f6rst\u00e4rkta husen med sina f\u00e4rgstarka grindar.<\/p>\n
<\/a>Lena Willemark och Elsa Kozenko (Utas). Foto: Jonas Nyberg<\/p><\/div>\n
Elsa Kozenko Utas tar emot oss utanf\u00f6r sitt turkosa hus under vinrankorna som bildar tak \u00f6ver ing\u00e5ngen. Elsa f\u00f6ddes i Sverige 1931 men kom till byn n\u00e4r familjen flyttade tillbaka redan \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5. Hon ber\u00e4ttar om den fruktansv\u00e4rda hungersn\u00f6den under trettiotalet, om hur hela familjen tvingades till Tyskland under kriget och hur de inte fick komma hem. Ist\u00e4llet skickades de till arbetsl\u00e4ger i Komi v\u00e4ster om Ural, l\u00e5ngt upp i permafrosten.<\/p>\n
N\u00e4r de v\u00e4l kom tillbaka till Gammalsvenskby 1947, var m\u00e5nga hus totalf\u00f6rst\u00f6rda. Bara v\u00e4ggarna stod kvar. Torkan och missv\u00e4xten varade i flera \u00e5r och umb\u00e4randena var st\u00f6rre \u00e4n ord kan beskriva.<\/p>\n
Elsa ber\u00e4ttar med glittrande \u00f6gon och stadig r\u00f6st. Hennes syster Emma kommer in i huset efter ett tag. Hon \u00e4r djupt religi\u00f6s och sekunderar sin \u00e4ldre syster men helst vill hon tala om sin tro. Lena Willemark sjunger en koral efter deras sl\u00e4kting Katarina Utas vars s\u00e5nger nedtecknades av Olof Andersson 1929 d\u00e5 svenskbyborna kom till Sverige. F\u00f6r ett \u00f6gonblick stannar allt till i det lilla rummet d\u00e4r vi tr\u00e4ngt ihop oss. Efter en sund b\u00f6rjar Elsa letar efter orden Lena sjunger i sin psalmbok och f\u00f6ljer noga med.<\/p>\n
Vi l\u00e4mnar de gamla kvinnorna med varma hj\u00e4rtan och kanske lite fuktiga \u00f6gon.<\/p>\n
N\u00e4sta anhalt \u00e4r \u00e5lderdomshemmet d\u00e4r vi f\u00e5r m\u00f6ta Lidia f\u00f6dd 1933 och Milita, 1926. Sj\u00e4lva hemmet \u00e4r v\u00e4rt ett eget kapitel men det f\u00e5r bli en annan g\u00e5ng. Jag n\u00f6jer mig med att s\u00e4ga att jag om m\u00f6jligt v\u00e4ljer ett annat hem n\u00e4r det v\u00e4l \u00e4r dags f\u00f6r mig.<\/p>\n
<\/a>Detalj fr\u00e5n en av alla vackra grindar. Foto: Torbj\u00f6rn Ivarsson<\/p><\/div>\n
Vi f\u00e5r h\u00f6ra mer om kriget, om hungern och om deporteringen till Ural. N\u00e4r Militas familj kom tillbaka till sitt hus efter kriget var det redan bebott. D\u00e4r bodde ryssar som v\u00e4grade flytta. Familjen fick till slut k\u00f6pa tillbaka sitt eget hus. Kostnaden f\u00f6r det drogs fr\u00e5n l\u00f6nen fr\u00e5n arbetet p\u00e5 byns kolchos.<\/p>\n
N\u00e4r dagen n\u00e4rmar sig sitt slut \u00e4r vi omskakade av alla m\u00f6ten, \u00f6den och historier. Vi har kastats mellan nu och d\u00e5, mellan \u00f6st och v\u00e4st och mellan liv och d\u00f6d. Nu ska vi sm\u00e4lta v\u00e5ra upplevelser och vila oss inf\u00f6r f\u00f6r morgondagens m\u00e5nga m\u00f6ten. D\u00e5 hoppas f\u00e5 h\u00f6ra Lidia sjunga sina s\u00e5nger. Det ser vi fram emot!<\/p>\n
\/Jonas Nyberg<\/i><\/p>\n
L\u00e4s tidigare rapporter:<\/p>\n
P\u00e5 jakt efter Sverige i Ukraina<\/a><\/p>\n Dag ett<\/a><\/p>\n Dag tv\u00e5<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi vaknar till ljudet av g\u00e4ss, getter och sk\u00e4llande hundar. Kv\u00e4llen innan hade m\u00f6rkret redan lagt sig \u00f6ver Gammalsvenskby n\u00e4r vi v\u00e4l anl\u00e4nde. Nu skiner en blek sol \u00f6ver byn. Krispigt kallt med en nordan som biter i kinderna. Dagens … L\u00e4s mer