![\"Wilhelm](\"https:\/\/musikverket.se\/musikochteaterbloggen\/files\/2014\/11\/Harteveld-1.jpg\")
<\/a>Wilhelm Harteveld (1859-1927)<\/p><\/div>\n
Det \u00e4r inte s\u00e5 m\u00e5nga som har h\u00f6rt talas om Wilhelm Harteveld (1859-1927), en svensk komposit\u00f6r som var verksam i Ryssland runt f\u00f6rra sekelskiftet. Ett av hans operamanuskript d\u00f6k f\u00f6r l\u00e4nge sedan\u00a0upp p\u00e5 Stockholms Auktionsverk och f\u00f6rsvann d\u00e4refter\u00a0till\u00a0en privat k\u00f6pare.\u00a0 Dock lade biblioteket vantarna p\u00e5 en hel l\u00e5da av Hartevelds papper f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Jag \u00f6ppnade den, sm\u00e5tt nyfiken, och l\u00e4ste titeln p\u00e5 det \u00f6verst liggande klaverutdraget: Eugen Onegin : 25 \u00e5r senare<\/strong>…<\/p>\n Jag var f\u00f6rlorad och s\u00e5ld \u2019med inkr\u00e5m\u2019, som ryssarna s\u00e4ger.<\/p>\n Det ryker fortfarande fr\u00e5n denna samling som verkar leva sitt eget liv och \u00e4ven r\u00f6ra till i andras, med undertecknad vid rodret, f\u00f6rst\u00e5s. Varje \u00e5r blir jag lite febrig inf\u00f6r arkivbildarens f\u00f6delse- eller d\u00f6dsdag; det \u00e4r d\u00e5 han finner l\u00e4mpligast att p\u00e5minna om sin existens antingen genom en ny uppgift eller en ov\u00e4ntad kontakt. Gubben kan ocks\u00e5 bli svartsjuk n\u00e4r jag pl\u00f6tsligt engagerar mig lika eldigt i n\u00e5got annat \u00e4mne och best\u00e4mmer mig f\u00f6r att \u2019Wilhelm nu f\u00e5r vila lite grann\u2019. Jag kan n\u00e4stan se honom sitta och r\u00f6ka nerv\u00f6st i ett h\u00f6rn, varefter han sl\u00e4nger fimpen och trollar fram, l\u00e5t oss s\u00e4ga, en rysk dokument\u00e4r fr\u00e5n 1918 d\u00e4r man f\u00e5r se honom livs levande i s\u00e4llskap med Lenins f\u00f6rste minister Lunatjarskij, eller en h\u00e4lsning fr\u00e5n barnbarnsbarnet i Moskva som s\u00f6ker upp mig f\u00f6r att visa sin mormors fotoalbum (mormodern visade sig vara Hartevelds dotter vars mor han hade \u00f6vergivit i unga \u00e5r och som jag n\u00e4stan tappat allt hopp om att komma p\u00e5 sp\u00e5ret ens vad g\u00e4llde namnet).\u00a0 F\u00f6r att inte n\u00e4mna att Hartevelds koffert valde att uppenbara sig – efter m\u00e5nga decennier p\u00e5 vinden – strax f\u00f6re \u00e4garens 150-\u00e5rsdag och vid en tidpunkt d\u00e5 just jag, genom \u00f6dets makt, var p\u00e5 plats h\u00e4r i bibliotekets raritetsavdelning som en stalledr\u00e4ng, redo att ge en bj\u00f6rnkram till detta svenska kulturarvsgodis i kyrilliska kl\u00e4der.<\/p>\n H\u00e4r n\u00e5gra anteckningar fr\u00e5n min Harte-dagbok (som jag egentligen aldrig f\u00f6rt, men jag l\u00e5tsas nu som att jag har en s\u00e5dan):<\/p>\n Biblioteket k\u00f6pte Hartevelds arkiv i december 2008 och jag sorterade, kapslade in och f\u00f6rtecknade det, men jag ville arbeta mer med materialet: dels f\u00f6r att presentera detta nyf\u00f6rv\u00e4rv p\u00e5 ett v\u00e4rdigt s\u00e4tt, dels f\u00f6r att den br\u00e5kiga samlingen andades ett s\u00e5 ytterst ovanligt \u00f6de att det k\u00e4ndes brottsligt att inte gr\u00e4va vidare.<\/p>\n Uppgifterna om Hartevelds n\u00e4stan fyrtio ryska \u00e5r saknades totalt i musiklitteraturen med undantag f\u00f6r en liten artikel i Sohlmans musiklexikon som, vilket jag strax kom att f\u00f6rst\u00e5, byggde p\u00e5 hans egna utsagor vilka, som jag sedermera kommit att erfara otaliga g\u00e5nger, var de minst p\u00e5litliga k\u00e4llorna av alla. F\u00e4ltet jag gav mig in p\u00e5 visade sig vara ett minf\u00e4lt: det k\u00e4nda falsifikatet \u201dMarcia Carolus Rex\u201d tycktes vara kulmen p\u00e5 komposit\u00f6rens genom \u00e5ren utarbetade och mycket egenartade \u00f6verlevnadsstrategi.<\/p>\n I april 2009, lagom till 150-\u00e5rsjubileet, uppm\u00e4rksammade jag l\u00e5dan f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i bibliotekets tidigare online-serie M\u00e5nadens raritet<\/a>.<\/p>\n Jag viftade med det f\u00f6rsta viktiga fyndet: komposit\u00f6rens avskrift av napoleontruppernas anfallssignal. Det var den fanfar som han hittade i franska arkiv och anv\u00e4nde i sin musik till dramat 1812<\/strong> varefter han, utan att blinka, stoppade in den i den \u2019\u00e4kta\u2019 karolinska marschen \u2019upphittad i Poltava\u2019.<\/p>\n Sedan dess har jag inte lidit n\u00e5gon brist p\u00e5 meningsfull fritid och utgr\u00e4vningarna b\u00f6rjade p\u00e5 allvar. Ryska arkiv sonderades, till en b\u00f6rjan p\u00e5 distans, fast jag ins\u00e5g mycket snart att det skulle bli tufft utan insiderinsatser. Det beh\u00f6vdes helt enkelt en spion!\u00a0 Som p\u00e5 best\u00e4llning fick jag kontakt med en Moskva-forskare och inbiten arkivr\u00e5tta som h\u00f6ll p\u00e5 med att ge ut brev och dokument av den store ryske dirigenten Vassilij Safonov \u2013 en samtida med Harteveld. Bingo! Forskaren r\u00e5kade v\u00e4nda sig till mig ang\u00e5ende ett material r\u00f6rande Safonovs konserter i Sverige.\u00a0 Jag bidrog med r\u00e5ge. Efter ett femhundratusende tack var det dags att smida medan j\u00e4rnet var varmt: jag n\u00e4mnde i f\u00f6rbig\u00e5ende mitt \u2019nuvarande forskningsobjekt\u2019 och rekryteringen var klar. Vi hade turen att hitta ett brev fr\u00e5n \u2019min\u2019 Harteveld till \u2019hans\u2019 Safonov och det \u00f6ppnade v\u00e4gen f\u00f6r denne person att best\u00e4lla fram alla Harteveld-dokument utan kilovisa f\u00f6rklaringar och intyg om syfte. Den ryske partisanen b\u00f6rjade skriva av breven i smyg och levererade dem till mig. Han nosade efter Wilhelm Napoleonovitjs kvarl\u00e5tenskap i alla arkiv som kom i hans v\u00e4g, och n\u00e4r jag kom till Moskva ett \u00e5r senare, tack vare ett bidrag fr\u00e5n Tobias Norlind-stiftelsen, kunde jag \u00e4gna mig \u00e5t studier av notautografer, litteratur och periodika, vilket var mycket mindre problematiskt.<\/p>\n Detta arbete resulterade 2009 i \u201dGlimtar ur Wilhelms Hartevelds liv \u00e5terspeglade i hans arkiv i Statens musikbibliotek\u201d. Jag ville s\u00e5 g\u00e4rna visa vilken raritet den h\u00e4r Wilhelm Julius Napoleon var och den som vill kan ta del av detta h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n Partituret (autograf) till \u201dK\u00e4rlekens triumfs\u00e5ng\u201d.<\/p><\/div>\n Glimtarna gjorde sitt jobb. En av de f\u00f6rsta som ringde strax efter publiceringen var en svensk dirigent vid namnet Kristoffer W\u00e5hlander. Han blev eld och l\u00e5gor \u00f6ver att f\u00e5 se partituret till operan K\u00e4rlekens triumfs\u00e5ng<\/strong> (1895) och att eventuellt f\u00e5 framf\u00f6ra n\u00e5gonting ur den. Dock fanns partituret inte hos oss, vi missade det ju 2007 och jag gick f\u00f6rst\u00e5s och sm\u00e5grubblade \u00f6ver hur man skulle kunna f\u00e5 det till samlingen. Vi visste vem som \u00e4gde det: personen i fr\u00e5ga bes\u00f6kte biblioteket f\u00f6r att titta p\u00e5 l\u00e5dan strax efter k\u00f6pet; han ber\u00e4ttade d\u00e5 att det var han som i sin tur hade k\u00f6pt partituret och \u00e4ven hade varit en av spekulanterna p\u00e5 l\u00e5dan. Dirigenten W\u00e5hlander fick tips om mannen fr\u00e5n \u2019en anonym k\u00e4lla\u2019, det vill s\u00e4ga fr\u00e5n mig, tog kontakt och blev bjuden p\u00e5 bes\u00f6k.\u00a0 Med sig hade han en present – en snygg f\u00e4rgutskrift av min artikel. Vinsten fr\u00e5n den konspirationsverksamheten \u00f6vertr\u00e4ffade all f\u00f6rv\u00e4ntan: mannen l\u00e4ste min artikel, blev \u00f6verlycklig och \u00f6verl\u00e4mnade partituret till biblioteket, W\u00e5hlander fick kopior till ett Intermezzo med operans ledmotiv och spelade det sedan p\u00e5 en konsert med Lundalands filharmoniska orkester. Han gav \u00e4ven ut en DVD och skickade ett exemplar till oss.<\/p>\n Ok, musiken var faktiskt inget vidare. Jag har f\u00f6rst\u00e5tt varf\u00f6r det l\u00e4mnades en elak \u2019r\u00e4ttelse\u2019 p\u00e5 en affisch efter f\u00f6rest\u00e4llningar av K\u00e4rlekens triumfs\u00e5ng<\/strong> i Sankt-Petersburg 1907 \u2013 \u2019Dilletantismens triumfs\u00e5ng\u2019\u2026 Harteveld var en evig\u00a0 abiturient inom den akademiska musikkonsten, men en s\u00e5 festlig s\u00e5dan, och man fick ju faktiskt h\u00f6ra ett verk av en Raritet!<\/p>\n Affisch till \u201dK\u00e4rlekens triumfs\u00e5ng\u201d inf\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningar i Irkutsk 1902.<\/p><\/div>\n L\u00e5dan d\u00e4remot fortsatte att fyllas p\u00e5. En dag fick jag ett brev fr\u00e5n K\u00e4rstin Karlgren, ett barnbarn till 1920-talets DN:s redakt\u00f6r Anton Karlgren. Inspirerad av min artikel skickade hon en kopia av ett brev till Harteveld fr\u00e5n Rasputin (ja, sj\u00e4lvaste hemske Grigorij!). Karlgren fick den fr\u00e5n tons\u00e4ttaren som tack f\u00f6r att han l\u00e4t publicera Hartevelds sj\u00e4lvbiografiska noveller i DN:s s\u00f6ndagsbilaga. Historien om Hartes m\u00f6te med Rasputin k\u00e4nde jag till: den finns sedan tidigare i hans bok Svart och r\u00f6tt<\/strong> : sorglustiga historier om det gamla och nya Ryssland <\/strong>(Stockholm, 1925). \u00c4ven brevet hade publicerats i DN (fr\u00e5gan om dess \u00e4kthet kvarst\u00e5r). Men jag satt p\u00e5 en uppgift om en annan g\u00e5va till samme man vilken barnbarnet inte visste om – den ber\u00f6mda serpentst\u00e4mman \u2019fr\u00e5n Poltava 1707\u2019, ett fragment av \u201dMarcia Carolus Rex\u201d i original – Hartevelds hantverk, med andra ord. K\u00e4rstin hittade den, inramad och fin, kom med den till biblioteket och ber\u00e4ttade att hela familjen var med p\u00e5 att i framtiden donera den till v\u00e5rt arkiv.<\/p>\n En annan gripande historia: N\u00e4r benen i Moskvas och S:t Petersburgs arkiv var f\u00e4rdiggnagda b\u00f6rjade mina tankar allt oftare sv\u00e4nga mot Kiev d\u00e4r v\u00e5r hj\u00e4lte bodde ett tag i slutet p\u00e5 1800-talet och d\u00e5 verkade som direkt\u00f6r f\u00f6r ett amat\u00f6rmusiks\u00e4llskap. Varf\u00f6r, t\u00e4nkte jag, har jag ingen farbror i Kiev, s\u00e5 som Misha Berlioz i M\u00e4staren och Margarita <\/strong>har? Den boken \u00e4r skum, det vet man, otursbringande. Jag l\u00e4ste den p\u00e5 t\u00e5get hem. Morgonen d\u00e4rp\u00e5 fanns det en f\u00e4rdig farbror fr\u00e5n Kiev i min mejlbox. \u201dS\u00e5 mycken lycka dr\u00f6mde jag inte om!\u201d, – ur hj\u00e4rtat jublade den fula ankungen\u2026 Se det h\u00e4r mejlet i sin helhet och njut av det som jag gjorde d\u00e5!<\/p>\n B\u00e4sta Marina,<\/p>\n Jag har med stort n\u00f6je och intresse l\u00e4st din utm\u00e4rkta artikel om Wilhelm Harteveld. Efter att i f\u00f6rrg\u00e5r ha tr\u00e4ffat p\u00e5 den f\u00f6r mig nya uppgiften att Kievs operahus invigdes med en kantat av Harteveld s\u00f6kte jag p\u00e5 internet f\u00f6r att f\u00e5 uppgiften verifierad. Hittade d\u00e5 din fylliga redog\u00f6relse, vilket var mycket mer \u00e4n jag kunnat v\u00e4nta mig. Jag k\u00e4nde till Harteveld fr\u00e5n tidigare, men inte att han hade s\u00e5 stark koppling till nuvarande Ukraina.<\/p>\n Jag har mitt kontor (p\u00e5 Sveriges ambassad i Kiev) tre minuters promenad fr\u00e5n aktuellt operahus och bes\u00f6ker det ofta, b\u00e5de privat och i tj\u00e4nsten. Du skriver i artikeln att det vore intressant att forska vidare i Hartevelds Kiev-tid och din artikel har ocks\u00e5 v\u00e4ckt min nyfikenhet. Jag kan inte avge n\u00e5gra l\u00f6ften, men skulle g\u00e4rna i den m\u00e5n jag kan, medverka till detta. Om du vill kan jag kontakta operachefen\/arkivet f\u00f6r att h\u00f6ra om de har n\u00e5got material kring kantaten ”Kiev” bevarat. Kanske man d\u00e4refter kunde unders\u00f6ka m\u00f6jligheterna f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5got stycke av tons\u00e4ttaren framf\u00f6rt h\u00e4r, varf\u00f6r inte i kombination med ett f\u00f6redrag (av dig) om Harteveld eller liknande. Ambassaden kanske skulle kunna delsponsra (t.ex. flygbiljett) f\u00f6r ett s\u00e5dant \u00e4ndam\u00e5l. Det vore roligt att h\u00f6ra dina synpunkter p\u00e5 ovanst\u00e5ende.<\/p>\n Jag har ytterligare tv\u00e5 fr\u00e5gor:<\/p>\n 1. Hur bed\u00f6mer du den musikaliska kvalit\u00e9n p\u00e5 Hartevelds mer seri\u00f6sa verk? H\u00e5ller de f\u00f6r ett framf\u00f6rande idag, annat \u00e4n som kuriosa? Antar att det inte finns n\u00e5gon inspelning att lyssna till, annat \u00e4n kedjef\u00e5ngarnas marsch och naturligtvis Carolus Rex (som ju faktiskt \u00e4r ypperlig musik).<\/p>\n 2. Hur kom Hartevelds l\u00e5da till Statens musikbibliotek? Vem var den tidigare \u00e4garen?<\/p>\n Med v\u00e4nlig h\u00e4lsning, Oturen yttrade sig i, om vi ska tillbaka till vidskepligheterna, att n\u00e5gon f\u00f6redrags-konsert-bankett p\u00e5 ambassaden aldrig blev av eftersom ambassadr\u00e5det Kamill flyttades till Stockholm ganska strax d\u00e4rp\u00e5, men jag hann i alla fall med att bel\u00f6na honom med en lista p\u00e5 nio punkter. Han tog kontakt med alla st\u00e4llen jag beh\u00f6vde kolla upp och rapporterade resultaten i ord och bild p\u00e5 den h\u00f6gsta diplomatiska niv\u00e5.<\/p>\n Hartevelds \u00e5tert\u00e5g till Ryssland skedde minsann ganska parallellt med infosmugglingen d\u00e4rifr\u00e5n. Att v\u00e4cka intresse f\u00f6r honom d\u00e4r borta borde ju \u00f6ppna v\u00e4gar till mer material, var min tanke. Han fick d\u00e4rf\u00f6r \u00e5ka med till en IAML-konferens i Moskva 2010 i form av en j\u00e4tteposter. Jag publicerade en artikel p\u00e5 en rysk musikhistorisk onlinekonferens och i en tidskrift varefter jag fick flera intressanta brev och kontakter. Men den st\u00f6rsta utdelningen kom 2012: de ryska arkiven fick \u00f6gonen p\u00e5 honom och b\u00f6rjade digitalisera hans manuskript! F\u00f6rst kom musiken till dramat 1812<\/strong> ut i samband med firandet av 200-\u00e5rsdagen av segern \u00f6ver Napoleons arm\u00e9. Och sedan kom mer och mer av bara farten. Hans bok om de sibiriska l\u00f6sdrivarna, straff\u00e5ngarna och deras s\u00e5nger (1911) kom ut i faksimil 2011, men den \u00f6kande materialtillg\u00e4ngligheten kunde \u00e4nd\u00e5 inte bromsa min d\u00e5rskap och jag sl\u00f6sade glatt bort hundra dollar p\u00e5 originalutg\u00e5van fr\u00e5n 1911 och ytterligare ett par hundra rubel p\u00e5 ett reklamvykort fr\u00e5n 1908 – med hans portr\u00e4tt och noter av den i f\u00e4ngelset upptecknade \u201dKedjef\u00e5ngarnas marsch\u201d.<\/p>\n Vykortet med ”kedjef\u00e5ngarnas marsch”<\/p><\/div>\n Wilhelm Hartevelds oroliga sj\u00e4l vill inte finna frid och inte min heller. Kanske ska jag skriva en bok om honom n\u00e4r jag blir gammal. \u00c4nnu b\u00e4ttre vore det med en film, t\u00e4nkte jag en g\u00e5ng och i samma stund blev jag bergss\u00e4ker: det ska bli en film, det \u00e4r bara att v\u00e4nta, signalen \u00e4r\u00a0s\u00e4nd. Tro det eller ej, n\u00e5gra dagar senare fick jag ett mejl fr\u00e5n en bekant rysk journalist fr\u00e5n S:t Petersburg som ber\u00e4ttade \u2019en kul grej\u2019: en svensk kollega som h\u00e5ller p\u00e5 med dokument\u00e4rfilm hade h\u00f6rt talas h\u00f6ra om Harte och fastnat f\u00f6r honom rej\u00e4lt\u2026<\/p>\n Jag ska g\u00e5 och torka damm fr\u00e5n arkivkartongerna, f\u00f6r s\u00e4kerhets skull.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Marina Demina ber\u00e4ttar som den svensk-ryska tons\u00e4ttaren Wilhelm Harteweld. L\u00e4s mer <\/a><\/a>
\nChristian Kamill, ambassadr\u00e5d
\nSveriges ambassad i Kiev<\/p><\/blockquote>\n<\/a>