{"id":1704,"date":"2014-01-27T11:05:03","date_gmt":"2014-01-27T10:05:03","guid":{"rendered":"http:\/\/statensmusikverk.se\/musikochteaterbloggen\/?p=1704"},"modified":"2017-10-27T15:37:51","modified_gmt":"2017-10-27T13:37:51","slug":"passioner-bland-arkivdammet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/2014\/01\/27\/passioner-bland-arkivdammet\/","title":{"rendered":"Passioner bland arkivdammet"},"content":{"rendered":"

Statens musikverk inrymmer flera institutioner – f\u00f6rutom Musik- och teaterbiblioteket exempelvis ocks\u00e5 Svenskt visarkiv, och att, likt mig, arbeta som forskare och arkivarie p\u00e5 detta sistn\u00e4mnda st\u00e4lle har sina sidor. \u00a0<\/span>Att ha egna intressen i material som man hanterar \u00e4r oftast en f\u00f6rdel; bes\u00f6kare kan till exempel r\u00e4kna med engagerad och initierad hj\u00e4lp. Men man ska inte blunda f\u00f6r risken att egna latenta lidelser kan flamma upp och leda till handlingar och beteenden fj\u00e4rran g\u00e4ngse bild av den sakliga och samlade statsanst\u00e4llda tj\u00e4nstekvinnan. F\u00f6r n\u00e4rvarande har jag visserligen f\u00f6rm\u00e5nen att ha en del forskning i tj\u00e4nsten (i projektet Utanf\u00f6rskapets r\u00f6ster<\/span><\/a>, finansierat av Kulturr\u00e5det) men inom ramen f\u00f6r l\u00f6pande verksamhet \u00e4r mer djupg\u00e5ende bekantskap oftast bara en l\u00e4ngtan, ibland med karakt\u00e4r av olycklig k\u00e4rlek, till olika intressanta \u00e4mnen. Men ibland kan man faktiskt bli attackerad av ett \u00e4mne och inte kunna v\u00e4rja sig. Tid eller inte, det finns v\u00e4l kv\u00e4llar, n\u00e4tter och semestrar i s\u00e5 fall. Fritid, privatliv och mental vardagsn\u00e4rvaro f\u00e5r kanske maka lite p\u00e5 sig. Man har f\u00e5tt vittring p\u00e5 en St\u00f6rre, Oerh\u00f6rt Intressant Sak och n\u00e4r denna blinda gr\u00e4vinstinkt v\u00e4l \u00e4r v\u00e4ckt \u00e4r det tyv\u00e4rr farv\u00e4l till sunt f\u00f6rnuft, m\u00e5ttfullhet och omd\u00f6me. L\u00e5t mig anf\u00f6rtro er ett exempel ur verkligheten.<\/p>\n

F\u00f6r ett par \u00e5r sedan skulle jag skriva en liten artikel<\/a> till Visarkivets popul\u00e4rvetenskapliga tidskrift Noterat<\/span><\/a>. Tanken var att ber\u00e4tta om ett skillingtryck fr\u00e5n 1860 som i b\u00e5de visa och prosaber\u00e4ttelse rapporterar om mordet p\u00e5 en svensk sj\u00f6kapten p\u00e5 Svarta havet. Incidenten var (som oftast i den typen av tryck) h\u00e4mtad ur verkligheten, och hade gett upphov till en del diplomatisk korrespondens och skriverier i svenska dagstidningar. Det fanns allts\u00e5 material om verkligheten bakom visan, och en del av detta hade en sl\u00e4kting (barnbarnsbarnet) till den stackars sj\u00f6kaptenen just l\u00e5tit donera till Visarkivet. Att resonera kring detta missd\u00e5dartryck och de faktiska skeenden som det ber\u00e4ttar om k\u00e4ndes som en \u00f6verkomlig och alldeles lagom intressant uppgift. H\u00e4r hade vi ett bra exempel p\u00e5 vistryck som nyhetsmedium vid denna tid, helt enkelt.<\/p>\n

Mordet var visserligen rafflande. I skillingtrycket st\u00e5r att l\u00e4sa om hur kofferdikapten Sven Petter Lagerhamn fr\u00e5n Misterhult p\u00e5 v\u00e4g mot Konstantinopel (nuvarande Istanbul) blir m\u00f6rdad ombord p\u00e5 sin egen b\u00e5t av den grekiske lotsen Nikolos Antonellos. Antonellos hade f\u00e5tt f\u00f6lja med briggen fr\u00e5n Sulina, och hans utfall framst\u00e4lls som helt oprovocerat. Utan att tidigare ha visat n\u00e5got agg mot kaptenen vaknar pl\u00f6tsligt blodt\u00f6rsten, och \u201dvild som \u00f6knens tiger\u201d knivhugger han Lagerhamn till d\u00f6ds en tidig morgon uppe p\u00e5 d\u00e4ck. Mordet intr\u00e4ffade den nionde mars 1859, platsen var Svarta havet, just f\u00f6re inloppet till Bosporen.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Som framg\u00e5r i trycket lyckades bes\u00e4ttningen st\u00e4nga in m\u00f6rdaren i kajutan och ta b\u00e5ten till Konstantinopel d\u00e4r man kunde sl\u00e5 larm. Det var den svenska beskickningen p\u00e5 plats som fick ta hand om \u00e4rendet. Nu utbr\u00f6t en livlig korrespondens med utrikesministeriet i Sverige. Vad skulle man g\u00f6ra med m\u00f6rdaren? Skulle man h\u00e5lla r\u00e4tteg\u00e5ng och i s\u00e5 fall enligt vilket lands lag? Kunde man r\u00e4kna med mer ekonomiska medel f\u00f6r att garantera s\u00e4ker f\u00f6rvaring av f\u00e5ngen? Denna skriftv\u00e4xling fanns till stora delar i det donerade materialet i form av kopior fr\u00e5n riksarkivet. I dessa brev framkom ocks\u00e5 att m\u00f6rdaren s\u00e5 sm\u00e5ningom togs till Stockholm f\u00f6r rannsakning i Stockholms R\u00e5dhusr\u00e4tt.<\/p>\n

H\u00e4r n\u00e5gonstans b\u00f6rjade jag f\u00e5 h\u00f6g puls. R\u00e5dhusr\u00e4tten, d\u00e5 m\u00e5ste det finnas protokoll bevarade i Stockholms stadsarkiv. T\u00e4nk om man skulle ta en titt p\u00e5 dem, om inte annat f\u00f6r tidsf\u00e4rgen och f\u00f6r att i vittnesskildringarna f\u00e5 lite fler nyanser \u00e4n vad som rymdes i skillingtryckets svartvita och komprimerade framst\u00e4llning? T\u00e4nkt och gjort. V\u00e4l p\u00e5 Stadsarkivet best\u00e4llde jag fram de aktuella protokollen, vilka rymdes i volymen Br\u00e5ttm\u00e5lsprotocoll h\u00e5llne uti Stockholms R\u00e5dstufvu R\u00e4tts 3:dje afdeln: \u00e5r 1859 2dra delen.<\/span><\/em><\/p>\n

Jag blev sakta med s\u00e4kert fast. I takt med att \u00f6gonen vande sig vid den juridiska 1800-talsvenskan i vacker men bitvis sv\u00e5rl\u00e4st piktur f\u00f6rflyttades jag till en r\u00e4ttssal senh\u00f6sten 1859 och fick lyssna till r\u00e5dm\u00e4n, bes\u00e4ttningsm\u00e4n, redare, representanter f\u00f6r svenska adeln \u2013 och m\u00f6rdaren sj\u00e4lv. I de m\u00e5nga f\u00f6rh\u00f6ren rullades en l\u00e5ngt mer komplex och pikant historia upp \u00e4n vad skillingtrycket kunde g\u00f6ra r\u00e4ttvisa, en ber\u00e4ttelse om makt och utsatthet, sexuella hot och f\u00f6rest\u00e4llningar om kulturell skillnad. Vid st\u00e4ngningsdags fick personalen p\u00e5 Stadsarkivet i princip b\u00e4ra ut mig med h\u00e5ret p\u00e5 \u00e4nda, sm\u00e5tt vansinnig uppsyn och sv\u00e5rt frustrerad \u00f6ver att inte ha hunnit l\u00e4sa f\u00e4rdigt. Det blev flera intensiva \u00e5terbes\u00f6k innan jag hade kopierat mig igenom allt relevant material. Det h\u00e4r var dokument som inte gick att bortse ifr\u00e5n om man ville f\u00f6rst\u00e5 skillingtryckets selektiva ber\u00e4ttande, s\u00e5 mycket stod klart.<\/p>\n

Det kunde ha slutat d\u00e4r, som en ovanligt givande utflykt i arkiven. Jag hade fullt tillr\u00e4ckligt av \u201dverklighet bakom visan\u201d f\u00f6r att skriva den lilla artikeln. Men gr\u00e4vsjukan hade mig nu i sitt grepp. Jag b\u00f6rjade f\u00e5 sv\u00e5rt att t\u00e4nka p\u00e5 annat \u00e4n briggen Magnus Stenbock och dess bes\u00e4ttning, p\u00e5 ambassadkvarteren i forna Konstantinopel, p\u00e5 kofferdiv\u00e4sende och livet i hamnarna.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Det h\u00e4nde sig vid den tiden att jag och min man hade planerat att \u00e5ka p\u00e5 en barnfri l\u00e5nghelg n\u00e5gonstans. Barnvakt var ordnad och dagarna inmutade, bara resm\u00e5let \u00e5terstod att best\u00e4mma. Som av en h\u00e4ndelse r\u00e5kade resm\u00e5let nu bli Istanbul (\u00e4r f\u00f6rresten inte det ett typiskt missbrukardrag, att man lyckas manipulera sina n\u00e4rmaste f\u00f6r att f\u00e5 \u00e4gna sig \u00e5t sin drog?). Och vissa aktiviteter gjorde vi faktiskt tillsammans. B\u00e5tf\u00e4rd p\u00e5 Bosporen, till exempel (n\u00e4rmare best\u00e4mt till dess utlopp i Svarta havet \u2013 hur skulle jag annars f\u00e5 en skymt av mordplatsen?) och bes\u00f6k p\u00e5 Sj\u00f6historiska museet (hur skulle jag annars f\u00e5 n\u00e5gon kunskap om sj\u00f6fart och handel i regionen under 1800-talets senare del eller se naturtrogna modeller av briggar?).<\/p>\n

P\u00e5 egen hand gjorde jag dock det mest suggestiva: s\u00f6kte reda p\u00e5 Lagerhamns grav. Var denna m\u00f6jligen kunde finnas hade varit en av donatorns obesvarade fr\u00e5gor. I materialet fanns hennes brevledes f\u00f6rfr\u00e5gningar till svensk kyrkog\u00e5rdsf\u00f6rvaltning men inga klara besked. Sj\u00e4lv misst\u00e4nkte jag att kroppen aldrig hade l\u00e4mnat Konstantinopel (ni h\u00f6r, nu var jag pl\u00f6tsligt mordutredare ocks\u00e5). Vid bes\u00f6k p\u00e5 Svenska forskningsinstitutet i Istanbul fick jag inte bara reda p\u00e5 att det fanns en protestantisk kyrkog\u00e5rd i Istanbul utan att det ocks\u00e5 fanns ett begravningsregister uppr\u00e4ttat \u00f6ver de jordf\u00e4sta. Detta manuskript gick runt mellan de nordeuropeiska ambassaderna p\u00e5 \u00e5rsbasis och f\u00f6r n\u00e4rvarande var det holl\u00e4ndska ambassaden som hade hand om det.<\/p>\n

Efter tidsbokning och vissa s\u00e4kerhetsrutiner fick jag ett m\u00f6te med en tj\u00e4nstekvinna p\u00e5 ambassaden. N\u00e4r hon fick h\u00f6ra mitt \u00e4rende h\u00e4mtade hon registerboken, men med brasklappen att registret tyv\u00e4rr hade p\u00e5b\u00f6rjats relativt sent. Med darrande h\u00e4nder slog jag upp f\u00f6rsta sidan och kunde till min l\u00e4ttnad se att f\u00f6rsta dateringen var \u00e5r 1858. P\u00e5 samma sida, som ett av de f\u00f6rsta namnen, stod Lagerhamn antecknad med d\u00f6dsdatum och gravnummer.<\/p>\n

Jag kastade mig i en taxi till Ferik\u00f6y Protestant Cemetary \u2013 en skr\u00e4ckromantiskt vildvuxen kyrkog\u00e5rd i stadens norra del. Vid det laget slog hj\u00e4rtat som en st\u00e5ngj\u00e4rnshammare i br\u00f6stet och jag hade en m\u00e4rklig (och idiotisk) k\u00e4nsla av att jag var n\u00e5got avg\u00f6rande p\u00e5 sp\u00e5ren, lite som i Da vinci-koden<\/span><\/em>. En kyrkog\u00e5rdsvaktm\u00e4stare hj\u00e4lpte mig att utifr\u00e5n registerutdraget stega upp vilken av alla blankvittrade gravstenar som markerade Lagerhamns sista viloplats. Vi hittade den till slut, p\u00e5 schweiziska (!) avdelningen. Jag kunde nu fotografera graven och meditera en stund \u00f6ver mitt kriminalfall. K\u00e4nslan av tillfredsst\u00e4llelse saknade alla proportioner.<\/p>\n

\"\"<\/a>Det blev en artikel till slut, egentligen f\u00f6r l\u00e5ng f\u00f6r Noterat men ett rej\u00e4lt understatement mot bakgrund av allt som hade kunnat ber\u00e4ttas. Jag trodde mig \u00e4nd\u00e5 vara f\u00e4rdig med hela saken tills jag h\u00e4rom\u00e5ret var p\u00e5 v\u00e4g till den grekiska \u00f6n Zakynthos och b\u00e5ten passerade Kefalonien. Kefalonien, slog det mig \u2013 det var ju Antonellos hem\u00f6! Det b\u00f6rjade susa i \u00f6ronen, en h\u00e4ftig impuls att g\u00e5 i land, leta gravplatser, fotografera gamla hus och s\u00f6ka i register blossade upp. Men jag sa h\u00f6gt till mig sj\u00e4lv: \u201dNu r\u00e4cker det!\u201d. Fast jag l\u00e4t \u00e4rligt talat inte s\u00e4rskilt \u00f6vertygande.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Karin Strand, forskningsarkivarie p\u00e5 Svensk visarkiv, ber\u00e4ttar om de sp\u00e4nnande ting som forskning kring ett skillingtryck kan uppdaga. L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":35,"featured_media":1498,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0},"categories":[3,13,48],"tags":[65,66],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1704"}],"collection":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/35"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1704"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1704\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1498"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1704"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1704"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1704"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}