{"id":1572,"date":"2013-11-20T13:31:14","date_gmt":"2013-11-20T12:31:14","guid":{"rendered":"http:\/\/statensmusikverk.se\/musikochteaterbloggen\/?p=1572"},"modified":"2017-10-27T15:37:54","modified_gmt":"2017-10-27T13:37:54","slug":"teaterns-hemliga-fluidum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/2013\/11\/20\/teaterns-hemliga-fluidum\/","title":{"rendered":"Teaterns hemliga fluidum"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>

Agne Beijer, 1888-1975<\/p><\/div>\n

En av fr\u00e5gorna som sysselsatte Agne Beijer, litteratur- och teaterhistorikern som en g\u00e5ng i tiden grundade Drottningholms teatermuseum, var hur det kunde komma sig att den \u00e4ldre dramatik som nu f\u00f6rlorat mycket av sin glans och sin f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00e5nga en modern publik, f\u00f6rut kunde sk\u00e4nka s\u00e5dan gl\u00e4dje, och inbjuda till s\u00e5dan entusiasm och lidelse. 1700-talets teaterintresse var en f\u00f6rh\u00e4xning, och, funderar han, kanske besatt d\u00e5tidens publik helt enkelt \u201den s\u00e4rskild mottaglighet f\u00f6r mystiken i det transsubstantiationsunder, den materialisering av det immateriella som f\u00f6rsigg\u00e5r i varje teaterf\u00f6rest\u00e4llning.\u201d[1]<\/a><\/p>\n

Just f\u00f6rvandlingen av det immateriella till n\u00e5got materiellt \u00e4r v\u00e4l det mest unika med teaterh\u00e4ndelsen; emellertid beh\u00f6ver ocks\u00e5 det tempor\u00e4ra, det flyktiga, elementet understrykas. F\u00f6rvisso finns likheter och paralleller till andra konstarter som musik, konst och poesi, men just det h\u00e4r skapandet av det tillf\u00e4lligt konkreta<\/em> \u00e4r teatern ensam om.<\/p>\n

N\u00e4r det exempelvis r\u00f6r sig om lyrik har min erfarenhet varit att den kommer som mest till sin r\u00e4tt n\u00e4r den tas del av i ensamhet; allts\u00e5 i den intimitet som uppst\u00e5r mellan l\u00e4saren och texten, n\u00e4r dessa b\u00e5da utg\u00f6r sitt eget universum – ungef\u00e4r ekvivalent med s\u00e4ttet som Kant en g\u00e5ng f\u00f6rklarade medvetandets transcendens p\u00e5: det som existerar \u00e4r texten f\u00f6r mig<\/em>; texten i sig<\/em> \u00e4r om\u00f6jlig att f\u00e5 fatt p\u00e5, men det \u00e4r heller inte n\u00f6dv\u00e4ndigt. Det \u00e4r det som uppst\u00e5r vid l\u00e4sningen och i m\u00f6tet med texten som \u00e4r viktigt, och detta uppst\u00e5r enklast och starkast i avskildhet. Det \u00e4r som n\u00e5gon slags andlig gymnastik som b\u00e4st tycks kunna genomf\u00f6ras i en inre, privat idrottshall d\u00e4r yttre st\u00f6rningsmoment i form av andra tr\u00e4ningsut\u00f6vare och -bes\u00f6kare lyser med sin fr\u00e5nvaro.<\/p>\n

Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r en smula paradoxalt att en av mina starkaste teaterupplevelser genom \u00e5ren utg\u00f6rs av Katarina Frostensons Traum<\/strong>. Jag s\u00e5g den 1993 p\u00e5 d\u00e5varande Sibyllan, \u00d6stermalm, i regi av Pia Forsgren och med G\u00f6ran Graffman och Agneta Ekmanner i rollerna som Han och Hon. I m\u00e5ngt och mycket \u00e4r texten till detta stycke ett enda l\u00e5ngt poem; och precis som fallet \u00e4r med Frostensons \u00f6vriga texter \u00e4r den inte speciellt l\u00e4ttillg\u00e4nglig, och inte handlar den om s\u00e5 s\u00e4rskilt mycket heller f\u00f6r den delen. Likv\u00e4l var jag tvungen<\/em>, jo, s\u00e5 m\u00e5ste jag nog formulera det, att g\u00e5 och se den h\u00e4r iscens\u00e4ttningen tre g\u00e5nger, och vid varje tillf\u00e4lle beh\u00f6ll den sin egenart, sin identitet, och tog \u00e4nd\u00e5 form, materialiserades, p\u00e5 aningen olika s\u00e4tt; scenografin var sig lik, sk\u00e5despelarna var sig lika, texten identisk, och oaktat allt detta…ingen f\u00f6rest\u00e4llning var riktigt likadan som sin f\u00f6reg\u00e5ngare.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Katarina Frostenson, 1953-<\/p><\/div>\n

En textrad som \u00e4r viktig \u00e4r n\u00e4r Han v\u00e4nder sig mot publiken och i ett f\u00f6rs\u00f6k att \u00e5tererinra sig en gl\u00f6md h\u00e4ndelse uttalar: \u201dJag k\u00e4nde det som [paus] som [paus] som som<\/em>…\u201d[2]<\/a> Som jag minns den h\u00e4r repliken var den att likna vid ett antal ganska djupa inandningar, till slut f\u00f6ljt av en l\u00e5ngsam, befriande utandning. Och mer \u00e4n att bara vara en lek med ord erbjuder den faktiskt en ing\u00e5ng till transsubstantiationens mysterium: semantiskt sett \u00e4r det ju en nonsensmening, ty vad inneb\u00e4r det egentligen att k\u00e4nna sig som som<\/em>? Att vara som som<\/em>? Men n\u00e4r repliken uttalas p\u00e5 scenen h\u00e4nder n\u00e5got besynnerligt som inte s\u00e5 l\u00e4tt l\u00e5ter sig f\u00f6rklaras: mig tycks det som ett icke<\/em>, p\u00e5 n\u00e5got f\u00f6runderligt vis f\u00f6rvandlas till ett n\u00e5got<\/em>; pl\u00f6tsligt och ganska ov\u00e4ntat s\u00e5 betyder det tidigare betydelsel\u00f6sa n\u00e5gonting: man omfattar detta undflyende som vanligtvis inte finns tillg\u00e4ngligt, detta skira och knappt synliga som kanske inte ens \u00e4r<\/em> f\u00f6rutom under just den korta stund som det kommer till liv p\u00e5 scenen. P\u00e5 analogt vis \u00e4ger varje teaterf\u00f6rest\u00e4llning rum: i samspelet mellan sk\u00e5despelarna och publiken i teaterrummet, med texten, scenografin, ljuss\u00e4ttningen och ljudet – alla de element som tillsammans samverkar f\u00f6r att i stunden skapa det f\u00f6rut icke-existerande, f\u00f6r att bli det varde<\/em> som, oklart hur, likt en tillf\u00e4llig dimr\u00f6k expanderar \u00f6ver b\u00e5de scen och salong.<\/p>\n

M\u00f6jligen \u00e4r det just detta sv\u00e5rbeskrivna s\u00e4tt att fungera p\u00e5 som g\u00f6r teatern unik som konstart, och som har till\u00e5tit den att gentemot b\u00e5de sina f\u00f6ljare och ut\u00f6vare genom \u00e5ren ha exekverat en s\u00e5dan dragningskraft, en s\u00e5dan f\u00f6rm\u00e5ga till f\u00f6rtrollning. Eller med Agne Beijers egna ord: det finns \u201dett hemligt fluidum inom teatern sj\u00e4lv\u201d som \u00e4r orsak och grund till denna f\u00f6rh\u00e4xning.[3]<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

\n
\n
\n

[1]<\/a> Beijer, Agne \u201dTeatermuseet p\u00e5 Drottningholm\u201d i Teaterhistoriska studier<\/strong>, Uppsala, 1940 s.51<\/p>\n<\/div>\n

\n

[2]<\/a> Frostenson, Katarina 2 sk\u00e5despel<\/strong>, Stockholm, 1996 s.25 [min kursivering]<\/p>\n<\/div>\n

\n

[3]<\/a> Beijer s.51<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n

<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Rikard Larsson, teaterbibliotekarie p\u00e5 Musik- och teaterbiblioteket, filosoferar en smula kring teatern och dess v\u00e4sen. L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":22,"featured_media":1498,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0},"categories":[48,19,20],"tags":[63,64],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1572"}],"collection":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/22"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1572"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1572\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1498"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1572"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1572"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1572"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}