{"id":1926,"date":"2014-06-02T11:47:05","date_gmt":"2014-06-02T09:47:05","guid":{"rendered":"http:\/\/statensmusikverk.se\/musikochteaterbloggen\/?p=1926"},"modified":"2017-10-27T15:37:48","modified_gmt":"2017-10-27T13:37:48","slug":"richard-iii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/2014\/06\/02\/richard-iii\/","title":{"rendered":"Richard III"},"content":{"rendered":"

Av n\u00e5gon anledning kommer jag att t\u00e4nka p\u00e5 den \u00f6sterrikiske f\u00f6rfattaren och dramatikern Thomas Bernhard n\u00e4r jag ser Richard III<\/strong> p\u00e5 Dramatens stora scen. I Bernhards pj\u00e4s\u00a0Helt enkelt komplicerat<\/strong> tar huvudpersonen, den gamle sk\u00e5despelaren, p\u00e5 sig en kungakrona. Det \u00e4r en krona som han bar n\u00e4r han spelade just Richard, och den andra tisdagen i varje m\u00e5nad s\u00e4tter han den nu \u00e5ter p\u00e5 sitt huvud och f\u00f6rlorar sig sedan i filosofiska grubblerier och i diverse minnen fr\u00e5n teaterscenerna.<\/p>\n

\"\"<\/a>

David Garrick som Richard III. M\u00e5lning av Hogarth.<\/p><\/div>\n

Shakespeares Richard III<\/strong> \u00e4r ju p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en studie i en maktm\u00e4nniskas uppg\u00e5ng och fall. Han drar sig inte f\u00f6r att m\u00f6rda sina n\u00e4rst\u00e5ende om det gynnar hans syften, och han l\u00e5ter d\u00f6da Lady Annes far och make och vill sen gifta sig med henne f\u00f6r att konsolidera sin egen st\u00e4llning. Med intriger och falskspel spinner han sina n\u00e4t, och \u00e4r till slut framme vid sitt m\u00e5l: att f\u00e5 s\u00e4tta kungakronan p\u00e5 sitt eget huvud.<\/p>\n

En av de mer k\u00e4nda iscens\u00e4ttningarna av Richard III<\/strong> gjordes med Ian McKellen i huvudrollen som Richard. D\u00e4r hade handlingen f\u00f6rlagts i ett nazifierat England p\u00e5 1930-talet. Detta blev p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en kongenial bakgrund till Richards hat, maktlystnad och skrumpnade ondska. Stefan Larssons iscens\u00e4ttning har emellertid valt en annan v\u00e4g. Bakgrundsmilj\u00f6n \u00e4r h\u00e4r helt ok\u00e4nd och tidl\u00f6s. Det ges inga ledtr\u00e5dar \u00f6verhuvudtaget om var, eller i vilken tid vi befinner oss. Sk\u00e5despelarna har enhetliga kl\u00e4der \u2013 m\u00e4nnen i svarta byxor och vita skjortor, kvinnorna i svarta kl\u00e4nningar \u2013 och scenografin best\u00e5r av en stor svart cirkel, aningen upph\u00f6jd fr\u00e5n golvet, och som l\u00e5ngsamt roterar kring sin egen mitt under hela\u00a0 f\u00f6rest\u00e4llningen. P\u00e5 denna st\u00e5r likaledes svarta stolar i rad bredvid varandra. Och p\u00e5 dessa sitter sk\u00e5despelarna under hela f\u00f6rest\u00e4llningen. N\u00e4r det blir deras tur reser de sig och b\u00f6rjar agera, sedan \u00e5terg\u00e5r de till en stol och blir \u00e5ter sittande p\u00e5 det snurrande golvet.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Scenbild fr\u00e5n Richard III. Scenografi: Rufus Didwiszus
Fr. v. Jonas Karlsson, Torkel Petersson, Christpher Wagelin, Reuben Sallmander, Irene Lindh, Gunilla Nyroos, Ingela Olsson, Rebecka Hemse, Bj\u00f6rn Granath och Danilo Bejarano.
Foto: Roger Stenberg\/ Dramaten<\/p><\/div>\n

I Stefan Larssons version b\u00f6rjar pj\u00e4sen med ett kort f\u00f6rspel som placerar f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 en slags teatral metaniv\u00e5: Richard kommer pl\u00f6tsligt in p\u00e5 scenen och b\u00f6rjar sk\u00e4mta s\u00e5 sm\u00e5tt med publiken \u2013 skojar om att onsdagar \u00e4r en perfekt teaterdag i Stockholm, och forts\u00e4tter sedan med n\u00e5gra sk\u00e4mt om sin egen maktlystne karakt\u00e4r och f\u00f6rs\u00f6ker strax att f\u00e5 oss i publiken att skandera hans namn som vore vi p\u00e5 en fotbollsmatch. Likv\u00e4l \u00e4r det inte sk\u00e5despelaren Jonas Karlsson (som spelar Richard) som raljerar kring f\u00f6rest\u00e4llning och roll, utan det \u00e4r karakt\u00e4ren Richard som har stigit ut ur pj\u00e4sens ram f\u00f6r att en stund befinna sig utanf\u00f6r. Detta \u00e4r sedan ett genomg\u00e5ende drag som \u00e5terkommer genom hela f\u00f6rest\u00e4llningen: d\u00e5 och d\u00e5 riktar han sina repliker till oss i publiken, och det blossar upp en slags ironisk distans som till\u00e5ter iscens\u00e4ttningen att kommentera sig sj\u00e4lv; eller kanske mer korrekt: att p\u00e5 s\u00e4tt och vis vara medveten<\/em> om sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Jonas Karlsson som Richard III. Foto: Roger Stenberg\/Dramaten<\/p><\/div>\n

Viktigt att notera \u00e4r emellertid att detta faktum uteslutande kanaliseras genom Richard sj\u00e4lv: det \u00e4r endast karakt\u00e4ren Richard som till\u00e5ts att samspela med \u00e5sk\u00e5darna p\u00e5 detta vis. D\u00e4rigenom skapas en slags gemenskap mellan honom och publiken; en slags intimitet som den \u00f6vriga ensemblen f\u00f6rv\u00e4gras och undanh\u00e5lls ifr\u00e5n. I och med att det uppst\u00e5r en form av sympati mellan \u00e5sk\u00e5dare och huvudroll, och i och med att Richard en aning p\u00e5 detta vis kan ironisera \u00f6ver sig sj\u00e4lv och sina handlingar, s\u00e5 blir konsekvensen faktiskt att karakt\u00e4ren Richard inte l\u00e4ngre helt och h\u00e5llet \u00e4r ansvarig f\u00f6r sina egna handlingar. Det \u00e4r som om det finns en yttre makt, n\u00e5gonting utanf\u00f6r, som styr honom, och som n\u00e4stan tvingar honom att agera som han g\u00f6r. I Shakespeares text st\u00e5r ju den\u00a0 psykologiska f\u00f6rklaringen till Richards handlingar framf\u00f6rallt att finna i hans vanskapta yttre skepnad: han \u00e4r puckelryggig, hemsk att se p\u00e5, och omtyckt och \u00e4lskad av ingen. Som en f\u00f6ljd v\u00e4xer hans hat och h\u00e4mndbehov, och den utstakade v\u00e4gen blir om\u00f6jlig att avvika ifr\u00e5n. Eller med Shakespeares egna ord: ”I am determined to prove a villain \/ And hate the idle pleasures of these days.”[1]<\/a> Men eftersom den h\u00e4r dimensionen i stor utstr\u00e4ckning saknas i Larsson iscens\u00e4ttning m\u00e5ste den f\u00e5 ett substitut. Detta \u00e4r vad \u00f6gonblinkandet och Richards puffande i publikens sida i grund och botten inneb\u00e4r: medlidandet ers\u00e4tts med kompisskap. Den dramaturgiska vinsten blir att den onda karakt\u00e4ren Richard framst\u00e5r som mer komplex och sympatiskt m\u00e5ngbottnad, medan f\u00f6rlusten \u00e4r att det en aning sker p\u00e5 psykologins och etikens bekostnad. Ty faktum kvarst\u00e5r: blodet p\u00e5 Richards h\u00e4nder f\u00f6rsvinner aldrig; vare sig han fr\u00e4mst \u00e4r en djupt olycklig person som existensen har bev\u00e4rdigat med ett vanskapt och f\u00f6rf\u00e4rligt yttre, eller om han \u00e4r en maktt\u00f6rstande despot med sinne f\u00f6r eleganta och tr\u00e4ffs\u00e4kra repliker, s\u00e5 f\u00f6rblir hans offer just offer, och de han l\u00e5tit m\u00f6rda f\u00f6rblir just m\u00f6rdade.<\/p>\n

N\u00e5gonting som likaledes bidrar till att understryka metaniv\u00e5n i iscens\u00e4ttningen \u00e4r att alla de manliga sk\u00e5despelarna g\u00f6r flera olika roller. Eftersom scenkl\u00e4derna konstant \u00e4r desamma, m\u00e5ste rollf\u00f6rvandlingarna g\u00f6ras med sm\u00e5 medel: ett par glas\u00f6gon, ett par upprullade byxor, en f\u00f6r\u00e4ndring i tonfall, eller i kroppsh\u00e5llning, f\u00e5r bli det som skiljer en roll fr\u00e5n en annan.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Ingela Olsson (Drottning Elizabeth), Gunilla Nyroos (Drottning Margaret) och Irene Lindh (Hertiginnan av York). Foto: Roger Stenberg\/Dramaten<\/p><\/div>\n

Intressant nog g\u00e4ller detta emellertid endast pj\u00e4sens manliga karakt\u00e4rer: medan m\u00e4nnens roller framst\u00e4lls med mer eller mindre allvar och till\u00e5ts pendla mellan seriositet och sk\u00e4mt, \u00e4r det kvinnorna som st\u00e5r f\u00f6r det blodiga allvaret: n\u00e4r \u00e4nkedrottningen, Elizabeth, bryter ihop och skriker ut sin sm\u00e4rta vid beskedet om sina s\u00f6ners avr\u00e4ttning finns inget utrymme f\u00f6r skratt; n\u00e4r den f\u00f6rra drottningen, Margaret, ber\u00e4ttar om sm\u00e4rtan som f\u00f6rorsakats henne, och ocks\u00e5 hon talar om sina m\u00f6rdade barn finns inget utrymme f\u00f6r skratt; och n\u00e4r till sist Richards egen mor, Hertiginnan av York, pratar om de s\u00e5r som hon tillfogats och n\u00e4r hon f\u00f6rd\u00f6mer Richard trots att hon \u00e4r hans egen son finns inget utrymme f\u00f6r skratt. P\u00e5 originalspr\u00e5ket:<\/p>\n

Thou cam’st on earth to make the earth my hell.
\nA grievous burthen was thy birth to me;
\nTetchy and wayward was thy infancy;
\nThy schooldays frightful, desp’rate, wild, and furious,
\nThy prime of manhood daring, bold, and venturous,
\nThy age confirm’d, proud, subdued, bloody, treacherous,
\nMore mild, but yet more harmful, kind in hatred:
\nWhat comfortable hour canst thou name,
\nThat ever graced me in thy company?[2]<\/a><\/p><\/blockquote>\n

Det \u00e4r som om den mesta sv\u00e4rtan i Richard av dessa meningar f\u00e5r sin f\u00f6rklaring. Och hur hanterar han denna f\u00f6rbannelse som han utan tvekan levt under i hela sitt liv? I Stefan Larsson upps\u00e4ttning allts\u00e5 med ironi. Med en rustning best\u00e5ende av list, \u00f6verseende och spetsfundiga kommentarer, f\u00f6r att d\u00f6lja all vrede och hopsamlat hat som f\u00f6rt\u00e4r honom inifr\u00e5n, och f\u00f6rst\u00f6r hans nerver med ruelse och b\u00e4van vid tanken p\u00e5 alla m\u00e4nniskor som g\u00e5tt under p\u00e5 hans v\u00e4g f\u00f6r att r\u00e4ttf\u00e4rdiga sin existens. – En krona, en krona, min sinnesfrid f\u00f6r en kungakrona! S\u00e5 skulle f\u00f6rmodligen drivkraften i Richards v\u00e4sen kunna sammanfattas. Men det \u00e4r en f\u00e5f\u00e4ng f\u00f6rhoppning som ocks\u00e5 visar sig vara illusorisk. Kungakronan uppn\u00e5r han, men friden i sinnet lyser likafullt med sin fr\u00e5nvaro. Eller f\u00f6r att \u00e5teranknyta till Thomas Bernhard, och hans gamle sk\u00e5despelares ord: \u201dF\u00f6rst n\u00e4r huvudet bl\u00f6der \/ sitter kronan r\u00e4tt \/ f\u00f6rst n\u00e4r huvudet bl\u00f6der.\u201d[3]<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

\n
\n
\n

[1]<\/a>\u00a0\u00a0\u00a0 Richard III<\/strong>, akt 1:1<\/p>\n<\/div>\n

\n

[2]<\/a>\u00a0\u00a0\u00a0 Richard III<\/strong>, akt 4:4<\/p>\n<\/div>\n

\n

[3]<\/a>\u00a0\u00a0\u00a0 Bernhard, Thomas Helt enkelt komplicerat<\/strong> Stockholm 1991 s.125<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Rikard Larsson har sett Richard III p\u00e5 Dramaten, och filosoferar nu en smula kring pj\u00e4sens inneh\u00e5ll. L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":22,"featured_media":1498,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0},"categories":[48,19,20],"tags":[80,79],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1926"}],"collection":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/22"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1926"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1926\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1498"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1926"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1926"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1926"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}