{"id":1337,"date":"2013-06-04T12:54:22","date_gmt":"2013-06-04T10:54:22","guid":{"rendered":"http:\/\/statensmusikverk.se\/musikochteaterbloggen\/?p=1337"},"modified":"2017-10-27T15:38:52","modified_gmt":"2017-10-27T13:38:52","slug":"ingenting-nagonting-beckett-pa-scenen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/2013\/06\/04\/ingenting-nagonting-beckett-pa-scenen\/","title":{"rendered":"Ingenting, n\u00e5gonting – Beckett p\u00e5 scenen"},"content":{"rendered":"

I en visa p\u00e5 albumet F\u00e4rdkn\u00e4pp<\/strong> sjunger Allan Edwall bland annat f\u00f6ljande mening p\u00e5 j\u00e4mtl\u00e4ndska: \u201dVisst <\/em>\u00e4r det b\u00e4tter<\/em>, <\/em>men int’ \u00e4r det bra<\/em>.\u201d[1]<\/a> Av n\u00e5gon anledning f\u00e5r jag denna strof i huvudet efter att ha sett Tommy Berggrens upps\u00e4ttning av Akt utan ord<\/strong> \/ Krapps sista band<\/strong> p\u00e5 Stockholms stadsteater. Edwalls ord f\u00e5ngar n\u00e5got av samma karga bisterhet som g\u00e5r att sp\u00e5ra hos Samuel Becketts Krapp; denne gamle man som \u00e5r efter \u00e5r har spelat in sig sj\u00e4lv och sina uttalade tankar p\u00e5 band, och som nu sitter och lyssnar p\u00e5 sin egen r\u00f6st, dr\u00f6mmer sig tillbaka till en yngre, virilare och mindre illusionsl\u00f6s version av sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Karikatyr, Samuel Beckett av Javad Alizadeh<\/p><\/div>\n

Det brukar emellan\u00e5t menas att m\u00e5let \u00e4r ingenting, v\u00e4gen \u00e4r allt. \u00c5t s\u00e5dan f\u00f6rnumstighet skulle antagligen gestalten Krapp ha fnyst; f\u00f6rmodligen privatpersonen Beckett likas\u00e5, \u00e4ven om han i sak ofta nog har beskrivit just detsamma i sina texter. Men detta faktum \u00e4r inte en f\u00f6rhoppning, inte en positiv aspekt av tillvaron, utan en pl\u00e5ga, ett existerandets l\u00f6jliga sk\u00e4mt som inte g\u00e5r att f\u00f6r\u00e4ndra eller g\u00f6ra s\u00e5 mycket \u00e5t.<\/p>\n

I sin iscens\u00e4ttning har Berggren tagit fasta p\u00e5 det h\u00e4r elementet i Becketts dramatik. I Akt utan ord<\/strong> finns dimensionen redan tydlig i pj\u00e4sen sj\u00e4lv: stycket inleds med den stumme akt\u00f6ren som kastas in p\u00e5 scengolvet fr\u00e5n h\u00f6ger sida. N\u00e4r han sedan efter viss eftertanke f\u00f6rs\u00f6ker l\u00e4mna scenen s\u00e5 kastas han omedelbart in igen. Oavsett vilken sida han pr\u00f6var att anv\u00e4nda som utg\u00e5ng kan han inte komma undan, utan hystas tillbaka in av n\u00e5gon ok\u00e4nd, osynlig kraft \u2013 det g\u00e5r helt enkelt inte att ta sig ut fr\u00e5n scenrummet.<\/p>\n

\"Bild<\/a>

Michael Jonsson i Akt utan ord. Foto: Petra Hellberg, Stockholms stadsteater.<\/p><\/div>\n

N\u00e4r han s\u00e5 omsider b\u00f6rjar f\u00f6rsm\u00e4kta av t\u00f6rst, d\u00e5 halas en vattenkanna \u2013 tydligt uppm\u00e4rkt med ordet VATTEN \u2013 ner fr\u00e5n taket, men stannar som av en h\u00e4ndelse retfullt alldeles utom r\u00e4ckh\u00e5ll. Och n\u00e4r han st\u00e4ller sig p\u00e5 n\u00e5gra kuber f\u00f6r att \u00e4ntligen kunna komma \u00e5t, d\u00e5 hissas kannan strax upp en halvmeter, befinner sig \u00e5ter bortom armarnas r\u00e4ckvidd. Inte ens f\u00f6rs\u00f6ket att h\u00e4nga sig blir s\u00e4rdeles lyckosamt: just n\u00e4r hans ska f\u00e4sta repet i scenbildens ensamma tr\u00e4ds enda gren, ja, d\u00e5 g\u00e5r grenen av, och han blir st\u00e5ende med den v\u00e4ntande \u00f6glan runt halsen, den f\u00e4rdigknutna knopen mot nacken.<\/p>\n

I Krapps sista band<\/strong> \u00e4r tonen \u00f6dsligare p\u00e5 ett mer handfast hoppl\u00f6st vis; den burdusa och sm\u00e5tt absurda humorn finns f\u00f6rvisso \u00e4ven h\u00e4r emellan\u00e5t, men \u00e4r inte alls lika n\u00e4rvarande; det finns ocks\u00e5 ett st\u00f6rre m\u00e5tt av bitterhet hos personen Krapp, j\u00e4mf\u00f6rt med den lakoniska och tysta karakt\u00e4ren <\/strong>i Akt utan ord<\/strong>. Emellertid knyter Berggren de b\u00e5da styckena n\u00e4rmare varandra genom att i pj\u00e4sens inledning – och om detta finns inga instruktioner i originaltexten – l\u00e5ta Krapp komma dragande med en vagn p\u00e5 vilken band och bandspelare \u00e4r placerade. Han placerar sig i den ensamma, cirkul\u00e4ra ljusk\u00e4gla som \u00e4r det enda som syns p\u00e5 scenen. Men n\u00e4r han stannat upp, d\u00e5 flyttar sig ljusk\u00e4glan, och Krapp blir st\u00e5ende i m\u00f6rker igen. Detta upprepas ett flertal g\u00e5nger: Krapp f\u00f6rflyttar sig stapplande och m\u00f6dosamt till ljusringen, och s\u00e5 fort han \u00e4r framme s\u00e5 r\u00f6r den sig till ett nytt st\u00e4lle p\u00e5 scenen. Precis som i Akt utan ord<\/strong> \u00e4r det som om tillvaron driver med honom, eller starkare: som vore det Skaparen sj\u00e4lv som g\u00f6r sig lustig p\u00e5 hans bekostnad.<\/p>\n

Tematiken med n\u00e5got eller n\u00e5gon bortom den vardagliga tillvaron, n\u00e5gon som p\u00e5verkar och om\u00e4rkligt drar i sina t\u00e5tar, \u00e4r kanske tydligast i Becketts mest k\u00e4nda pj\u00e4s, I v\u00e4ntan p\u00e5 Godot<\/strong>. Godot \u00e4r f\u00f6rvisso inte Gud, eller vice versa, men de liknar varandra s\u00e5tillvida som de \u00e4r upphov till samma fenomen. Det vill s\u00e4ga v\u00e4ntandet, avvaktandet, den st\u00e4ndiga, p\u00e5 gr\u00e4nsen till meningsl\u00f6shet, utdragna tillvaron, men som \u00e4nd\u00e5 inte \u00e4r helt meningsl\u00f6s; det finns ju faktiskt n\u00e5got som kan sk\u00f6njas d\u00e4r under havsytan, det finns ju faktiskt n\u00e5gonting som anas d\u00e4r borta i slutet av tunneln; oklart vad, och man n\u00e5r aldrig fram – men det fortlever och det existerar likv\u00e4l n\u00e4r allt kommer omkring. Godot dyker aldrig upp, men \u00e4nd\u00e5 definierar han meningen med Vladimirs och Estragons hela tillvaro; och f\u00f6r m\u00e4nniskan ger sig Gud aldrig till k\u00e4nna, men \u00e4nd\u00e5 definierar han hennes existens i egenskap av m\u00f6jlighet. M\u00e5 s\u00e5 vara att vattenkannan alltid befinner sig utom r\u00e4ckh\u00e5ll, men det finns ju i alla fall en vattenkanna; till yttermera visso en vattenkanna som \u00e5tminstone potentiellt skulle ha kunnat sl\u00e4cka min djupa t\u00f6rst<\/em>. Gud \u00e4r paradoxalt nog n\u00e4rvarande just f\u00f6r att han \u00e4r s\u00e5 p\u00e5tagligt fr\u00e5nvarande.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Ingvar Hirdvall som Krapp. Foto: Petra Hellberg, Stockholms stadsteater.<\/p><\/div>\n

Ingenting, men \u00e4nd\u00e5 n\u00e5gonting, s\u00e5ledes. Aprop\u00e5 en s\u00e5dan mots\u00e4ttning i Becketts f\u00f6rfattarskap hittar litteraturforskaren Terry Eagleton en av de fr\u00e4msta f\u00f6rklaringarna i det faktum att Beckett p\u00e5 s\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll upplevde den europeiska katastrofen under andra v\u00e4rldskriget, med F\u00f6rintelsen, fascism och stalinism som de mest avskyv\u00e4rda exemplen p\u00e5 m\u00e4nniskans tillkortakommanden:<\/p>\n

\u201dOnly by some extreme form of kenosis<\/em> or self-emptying could one expiate the crimes which flow from an inflated sense of human agency.\u201d [2]<\/a><\/p><\/blockquote>\n

Och han forts\u00e4tter:<\/p>\n

\u201dYou cannot answer those crimes with vigourous actions of your own, since to so do would be to remain within the same noxious frame of reference, make a move within the same lethal game.\u201d[3]<\/a><\/p><\/blockquote>\n

Om detta resonemang accepteras s\u00e5 blir med andra ord den moraliska och etiska reaktionen p\u00e5 m\u00e4nsklighetens kollaps hos Beckett att i sina b\u00f6cker, och i sin dramatik, l\u00e5ta karakt\u00e4rerna anta en slags sj\u00e4lvp\u00e5tvingad viljel\u00f6shet, att l\u00e5ta dem tr\u00e4da in i och utforska en slags genomt\u00e4nkt tomhet och of\u00f6rm\u00e5ga, f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 vis erh\u00e5lla en f\u00f6rs\u00e4kring om att de sj\u00e4lva inte ska r\u00e5ka, inte ens av misstag eller i anden, g\u00f6ra sig skyldiga till liknande \u00f6vertr\u00e4delser och brott. Det \u00e4r b\u00e4ttre att \u00e4gna sig \u00e5t att v\u00e4nta p\u00e5 n\u00e5gon som inte kommer, eller att passivt lyssna p\u00e5 gamla versioner av sig sj\u00e4lv, j\u00e4mf\u00f6rt med att ta aktiv del i en v\u00e4rld som suger in, omformar och per definition perverterar alla handlingar och g\u00e4rningar.<\/p>\n

Intressant nog g\u00e5r liknande tankeg\u00e5ngar att hitta \u00e5tminstone redan hos Fjodor Dostojevskij som p\u00e5 1860-talet i Anteckningar fr\u00e5n k\u00e4llarh\u00e5let<\/strong> l\u00e5ter sin k\u00e4llarm\u00e4nniska p\u00e5st\u00e5: \u201d[D]et \u00e4r b\u00e4st att inte g\u00f6ra n\u00e5gonting! B\u00e4st \u00e4r den medvetna overksamheten.\u201d[4]<\/a> Knappt sjuttio \u00e5r senare s\u00e5 skriver Robert Musil, och jag citerar ur minnet, ungef\u00e4r: \u2019Vi lever i en tid som \u00e4r s\u00e5 andligt f\u00f6rgiftad i sina r\u00f6tter, att varje \u00e4kta konstn\u00e4rlig beg\u00e5vning nu m\u00e5ste avh\u00e5lla sig fr\u00e5n all kreativ verksamhet \u00f6ver huvudtaget.\u2019[5]<\/a><\/p>\n

Gemensamt tycks f\u00f6ljaktligen vara en sorts f\u00f6rbittrad vrede, eller riktigare: en intensivt upplevd vanmakt i relation till existensen; dessutom en vanmakt som f\u00f6refaller ha en enda utv\u00e4g att erbjuda: ett f\u00f6rdjupande av densamma, ett bejakande, genom att tr\u00e4da in i ett viljel\u00f6st vegeterande och vare sig g\u00f6ra eller utr\u00e4tta n\u00e5gonting alls.<\/p>\n

Likv\u00e4l \u00e4r ju teori en sak, praktik ofta en annan. Beckett – f\u00f6r den delen inte heller Dostojevskij eller Musil – levde ju nu inte som han l\u00e4rde. Han skrev sina b\u00f6cker, regisserade sin dramatik; och inte minst: tog aktiv del i La r\u00e9sistance under det andra v\u00e4rldskriget. Och \u00e4nd\u00e5 tycks allt detta ha skett under ett slags inre, filosofiskt motst\u00e5nd: en tveh\u00e5gsenhet r\u00f6rande handlandets natur, r\u00f6rande sj\u00e4lva m\u00f6jligheten att vilja, g\u00f6ra och utr\u00e4tta n\u00e5gonting oanfr\u00e4tt, rent och of\u00f6rst\u00e4llt i v\u00e4rlden. F\u00f6rvisso \u00e4r inte alternativet alldeles angen\u00e4mt eller lockande, men likafullt \u00e4nd\u00e5 att f\u00f6redra – det vill s\u00e4ga att passivt v\u00e4nta, att passivt lyssna, att passivt f\u00f6rtvina. Kanske \u00e4ven Allan Edwall, n\u00e5got motvilligt, skulle ha h\u00e5llit med om den saken: \u201dVisst \u00e4r det b\u00e4tter, men int’ \u00e4r det bra<\/em>.\u201d<\/p>\n

\n
\n
\n

[1]<\/a> Allan Edwall, F\u00e4rdkn\u00e4pp<\/strong>, Stockholm: A-Disc, 1981<\/p>\n<\/div>\n

\n

[2]<\/a> Terry Eagleton, \u201dForeword: nothing new\u201d i Beckett and nothing<\/strong>, New York, 2010\u00a0 s. xxiv<\/p>\n<\/div>\n

\n

[3]<\/a> ibid. s.xxiv<\/p>\n<\/div>\n

\n

[4]<\/a> Fjodor Dostojevskij, Anteckningar fr\u00e5n k\u00e4llarh\u00e5let<\/strong>, Stockholm, 1985\u00a0 s.42<\/p>\n<\/div>\n

\n

[5]<\/a> Robert Musil, Mannen utan egenskaper<\/strong> I-IV, Stockholm, 1961\u20131983<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Teaterbibliotekarien Rikard Larsson har sett Tommy Berggrens upps\u00e4ttning av Becketts Akt utan ord \/ Krapps sista band p\u00e5 Stockholms stadsteater. Ta del av hans reflektioner kring pj\u00e4sens tematik. L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":22,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0},"categories":[48,19,20],"tags":[50],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1337"}],"collection":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/22"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1337"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1337\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1337"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1337"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1337"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}