{"id":9319,"date":"2018-01-10T15:37:19","date_gmt":"2018-01-10T14:37:19","guid":{"rendered":"http:\/\/musikverket.se\/musikochteaterbiblioteket\/?page_id=9319"},"modified":"2018-01-16T15:12:40","modified_gmt":"2018-01-16T14:12:40","slug":"inga-tidblads-resedagbok","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbiblioteket\/rariteter\/utvalda-rariteter\/inga-tidblads-resedagbok\/","title":{"rendered":"Inga Tidblads resedagbok"},"content":{"rendered":"

Med Inga Tidblad i Paris, London och Berlin <\/h1>\n<\/div><\/div><\/div><\/div>

N\u00e4r sk\u00e5despelaren Inga Tidblad 1922 fick De Wahl-stipendiet anv\u00e4nde hon pengarna till en studieresa till Paris, London och Berlin. Efter hemkomsten \u00f6verl\u00e4mnade hon en resedagbok med egenh\u00e4ndiga teckningar till stipendiets instiftare, Anders de Wahl. Denna dagbok donerades 1988 till Musik- och teaterbiblioteket.<\/p>\n

Inga Tidblad var en av sin tids stora sk\u00e5despelare. Hon f\u00f6ddes 1901 i Stockholm, studerade vid Dramatens elevskola och debuterade 1921 i rollen som Ariel i Shakespeares Stormen. I sin resedagbok skriver hon att hon under de tre m\u00e5nader resan varade var \"gr\u00e4nsl\u00f6st lycklig\" men till\u00e4gger att: \"ibland var jag f\u00f6rtvivlad och \u00f6nskade att jag aldrig f\u00e5tt detta stipendium. Jag skulle sk\u00e4mmas \u00f6gonen ur mej om jag ingenting kunde till\u00e4gna mej utomlands. Kanske \u00e4r p\u00e4rlorna kastade f\u00f6r svinen, vad vet jag?\" hon hade inte beh\u00f6vt oroa sig \u2013 hon fick en mycket l\u00e5ng och framg\u00e5ngsrik karri\u00e4r.<\/p>\n

Resan g\u00e5r f\u00f6rst till Paris dit hon anl\u00e4nder i maj 1922. Hon ser en rad f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 olika teatrar och skriver om sina intryck. S\u00e5 h\u00e4r kan det l\u00e5ta: \"En com\u00e9die i tre akter med f\u00f6rtjusande upps\u00e4ttning och toiletter. Gudar med vilket hum\u00f6r dessa m\u00e4nniskor spela: deras \u00f6gon gnistra och det ser ut som om de sj\u00e4lva hade s\u00e5 gr\u00e4nsl\u00f6st roligt\".<\/p>\n

Inga Tidblad bes\u00f6ker \u00e4ven parisiska sev\u00e4rdheter som Louvren och Versailles: \"Det hela \u00e4r s\u00e5 vidunderligt underbart. I g\u00e5r \u00e5t vi lunch i Bois de Boulogne p\u00e5 ett f\u00f6rf\u00e4rligt elegant st\u00e4lle. Jag k\u00e4nde mej s\u00e5 l\u00f6jligt lantlig bland alla sk\u00f6na, m\u00e5lade fransyskor med apskinn p\u00e5 alla uppt\u00e4nkliga st\u00e4llen p\u00e5 sina matlass\u00e9 och cr\u00e9p de chin capes\".<\/p>\n

I Paris tr\u00e4ffar Inga Tidblad flera svenska sk\u00e5despelare och konstn\u00e4rer, bland dessa Einar och Kajsa Nerman. Hon skriver: \"Kajsa och jag delar ett litet s\u00f6tt rum p\u00e5 H\u00f4tel de Nice uppe i Montparnasse. Vi \u00e4ter p\u00e5 sm\u00e5 enkla konstn\u00e4rsrestauranter och lever mycket billigt. P\u00e5 kv\u00e4llarna efter teatern s\u00e4tter vi oss en stund p\u00e5 Rotonde. D\u00e4r samlas alla m\u00e5lare och skulpt\u00f6rer, som bo \u00f6ver hela Montparnasse i sina sm\u00e5 ateli\u00e9er. Enda till den 22 juni stannade jag i Paris. Vilken h\u00e4rlig tid! Teater n\u00e4stan var kv\u00e4ll och allt m\u00f6jligt roligt var vi med om. De b\u00e4sta och \u00e4ven de flesta kv\u00e4llarna hade jag avgjort p\u00e5 Le Vieux Colombier. P\u00e5 Operan var jag en enda g\u00e5ng \u2013 men det var s\u00e5 mycket appl\u00e5d och d\u00e5lig balett och l\u00e5nga, l\u00e5nga arior s\u00e5 man ville somna\".<\/p>\n

Sedan g\u00e5r f\u00e4rden vidare mot London, men teaterlivet d\u00e4r imponerade inte p\u00e5 henne :\"Teatrarna var ju ingenting s\u00e4rskilt \u2013 men en hel del riktigt f\u00f6rtjusande saker s\u00e5g jag \u00e4nd\u00e5, t.ex The Beggar's Opera. Aldrig visste jag att operette kunde vara vackert, men s\u00e4llan har jag sett n\u00e5got s\u00e5dant som detta. Tons of Money, Shall we join the ladies, The man in dress clothes var alla roliga saker, men vad som var n\u00e5got att minnas och tycka om s\u00e5 var det Barries Dear Brutus. Jag skulle vilja s\u00e4ga att det var som en vacker saga i modern tid\".<\/p>\n

Inga Tidblad utforskar London och bes\u00f6ker Limehouse och Whitechapel d\u00e4r hon uppr\u00f6rs \u00f6ver fattigdomen: \"Jag har g\u00e5tt nere i fattigkvarteren och sett el\u00e4ndet\". Hon promenerar ofta i Hyde Park d\u00e4r hon f\u00e5r tillf\u00e4lle att studera engelskornas kl\u00e4dstil.<\/p>\n

I slutet av juli reser hon till Berlin d\u00e4r hon hinner bes\u00f6ka m\u00e5nga teatrar. P\u00e5 Grosses Schauspielerhaus ser hon Die Maschinenst\u00fcrmen: \"Det var ett ohyggligt hemskt stycke, men kolossalt imponerande\". Andra teaterbes\u00f6k blir inte lika lyckade: \"En kv\u00e4ll kom jag av misstag p\u00e5 en revyteater och blev riktigt r\u00e4dd. Jag tyckte att Deutsches K\u00fcnstertheater l\u00e4t s\u00e5 konstn\u00e4rligt \u2013 men det var allt, allt utom konst. Stipendiatskan gick hem och var rysligt ledsen\".<\/p>\n

Lite gladare blir hon n\u00e5gra dagar senare: \"Till min o\u00e4ndligt stora gl\u00e4dje fick jag se ett ryskt g\u00e4stspel i Berlin. De spelade Erik XIV (Strindberg). Det hela var nog \u00e5tskilligt f\u00f6rryskat, om man kan s\u00e4ga s\u00e5 \u2013 f\u00f6r jag k\u00e4nde inte alls igen mej \u2013 jag visste aldrig vad de h\u00f6ll p\u00e5 med, men ryssarna i salongen gr\u00e4t och skrek och appl\u00e5derade vilt, s\u00e5 det var nog mycket vackert. Sista kv\u00e4llen i Berlin s\u00e5g jag Die wunderlichen Geschichten des Kapellmeisters Kreisler. Och s\u00e5 var det slut. Och n\u00e4r jag kom hem blev jag intervjuad, och jag talade om hur mycket jag l\u00e4rt mej\".<\/p>\n

I september 1922 har Shakespeares Hamlet premi\u00e4r p\u00e5 Svenska Teatern. Inga Tidblad spelar Ofelia \"\u2026och det var en stor missr\u00e4kning enligt Bo Bergman. Men v\u00e4nta bara!!!\"<\/p>\n

Hon avslutar med att skriva att: \"Nu har jag f\u00f6rs\u00f6kt, s\u00e5 gott jag kunnat, att tala om hur jag anv\u00e4nt mitt stipendium. Det \u00e4r bara ett litet brev fr\u00e5n en ringa Thalia tj\u00e4narinna, som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt vill visa sin stora tacksamhet. Var \u00f6verseende med kr\u00e5kf\u00f6tterna och gl\u00f6m inte, att jag alltid \u00e4r Eder tacksamma Inga Tidblad\"<\/p>\n

Marianne Seid, arkivarie<\/em>
 <\/p>\n

 <\/p>\n<\/div><\/div><\/div>

\t\t\t