![\"Fasaden](\"https:\/\/musikverket.se\/musikochteaterbloggen\/files\/2014\/10\/Theatre-Bouffe-des-Nord.jpg\")
<\/a>Fasaden till The\u00e2tre des Bouffes du Nord<\/p><\/div>\n
Teatern \u00e4r placerad som sig b\u00f6r i stadslandskapet – n\u00e4r jag kommer dit p\u00e5 kv\u00e4llen lyser diverse lampor upp den vackra yttersidan; den ligger i ett karakt\u00e4rsfyllt omr\u00e5de, och mitt i den dynamiska blandning av\u00a0brutalitet, smuts, gr\u00f6nska, fart, slentrian som k\u00e4nnetecknar en genuin storstad. Promenerar man s\u00e5ledes v\u00e4sterut p\u00e5 Boulevard de la Chapelle, s\u00e5 hamnar man strax i de arabiska kvarteren kring Barb\u00e8s – fullt av nordafrikanska dofter, av couscous, stekta gr\u00f6nsaker och kycklingspett, och med m\u00e4ngder av st\u00e5nd och butiker som s\u00e4ljer tyger, bijouterier och billigare kl\u00e4der. M\u00e5nga byggnader \u00e4r slitna, nedg\u00e5ngna och graffitin pryder b\u00e5de husv\u00e4ggar och lastbilar l\u00e4ngs med trottoaren. N\u00e4r gatan omsider byter namn till Boulevard de Rochechouart \u00e4r man strax framme vid det numera ganska s\u00e5 turistifierade \u2019red-light-district\u2019 som huserar i krokarna av Place Pigalle. Amerikanska studenter, dito europ\u00e9er, par fr\u00e5n Ryssland, familjer fr\u00e5n Japan och Kina – alla samsas de med heml\u00f6sa tiggare och vinddrivna existenser p\u00e5 gatorna framf\u00f6r institutioner som Moulin Rouge och Le Divan du Monde.<\/p>\n
V\u00e4ljer man att i st\u00e4llet sv\u00e4nga \u00f6sterut p\u00e5 La Chapelle dr\u00f6jer det inte l\u00e5ng tid innan man befinner sig i trakten av Place Stalingrad. Platsens rykte \u00e4r d\u00e5ligt, atmosf\u00e4ren emellan\u00e5t ov\u00e4lkomnande, och droghandel och fattigdom g\u00e5r hand i hand med varandra. R\u00f6r man sig ensam h\u00e4r under kv\u00e4llstid ska det inte dr\u00f6ja l\u00e4nge innan n\u00e5gon r\u00e5kar smyga upp och vill erbjuda b\u00e5de det ena och andra till f\u00f6rs\u00e4ljning.<\/p>\n
Vid sj\u00e4lva teatern \u00e4r emellertid st\u00e4mningen annorlunda. V\u00e4gg i v\u00e4gg med Th\u00e9\u00e2tre des Bouffes du Nord ligger en hipp restaurant, och precis som teatern s\u00e5 frekventeras den av en kulturellt medveten medelklass. Ostbrickorna \u00e4r dyra, och likas\u00e5 tilltugget med korvar, cornichoner och syltade l\u00f6kar, ja, vad som nu r\u00e5kar passa in i det f\u00f6r tillf\u00e4llet r\u00e5dande matkonceptet.<\/p>\n
Att jag v\u00e4ljer att uppeh\u00e5lla mig vid en s\u00e5 ing\u00e5ende milj\u00f6beskrivning \u00e4r faktiskt inte enbart av estetiska orsaker. Mitt sk\u00e4l att bes\u00f6ka Th\u00e9\u00e2tre des Bouffes du Nord var f\u00f6r att se pj\u00e4sen Cet enfant<\/strong> [Detta barn], skriven och regisserad av den franske teatermannen Jo\u00ebl Pommerat. Och som det skulle visa sig s\u00e5 kommunicerade vissa delar av pj\u00e4sen mycket p\u00e5tagligt med den milj\u00f6 som existerar utanf\u00f6r.<\/p>\n Jo\u00ebl Pommerat. Foto: VIM\/ABACAPRESS<\/p><\/div>\n S\u00e5vitt jag vet \u00e4r Pommerat i stort sett ospelad i Sverige – s\u00e5n\u00e4r som p\u00e5 ett g\u00e4stspel p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg, 2013; det finns mig veterligt heller inga svenska \u00f6vers\u00e4ttningar av hans dramatik. Stycket ifr\u00e5ga best\u00e5r av tio korta texter, avdelningar, eller n\u00e4rmast att likna vid tabl\u00e5er, som p\u00e5 olika vis behandlar relationen mellan f\u00f6r\u00e4ldrar och barn. N\u00e4r jag i f\u00f6rv\u00e4g l\u00e4ste pj\u00e4sen slog det mig att jag uppfattade flera av texterna som en smula grunda: det h\u00e4r, t\u00e4nkte jag, har behandlats f\u00f6rut, och k\u00e4nns inte s\u00e4rdeles originellt; det h\u00e4r, t\u00e4nkte jag, \u00e4r konventionell dynamisk psykologi som har omvandlats till ett par stycken dramatiska texter, vilka sedan satts ihop till ett st\u00f6rre helt: en sj\u00e4lvupptagen mamma vars son ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 till skolan m\u00e5ste f\u00f6rklara f\u00f6r henne varf\u00f6r hon \u00e4r en s\u00e5 bra mamma; en d\u00f6ende far som samtalar med sin son och som inte kan begripa varf\u00f6r sonen nu inte vill komma honom n\u00e4ra – han som jobbat och slitit hela sitt liv, aldrig varit hemma, bara f\u00f6r att sonen ska ha f\u00e5tt tillr\u00e4ckligt med mat p\u00e5 bordet. Kort sagt: redan Freud, och m\u00e5nga efter honom, har f\u00f6r l\u00e4nge sedan b\u00e5de noggrant och utf\u00f6rligt beskrivit strukturen i den psykodynamiska dramatik som kan sk\u00f6njas i Pommerats texter. Underligt nog visade sig emellertid denna psykologiska banalitet<\/em> vara helt fr\u00e5nvarande under sj\u00e4lva f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n I Pommerats iscens\u00e4ttning av sin egen text fyller musiken en sammanbindande funktion. Pj\u00e4sen \u00e4r ju kort, och mellan varje textstycke slocknar ljuset helt, sk\u00e5despelarna f\u00f6rsvinner, och en grupp musiker blir suddigt synliga genom en stor transparent tyg- eller plastduk som h\u00e4nger ner fr\u00e5n scentaket i bakre delen av scenen. Musiken drar en smula \u00e5t det psykedeliska och meditativa h\u00e5llet, men har samtidigt en inte o\u00e4ven bluesk\u00e4nsla \u00f6ver sig.<\/p>\n Scenbild ur\u00a0Cet enfant. Foto: Ramon Senera<\/p><\/div>\n D\u00e4r jag i texten s\u00e5ledes mest hade uppt\u00e4ckt slentrian och tristess framstod framf\u00f6rallt ett av textstyckena som en infernalisk\u00a0inv\u00e4ndning mot denna uppfattning. I pj\u00e4sens tryckta version \u00e4r det redan f\u00f6rsta stycket, men i den faktiska iscens\u00e4ttningen \u00e4r ordningen omkastad, och d\u00e4r dyker den upp som avdelning fyra, eller m\u00f6jligen fem. Scenen \u00e4r enkel och sparsmakad: en gravid kvinna (spelad av Ruth Olaizola) som med h\u00e4nderna kring magen h\u00e5ller en monolog om hur hon hoppas att livet och tillvaron ska bli f\u00f6r henne och hennes \u00e4nnu of\u00f6dda barn.<\/p>\n \u201dIl va me donner de la force cet enfant \/ je vais montrer aux autres qui je suis \/… \/ je vais montrer \u00e0 ma m\u00e8re qu\u2019elle a eu tort de ne pas me faire confiance \/ mon enfant il va \u00eatre fier d\u2019\u00eatre mon enfant\u201d [Detta barn ska ge mig kraft \/ jag ska visa andra vem jag \u00e4r \/ … \/ jag ska visa min mor att hon gjorde fel som inte trodde p\u00e5 mig \/ mitt barn ska vara stolt \u00f6ver att vara mitt barn]<\/p><\/blockquote>\n Det som i texten framst\u00e5r som ett ganska alldagligt f\u00f6rs\u00f6k att finna mening i existensen genom n\u00e5gonting externt, det vill s\u00e4ga i detta fall genom sitt (of\u00f6dda) barn, blir p\u00e5 scenen s\u00e4llsamt drabbande. Agerandet\u00a0\u00e4r mycket expressivt, och ju l\u00e4ngre monologen fortskrider, desto h\u00f6gre ljuder kvinnans r\u00f6st, och desto mer framtr\u00e4der desperationen som finns dold ibland meningarna; en desperation som tar sig uttryck i kvinnans f\u00f6rs\u00f6k att betvinga sina livsvillkor genom att m\u00e5la fram en tillvaro som alla i publiken anar aldrig kommer bli hennes.<\/p>\n \u201dJe trouverai un travail d\u00e9cent avec un salaire d\u00e9cent pour pouvoir devenir une m\u00e8re absolument irr\u00e9prochable \/ m\u00eame si c\u2019est compliqu\u00e9 du trouver un travail je me leverai le matin et j\u2019irai directement parler avec des employeurs \/ je ne l\u00e2cherai pas\u201d [Jag ska hitta ett skapligt jobb med en skaplig l\u00f6n f\u00f6r att kunna bli en alldeles perfekt mamma \/ \u00e4ven om det \u00e4r sv\u00e5rt att hitta ett arbete ska jag stiga upp p\u00e5 morgonen och g\u00e5 till arbetsgivarna och tala med dem direkt \/ jag t\u00e4nker inte ge upp]<\/p><\/blockquote>\n Mot slutet av scenen skriker hon fram varje mening. St\u00e4mningen \u00e4r uppriven, blodig, och faktiskt helt och h\u00e5llet f\u00f6r\u00f6dande f\u00f6r \u00e5sk\u00e5darna. Att text och sk\u00e5despeleri drabbar och tar sina offer blir extra tydligt n\u00e4r en och annan i publiken inte l\u00e4ngre orkar, utan brister ut i malplacerade skratt och konstiga ljud, n\u00e4stan snyftningar, i takt med att desperationen och ljudniv\u00e5n \u00f6kar till en n\u00e4rmast\u00a0absurd niv\u00e5. Ironin \u00e4r brutal, ganska formidabel och n\u00e4stintill outh\u00e4rdlig n\u00e4r hon \u00e5ter tilltalar sin mor.<\/p>\n \u201dElle en cr\u00e9vera de voir ce que je suis capable de faire \/ ce que je suis de capable de faire pour mon enfant \/ elle cr\u00e9vera de voir que je suis capable de faire mieux que ce qu\u2019elle a fait elle pour nous ses enfants \/ elle en cr\u00e9vera de voir que mon enfant est heureuse alors que nous nous avons \u00e9t\u00e9 malheureux \/ \u2026 \/ je serai heureuse \/ vraiment heureuse \/ je serai vraiment heureuse et mon enfant\u00a0 aussi sera\u00a0 heureux \/ il sera heureux \/ il faudra\u00a0 bien qu\u2019il soit herieux \/ il le faudra bien.\u201d [Hon kommer att h\u00e4pna \u00f6ver att se vad jag f\u00f6rm\u00e5r \/ h\u00e4pna \u00f6ver vad jag f\u00f6rm\u00e5r g\u00f6ra f\u00f6r mitt barn \/ hon kommer h\u00e4pna \u00f6ver att jag f\u00f6rm\u00e5r mer \u00e4n vad hon f\u00f6rm\u00e5dde med oss, hennes barn \/ hon kommer h\u00e4pna n\u00e4r hon ser att mitt barn \u00e4r lyckligt, medan vi var olyckliga \/ … \/ jag ska bli lycklig \/ lycklig p\u00e5 riktigt \/ jag ska bli lycklig p\u00e5 riktigt och mitt barn ska ocks\u00e5 bli lyckligt p\u00e5 riktigt \/ det ska bli lyckligt \/ det m\u00e5ste bli lyckligt \/ det m\u00e5ste]<\/p><\/blockquote>\n Den obehagliga k\u00e4nsla som uppst\u00e5r hos oss i publiken h\u00e4nger ju samman med insikten om att kvinnans hela monolog \u00e4r en livsl\u00f6gn, men likv\u00e4l en livsl\u00f6gn som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r hennes \u00f6verlevnad. Hon skriker ut sin sm\u00e4rta, och ju mer hon vr\u00e5lar f\u00f6rs\u00f6ker hon d\u00f6lja \u00e5ngesten som f\u00f6r henne sj\u00e4lv redan f\u00f6r l\u00e4nge sedan har avsl\u00f6jat det som blott efter hand avt\u00e4cks f\u00f6r \u00e5sk\u00e5darna: hon kommer aldrig att f\u00e5 n\u00e5got jobb; hon kommer aldrig att finna en plats i tillvaron; hennes barn kommer inte att f\u00e5 en bra uppv\u00e4xt; hennes barn kommer omsider att uppleva och k\u00e4nna detsamma som hon sj\u00e4lv. Hennes enda \u00e5terst\u00e5ende s\u00e4tt att hantera detta p\u00e5 \u00e4r att skrika i sorg och i vrede.<\/p>\n Scenbild ur Cet enfant. Foto: Elisabeth Carecchio<\/p><\/div>\n N\u00e4r jag efter f\u00f6rest\u00e4llningen g\u00e5r ut fr\u00e5n teatern, i riktning mot den lilla l\u00e4genhet jag tillf\u00e4lligt f\u00e5tt l\u00e5na och som ligger i utkanten\u00a0av Montmartre, mal de sista meningarna oupph\u00f6rligt i bakhuvudet \u201dDet ska bli lyckligt \/ det m\u00e5ste bli lyckligt.\u201d Jag sv\u00e4nger v\u00e4nster, in p\u00e5 Boulevard de Chapelle, och mellan tv\u00e5 vagnar med rostad majs till f\u00f6rs\u00e4ljning sitter snart den f\u00f6rsta familjen som en brysk p\u00e5minnelse om v\u00e4rlden utanf\u00f6r: det som \u00e4r teater f\u00f6r en del, \u00e4r verklighet f\u00f6r andra. En sliten filt, ett par kuddar, och ena barnet ligger i mammans famn, medan det andra sitter strax framf\u00f6r och har en tr\u00e4sk\u00e5l med ett par slantar i mellan benen. \u201dDet ska bli lyckligt \/ det m\u00e5ste bli lyckligt.\u201d Bakom mig\u00a0lyser lamporna\u00a0fortfarande upp den gamla teaterns ytterv\u00e4ggar, och i en strid str\u00f6m troppar \u00e5sk\u00e5darna l\u00e5ngsamt av, var och en p\u00e5 v\u00e4g hem till sitt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" P\u00e5 Peter Brooks teater Th\u00e9\u00e2tre des Bouffes du Nord i Paris har Joel Pommerats uppm\u00e4rksammade pj\u00e4s Cet enfant spelats under h\u00f6sten. Rikard Larsson har sett f\u00f6rest\u00e4llningen. L\u00e4s mer <\/a><\/a><\/a>