![\"\"](\"http:\/\/svensktvisarkiv.files.wordpress.com\/2012\/10\/illitj1.jpg\")
<\/a>Lenin st\u00e5r alltj\u00e4mt och vakar \u00f6ver torget i Bereslav. Foto: Dan Lundberg<\/p><\/div>\n
Huvudgatan i Bereslav sl\u00e5r alla rekord. Kanske inte i sk\u00f6nhet men v\u00e4l i gropighet. Vi v\u00e4jer undan de flesta av h\u00e5len och hamnar s\u00e5 sm\u00e5ningom vid torget som domineras av Lenin. Han st\u00e5r till synes helt ober\u00f6rd av politiska sv\u00e4ngningar och \u00e5lder i sin vanliga keps och rock. Han ser ut att h\u00e5lla minst ett vakande \u00f6ga \u00f6ver medborgarna i staden.<\/p>\n
Kyrkan avtecknar sig glittrande av gr\u00f6nt och bl\u00e5tt n\u00e4r vi n\u00e4rmar oss p\u00e5 den trasiga v\u00e4gen som tar oss f\u00f6rbi tomma fabrikslokaler och avsomnade kolchoser. P\u00e5 kyrkans port finns ett h\u00e4ngl\u00e5s. En v\u00e4nlig dam \u00f6ppnar men tittar str\u00e4ngt p\u00e5 oss n\u00e4r vi skrattar. Kyrkan \u00e4r mycket liten och k\u00e4nns n\u00e4stan som ett vardagsrum. Vi ser oss omkring med k\u00e4nslan av att ha klivit in i liv som inte tillh\u00f6r oss.<\/p>\n
<\/a>Anna Annas tar emot i favoritsoffan. Foto: Torbj\u00f6rn Ivarsson<\/p><\/div>\n
Tillbaka i byn sl\u00e4pps vi in hos Anna Annas som f\u00f6ddes i byn 1937. Hon \u00e4r ingen talf\u00f6r person men Lena Willemark lockar henne att tala om sig sj\u00e4lv och sitt liv i byn. Hon ber\u00e4ttar om ett liv i h\u00e5rt arbete, om sjukdom men ocks\u00e5 om lek och dans. Vi hittar i hennes gammalsvenska spr\u00e5k m\u00e5nga ord som Sofia Joons k\u00e4nner igen fr\u00e5n estniskan. Det \u00e4r i sig inte alls anm\u00e4rkningsv\u00e4rt eftersom de svenskspr\u00e5kiga fr\u00e5n Dag\u00f6 s\u00e5 klart hade med sig l\u00e5neord fr\u00e5n sitt gamla hemland Estland.<\/p>\n
<\/a>Lilia Malmas \u00e4r en av de unga i byn som l\u00e4rt sig svenska i vuxen \u00e5lder. D\u00e5 \u00e4r det inte gammalsvenska utan rikssvenska som g\u00e4ller. Foto: Torbj\u00f6rn Ivarsson<\/p><\/div>\n
Nu har vi tr\u00e4ffat alla de som talar gammalsvenska i byn som har haft kraft att prata med oss. De \u00e4r samtliga mycket gamla. Det kommer inte att dr\u00f6ja m\u00e5nga \u00e5r f\u00f6rr\u00e4n deras spr\u00e5k d\u00f6r ut. Det \u00e4r med mycket blandade k\u00e4nslor som vi inser att vi som varit h\u00e4r med st\u00f6rsta sannolikhet aldrig kommer att f\u00e5 h\u00f6ra detta spr\u00e5k igen.<\/p>\n
Svenskan som spr\u00e5k kommer antagligen att leva vidare i byn n\u00e5gon generation till men den \u00e5lderdomliga dialekten kommer att d\u00f6 med dessa f\u00e5 kvarlevande kvinnor. Den svenske pr\u00e4sten Karl-Erik Tysk som under resan varit v\u00e5r guide och d\u00f6rr\u00f6ppnare kommer forts\u00e4tta att resa tillbaka till byn. Men vi andra tar farv\u00e4l p\u00e5 s\u00f6ndag.<\/p>\n
L\u00e4s tidigare rapporter:<\/p>\n
Inf\u00f6r resan<\/a><\/p>\n Dag ett<\/a><\/p>\n Dag tv\u00e5<\/a><\/p>\n Dag tre<\/a><\/p>\n Dag fyra<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi knackar hos p\u00e5 Anna Sigalet som bor i den tyska grannbyn Schlangendorf. Det h\u00e4nger ett l\u00e5s p\u00e5 d\u00f6rren och vi ser inget tecken p\u00e5 att n\u00e5gon \u00e4r hemma. Anna \u00e4r sv\u00e5rt sjuk och ibland mycket f\u00f6rvirrad. Antagligen har hennes … L\u00e4s mer