Detta orkesterstycke tillkom efter Glinkas spanienresa i mitten av 1840-talet. Den f\u00f6rsta versionen, Recuerdos de Castilla<\/strong>, ett potpurri \u00f6ver spanska folks\u00e5nger, var komponerad i Warszawa sommaren 1848 och spelades d\u00e4r av st\u00e5th\u00e5llaren greve Paskevichs orkester. Komposit\u00f6ren var inte helt n\u00f6jd med verket och efter premi\u00e4rframf\u00f6randet i Petersburg 1850 tog han in det f\u00f6r omarbetning. En ny, reviderad version, blev klar 1851, och det \u00e4r den man har spelat sedan 1852 och som blev publicerat under titeln Souvenir d’une nuit d’\u00e9t\u00e9 \u00e0 Madrid. <\/strong>Ouverture Espagnole \u21162<\/strong>.<\/em><\/p>\n Souvenir d’une nuit d’\u00e9t\u00e9 a Madrid<\/a><\/p>\n Autografen best\u00e5r av ett ark med 12 notsystem av formatet 34×26,5 cm. Arket \u00e4r vikt p\u00e5 mitten och inklistrat \u00f6ver ett albumblad mot rectosidans tomma parti. Den ifyllda delen inneh\u00e5ller ouvertyrens ursprungliga titel Recuerdos de Castilla<\/strong> samt plats och tid: Warszawa, 19\/7 juli 1848. P\u00e5 titelbladets versosida st\u00e5r undertiteln Pot-pourri<\/em>, ouvertyrens fem f\u00f6rsta takter i orkesterpartitur med alla instrument utskrivna och Glinkas underskrift. Sidan \u00e4r markerad \u201979.\u2019 i \u00f6vre h\u00f6gra h\u00f6rnet vilket \u00e4r en l\u00f6pande numrering av autograferna i albumet; den \u00e4r senare tillagd av annan hand. Glinkas egen paginering (1) finns i det motsatta h\u00f6rnet.<\/p>\n Att s\u00e4kerst\u00e4lla proveniensen djupare \u00e4n till de senaste \u00e4garna f\u00f6refaller i skrivande stund om\u00f6jligt. Albumet tillh\u00f6rde det ber\u00f6mda paret Henriette Nissen Saloman (1819-1879) och Siegfried Saloman (1816-1899).\u00a0 Det \u00e4r os\u00e4kert n\u00e4r det kom till biblioteket eftersom det saknar accessionsnummer. Eventuellt kan detta ha skett antingen p\u00e5 1960-talet, n\u00e4r b\u00e5de biblioteket och musikmuseet fick Daniel Fryklunds stora samling som bland annat inneh\u00f6ll en stor m\u00e4ngd brev och andra papper med ursprung fr\u00e5n familjen Salomans arkiv, eller \u00e4nnu tidigare, i slutet av 1800-talet i samband med S. Salomans donation till MAB.<\/p>\n Volymen inneh\u00e5ller 94 dokument, huvudsakligen brev och kort fr\u00e5n d\u00e5tidens k\u00e4nda svenska och utl\u00e4ndska musikpersonligheter, s\u00e5 som Berlioz, Meyerbeer, Liszt, Sj\u00f6gren, Norman, Lind, Netzell, med flera. Glinkas autograf \u00e4r det enda notmanuskriptet i denna samling. Albumet l\u00e4mnar ett intryck av ett \u2019opus post\u2019: det fylldes inte i efter mottagande utan senare och d\u00e5 utan h\u00e4nsyn till kronologin. Troligen sammanst\u00e4lldes det av S. Saloman: listan \u00f6ver autografer i albumet \u00e4r skriven med hans piktur och man vet att han h\u00f6ll p\u00e5 att ordna sin makas arkiv efter hennes bortg\u00e5ng och dessutom gav han ut hennes s\u00e5ngskola L\u2019\u00e9tude du chant<\/strong> (1881).<\/p>\n Det finns inga bel\u00e4gg f\u00f6r att makarna Saloman k\u00e4nde eller ens tr\u00e4ffade den ryske komposit\u00f6ren. Varken Henriettes dagbok, som finns i bibliotekets \u00a0samlingar, eller Glinkas tryckta memoarer och korrespondens inneh\u00e5ller uppgifter om en eventuell bekantskap, \u00e4ven om det rent teoretiskt inte vore helt om\u00f6jligt. Henriette turnerade i Europa p\u00e5 1850-talet och Glinka vistades oftast utomlands under dessa \u00e5r, han dog i Berlin 1856.\u00a0 \u00c4ven i Petersburgs musikliv var H. Nissen ett v\u00e4lk\u00e4nt namn, men hennes karri\u00e4r tog fart i Ryssland p\u00e5 allvar f\u00f6rst efter Glinkas d\u00f6d. Hon flyttade dit med sin man 1860 och 1862 blev hon professor i s\u00e5ng vid det f\u00f6rsta ryska musikkonservatoriet grundat av Anton Rubinstein. F\u00f6rmodligen kom manuskriptet i parets \u00e4go via en tredje part: flera brev i albumet \u00e4r fr\u00e5n personer som \u00e4ven tillh\u00f6rt Glinkas v\u00e4nskapskrets.<\/p>\n Den andra spanska ouvertyren bygger p\u00e5 fyra folkmelodier: en jota, tv\u00e5 seguedillas manchegas och ytterligare en, av Glinka betecknad i partituret som Punto moruno<\/em>.<\/p>\n ”Parto secondo” ur M. Balakirevs arrangenmang f\u00f6r piano, 4h (IMSLP)<\/p><\/div>\n Den sistn\u00e4mnda melodin har hittills inte attribuerats. Den \u00e5terfinns inte i komposit\u00f6rens h\u00e4fte med s\u00e5nguppteckningar som han gjorde i Spanien och har inte heller n\u00e4mnts i reseskildringen d\u00e4r han, till exempel, ber\u00e4ttar om sina m\u00f6ten med en mulkusk som sj\u00f6ng de b\u00e5da segidilljorna f\u00f6r honom. Ett antagande som f\u00e5tt f\u00e4ste i den ryska \u2019glinkianan\u2019 \u00e4r att Punto moruno<\/em> skulle vara en \u00e4ldre och mindre k\u00e4nd morisk melodi som han kanske f\u00e5tt h\u00f6ra p\u00e5 teater n\u00e5gon g\u00e5ng. Till ryska \u00f6versattes titeln till ”en morisk s\u00e5ng” och denna s\u00e5ng brukar komma p\u00e5 tal n\u00e4r man citerar Glinkas upplevelser av andalusisk folklore: \u201ddessa melodier \u00e4r rentav arabiska\u201d.\u00a0En del forskare har p\u00e5talat dess utpr\u00e4glat instrumentala karakt\u00e4r och att den d\u00e4rf\u00f6r kunde vara nykomponerad. Man har varit \u00f6verens om att melodin inte anv\u00e4nts i konstmusiken varken f\u00f6re eller efter Glinka.<\/p>\n Med utg\u00e5ngspunkten att anv\u00e4ndandet av en ok\u00e4nd melodi rimmar d\u00e5ligt med Glinkas arbetss\u00e4tt i \u00f6vrigt, liksom att fr\u00e5nvaron av n\u00e5gon uppteckning i h\u00e4ftet snarare kan tyda p\u00e5 att melodin d\u00e5 var s\u00e5 pass k\u00e4nd att Glinka faktiskt enkelt kunde minnas den efter sina tv\u00e5 \u00e5r i Spanien, gjorde jag ett f\u00f6rs\u00f6k att sp\u00e5ra Punto moruno<\/em> med Musikverkets ov\u00e4rderliga samlingar av \u00e4ldre s\u00e5ngb\u00f6cker till hands. Mitt envisa bl\u00e4ddrande i antologierna bel\u00f6nades till slut med f\u00f6ljande exempel i boken Cancionero <\/strong>(Madrid, 1943):<\/p>\n El pa\u00f1o moruno\u00a0<\/a><\/p>\n En f\u00f6rlaga till Glinkas Punto moruno<\/em> visade sig vara en gammal folkmelodi fr\u00e5n regionerna\u00a0 Murcia och Andalusien (d\u00e4r komposit\u00f6ren turistade under en l\u00e4ngre tid), \u00e4ven k\u00e4nd som El pa\u00f1o moruno<\/em> \u2013 Den moriska sjalen (The moorish cloth): \u201dEn vacker sjal i aff\u00e4ren, befl\u00e4ckad dock och kommer att g\u00e5 f\u00f6r ett l\u00e4gre pris, Ay!\u201d En sorglig historia med tydlig metaforisk inneb\u00f6rd.<\/p>\n Efter den uppt\u00e4ckten b\u00f6rjade \u00e4ven de \u00f6vriga bitarna falla p\u00e5 plats. S\u00e5ngen finns med i flera tryckta 1800-talsutg\u00e5vor, s\u00e5som J. Inzengas Ecos d\u2019Espana<\/strong> (1874) och I. Hernandes Flores de Espana<\/strong> (1883). I D. Lazaro Nunes-Robres La M\u00fasica del Pueblo\/Colleccion de Cantos Espanoles <\/strong>i arrangemang f\u00f6r piano solo (1866, 1873) hittade jag tv\u00e5 kompositioner, El pa\u00f1o moruno<\/em> och El punto de la Habana<\/em>, vilkas otvivelaktiga sl\u00e4ktskap blev en beh\u00f6vlig ledtr\u00e5d till Punto moruno<\/em>-g\u00e5tan.<\/p>\n Det syns tydligt i de h\u00e4r trycken hur s\u00e5ngerna successivt fl\u00e4tades samman i en tradition pr\u00e4glad av komplicerade \u00f6msesidiga inflytanden av indiska, arabiska, afrikanska och spanska element.\u00a0El punto de la Habana<\/em> \u2013 ett slags durversion av El pa\u00f1o morunos<\/em> melodi \u2013 var faktiskt upptecknad av Glinka i Spanien, men med El pa\u00f1os<\/em> text!\u00a0 Han fick s\u00e4kerligen h\u00f6ra olika varianter av visan men lade p\u00e5 minnet och \u00e5terskapade i sin ouvertyr just den framtr\u00e4dande mittendelen av El pa\u00f1o moruno<\/em> med en utvikning i parallelldurtonarten. Inte heller anv\u00e4nde han de andra melodierna i Souvenir d’une nuit d’\u00e9t\u00e9 \u00e0 Madrid<\/strong> i sin helhet \u2013 allt i enighet med id\u00e9n om att det \u00e4r reminiscenser<\/em> fr\u00e5n den spanska sommarnatten.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/statensmusikverk.se\/musikochteaterbloggen\/files\/2014\/04\/Bild_1.jpg\")
<\/a><\/p>\nRecuerdos de Castilla\/ Souvenir d’une nuit d’\u00e9t\u00e9 \u00e0 Madrid \/ Ouverture Espagnole \u21162.<\/h1>\n
<\/a>Glinkas originalmanuskript av partituret har inte bevarats. Tv\u00e5 handskrivna auktoriserade kopior av den reviderade versionen (1851) finns i arkiv i S:t Peterburg och ytterligare en i Paris. En kopia av partitur och st\u00e4mmor till Recuerdos de Castilla<\/strong> fr\u00e5n 1848 uppt\u00e4cktes i Ryssland i mitten av 1900-talet och publicerades f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Glinkas Samlade verk<\/strong> 1956. Den kopian f\u00f6rvaras nu i Glinkamuseet i Moskva. V\u00e4rdet av v\u00e5rt \u00e5teruppt\u00e4ckta fragment best\u00e5r i att det \u00e4r den enda autografen som finns bevarad och som s\u00e5ledes kommer att beh\u00f6va beaktas i framtida forskning och publikationer. Manuskriptet bekr\u00e4ftar dateringen av verket, vidgar f\u00e4ltet f\u00f6r studier av komposit\u00f6rens umg\u00e4ngelsekrets. En rad uppt\u00e4ckta diskrepanser i instrumenteringen gentemot de tv\u00e5 tidigare k\u00e4nda versioner kan \u00f6ka kunskapen om Glinkas skapandeprocess.<\/p>\nDen ok\u00e4nda s\u00e5ngen Punto moruno<\/em><\/h1>\n
<\/a><\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n