{"id":758,"date":"2012-10-14T16:51:39","date_gmt":"2012-10-14T14:51:39","guid":{"rendered":"http:\/\/musikochteaterbloggen.wordpress.com\/?p=758"},"modified":"2017-10-27T15:39:15","modified_gmt":"2017-10-27T13:39:15","slug":"strindberg-och-omojligheten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/2012\/10\/14\/strindberg-och-omojligheten\/","title":{"rendered":"Strindberg och om\u00f6jligheten"},"content":{"rendered":"

S\u00e5 h\u00e4r p\u00e5 andra halvan av det s\u00e5 kallade Strindbergs\u00e5ret kan det vara intressant att reflektera n\u00e5got \u00f6ver Strindberg sj\u00e4lv, men ocks\u00e5 kring det \u00f6verfl\u00f6d av f\u00f6rest\u00e4llningar som hittills satts upp. Bland de m\u00e5nga intressanta som f\u00f6rsigg\u00e5tt i Stockholm finns till exempel Mats Eks Sp\u00f6ksonaten<\/strong>, Anna Petterssons Fr\u00f6ken Julie <\/strong>och\u00a0Karl Dun\u00e9rs Till Damaskus<\/strong>.<\/p>\n

En upps\u00e4ttning som stack ut mer \u00e4n vanligt var g\u00e4stspelet fr\u00e5n Berlin Schaub\u00fchne och deras version av Fr\u00f6ken Julie<\/strong> (regi av Katie Mitchell och Leo Warner) i Globens annex. H\u00e4r har mer \u00e4n 80 % av texten rensats bort och hela skeendet skildras ur kokerskan Kristins synvinkel. Dessutom anv\u00e4nds filmkameror flitigt; ett flertal fotografer f\u00f6ljer med sina kameror de tre sk\u00e5despelarna och mycket av f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4ger s\u00e5ledes rum p\u00e5 den projektorduk som finns uppsp\u00e4nd ovanf\u00f6r scenen.<\/p>\n

\"Bild<\/a>

Jean: Tilman Strauss, Kristin: Jule B\u00f6we, Foto: Stephen Cummiskey<\/p><\/div>\n

Musik h\u00f6rs i midsommarkv\u00e4llningen. Scenbilden \u00e4r ett l\u00e5gt tr\u00e4hus, och sk\u00e5despelarna befinner sig ofta inne i detta, delvis skymda och undang\u00f6mda – vi anar dem svagt genom d\u00f6rrpr\u00e5ng, f\u00f6nster och v\u00e4ggar. Fullst\u00e4ndigt syns de endast p\u00e5 projektorduken n\u00e4r de olika kamerorna portr\u00e4tterar dem. Samtidigt st\u00e5r i ena h\u00f6rnet av scenen tv\u00e5 scentekniker bakom ett avl\u00e5ngt bord, ett bord fullt av diverse attiraljer och mikrofoner. D\u00e4r \u00e4gnar de sig \u00e5t att skapa ackompanjerande ljud och ljudeffekter, ungef\u00e4r som vore det en radioteater som \u00e4gde rum. Om Kristin h\u00e4ller upp vatten inne i huset, g\u00f6rs s\u00e5ledes samma sak vid detta bord; om Kristin st\u00e4dar golvet med kvasten, g\u00f6rs samma sak vid detta bord; det \u00e4r allts\u00e5 ljudet h\u00e4rifr\u00e5n som vi h\u00f6r n\u00e4r vi ser Kristin med vattenbringaren p\u00e5 projektorduken.<\/p>\n

N\u00e5got som har slagit mig efter att ha sett f\u00f6rest\u00e4llningar av olika Strindbergpj\u00e4ser \u00e4r att det ofta finns en slags inneboende hj\u00e4lpl\u00f6shet i hans texter; en hj\u00e4lpl\u00f6shet som f\u00f6rst\u00e5s blir mer eller mindre tydlig beroende p\u00e5 upps\u00e4ttning och infallsvinkel ifr\u00e5n regiss\u00f6rens sida. Mest uppenbart kanske i Ett dr\u00f6mspel <\/strong>med Indras dotters v\u00e4lk\u00e4nda ”Det \u00e4r synd om m\u00e4nniskorna.” Som livsvisdom betraktad \u00e4r ju ett s\u00e5dant p\u00e5st\u00e5ende inte mycket att yvas \u00f6ver. Inte heller st\u00e4ller Strindberg n\u00e5gonsin f\u00f6ljdfr\u00e5gan: Vad g\u00f6ra \u00e5t saken? Det \u00e4r synd om m\u00e4nniskorna, visst, men \u00e4n sen d\u00e5? Hur tar sig n\u00e5gon vidare efter en dylik insikt?<\/p>\n

I Mattias Anderssons upps\u00e4ttning av just detta stycke p\u00e5 Stockholms stadsteater blir den h\u00e4r konflikten mellan, s\u00e5 att s\u00e4ga, teori och praktik mycket p\u00e5taglig. Andersson har i sin bearbetning av pj\u00e4sen interfolierat Strindbergs text med dokument\u00e4ra textavsnitt \u2013 intervjusvar fr\u00e5n s\u00e5 kallat vanliga m\u00e4nniskor d\u00e4r de filosoferar \u00f6ver om, hur och n\u00e4r, det \u00e4r synd om dem sj\u00e4lva och om andra. Flera g\u00e5nger, framkommer synpunkten att individen v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 har ett eget ansvar: man f\u00e5r ta tag i sitt eget liv, inte bara gn\u00e4lla och tycka synd om sig sj\u00e4lv, utan ist\u00e4llet faktiskt g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t saken. Ofta framst\u00e5r dessa meningar som b\u00e5de ganska ogina och ogenomt\u00e4nkta \u2013 s\u00e4llan s\u00e4rskilt medm\u00e4nskliga, storsinta. <\/strong>Kanske \u00e4r det ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r som de framst\u00e5r som s\u00e5 \u00e4rliga och genuina: de f\u00f6refaller inte tillr\u00e4ttalagda eller friserade det minsta, men ger \u00e4nd\u00e5 utryck f\u00f6r en djupt liggande \u00f6nskan \u2013 en vilja att komma vidare och inte bara acceptera och finna sig i en sv\u00e5r bel\u00e4genhet. Vi ger oss inte; vi tar nya tag och f\u00f6rs\u00f6ker p\u00e5 nytt.<\/p>\n

\"Bild<\/a>

Gunilla R\u00f6\u00f6r, \u00c5ke Lundqvist, Samuel Fr\u00f6ler och Ann Petr\u00e9n samt statister i Ett dr\u00f6mspel under uppl\u00e4sningen av dokument\u00e4ra intervjuavsnitt. Foto: Petra Hellberg.<\/p><\/div>\n

Det h\u00e4r \u00e4r mycket tankev\u00e4ckande: just sp\u00e4nningen mellan att vara i en situation, och att g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t densamma, intresserar ofta inte Strindberg s\u00e5 s\u00e4rskilt n\u00e4mnv\u00e4rt. (T\u00e4nk bara p\u00e5 Julies \u00f6desm\u00e4ttade resa som bara m\u00e5ste <\/em>leda henne mot avgrunden; tragiken \u00e4r p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00f6desbest\u00e4md och kan inte r\u00e5das p\u00e5.) Detta \u00e4r ocks\u00e5 sk\u00e4let till att Strindberg i mina \u00f6gon inte alltid \u00e4r s\u00e5 intressant som filosof, f\u00f6r den delen inte heller som religi\u00f6s t\u00e4nkare: han f\u00f6rst\u00e5r sig inte p\u00e5 hj\u00e4lpl\u00f6sheten; han f\u00f6rst\u00e5r sig inte p\u00e5 om\u00f6jligheten. Han n\u00f6jer sig med att l\u00e5ta Indras dotter s\u00e4ga sitt ”Det \u00e4r synd om m\u00e4nniskorna.” Detta \u00e4r f\u00f6r honom slutpunkten, men han unders\u00f6ker inte konsekvensen \u2013 det vill s\u00e4ga m\u00e4nniskans upplevelse av hj\u00e4lpl\u00f6shet, av att st\u00e5 inf\u00f6r n\u00e5got om\u00f6jligt och inte f\u00f6r egen hand kunna f\u00f6r\u00e4ndra sin situation. Den f\u00f6rtvivlan<\/em> som en s\u00e5dan situation m\u00e5ste generera, eller kanske riktigare: intresset f\u00f6r<\/em> denna f\u00f6rtvivlan, tycks allt som oftast saknas hos Strindberg. Varf\u00f6r d\u00e5? Kanske f\u00f6r att han sj\u00e4lv alltid kunde ta sin tillflykt till f\u00f6rfattandet? Oavsett tr\u00e5ngm\u00e5l, sinnest\u00e4mning eller andra bekymmer fanns alltid pennan till hands, och det fanns alltid n\u00e5got nytt \u00e4mne att fiska upp ur den formidabla diktargrytan f\u00f6r behandling och nedskrift. Under l\u00e5ng tid beh\u00f6vde inte Strindberg n\u00e5gon Gud och n\u00e4r religionen i och med genomlevandet av Inferno-krisen v\u00e4l beh\u00f6vdes, fanns inte s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r kvar av f\u00f6rfattarlivet i alla fall.<\/p>\n

\"Emanuel<\/a>

Emanuel Swedenborg, 1688-1782<\/p><\/div>\n

N\u00e5gra n\u00e4rliggande anm\u00e4rkningar kan faktiskt g\u00f6ras ang\u00e5ende den t\u00e4nkare som Strindberg mot slutet av sitt liv hyllade mer \u00e4n n\u00e5gon annan: Emanuel Swedenborg. Bortom beskrivningarna av andev\u00e4rlden, och av hur de olika himlarna \u00e4r uppbyggda och formulerade, s\u00e5 \u00e5terkommer Swedenborg st\u00e4ndigt till uppfattningen att Gud \u00e4r allt \u2013 m\u00e4nniskan \u00e4r endast ett slags krus, en beh\u00e5llare som Gud uppsamlas i och verkar genom. Allt gott som m\u00e4nniskan g\u00f6r \u00e4r i sj\u00e4lva verket Guds handling och avsikt. Men g\u00f6r hon d\u00e4remot n\u00e5got som \u00e4r ont, d\u00e5 \u00e4r det hon sj\u00e4lv, inte l\u00e4ngre Gud, som \u00e4r grund och orsak till detta. I pastor Manbys 1800-tals\u00f6vers\u00e4ttning av Swedenborgs magnum opus Arcana coelestia<\/strong> (Himmelska hemligheter<\/strong>) i 18 band i vilken Swedenborg vers f\u00f6r vers dechiffrerar Bibelns fem moseb\u00f6cker, kan det s\u00e5ledes dels l\u00e5ta p\u00e5 f\u00f6ljande vis:<\/p>\n

[M]enniskan \u00e4r icke annat \u00e4n en [sic] organ eller ett k\u00e4rl som emottager lif af Herren, ty menniskan lefver icke af sig sjelf. ( AC<\/strong> \u00a73318)<\/p><\/blockquote>\n

Och dels s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n

[H]ela menniskosl\u00e4gtet \u00e4r n\u00e4mligen ondt, och af sig sjelf rusar enhvar till helvetet\u2026 (AC<\/strong> \u00a7587)<\/p><\/blockquote>\n

\u00c5 ena sidan \u00e4r Gud s\u00e5ledes allt och allsm\u00e4ktig och den som lever i varje m\u00e4nniska, och \u00e5 den andra s\u00e5 \u00e4r varje enskild individ \u00e4nd\u00e5 per definition b\u00e5de ond och i fullaste fart stadd mot nederrikets portar. Denna paradox problematiseras s\u00e4llan. Visserligen uppeh\u00e5ller sig Swedenborg ofta och g\u00e4rna kring begreppet frestelse, vilket \u00e4r det som uppst\u00e5r hos individen vid kollisionen mellan det goda och det onda.<\/p>\n

[D]en, som frestas, kommer i bekymmer, hvilka \u00e5stadkomma ett tillst\u00e5nd af f\u00f6rtviflan om utg\u00e5ngen; sjelvfa frestelse-striden \u00e4r icke n\u00e5got annat: den, som \u00e4r i visshet om seger, \u00e4r icke i n\u00e5got bekymmer. S\u00e5ledes heller icke i n\u00e5gon frestelse… (AC <\/strong>\u00a71787)<\/p><\/blockquote>\n

\"August<\/a>

August Strindberg – av honom sj\u00e4lv taget fotografi.<\/p><\/div>\n

Men detta \u00e4r ju blott beskrivningen av teknikaliteten; detta \u00e4r ju blott tecknandet av mallen som frestelsen f\u00f6ljer, inte frestelsen i sig eller dess konsekvenser. F\u00f6rvisso finns en medvetenhet, ett erk\u00e4nnande av oron och den sj\u00e4lsj\u00e4mvikt som kommer i gungning n\u00e4r sinnet hamnar i ett s\u00e5dant skeende. Men om sj\u00e4lva<\/em> frestelsestriden, om sj\u00e4lva<\/em> bekymren och om sj\u00e4lva\u00a0<\/em>den f\u00f6rtvivlan som uppst\u00e5r och beledsagar finns ingenting att l\u00e4sa. De l\u00e5nga timmarna, nattvaken, oron och of\u00f6rm\u00e5gan att komma \u00f6verens med tillvarons f\u00f6rutbest\u00e4mda villkor \u2013 om detta: ingenting. Precis som hos Strindberg \u00e4r det som om det g\u00f6rs halt innan banans upplopp; som om de sista o\u00f6verstigliga hindren ignoreras, eller kanske \u00e4nnu hellre: accepteras som just o\u00f6verstigliga. Skillnaden \u00e4r att Swedenborg medvetet<\/em> undviker att beskriva detta, medan Strindberg g\u00f6r det i omedvetenhet. \u201dDet \u00e4r synd om m\u00e4nniskorna.\u201d Som vore detta en naturlag att f\u00f6rh\u00e5lla sig till och om\u00f6jlig att g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t. Men p\u00e5st\u00e5endets konsekvenser, eller att v\u00e4rlden \u00f6verhuvudtaget kan inrymma ett s\u00e5dant p\u00e5st\u00e5ende, intresserar eller oroar inte n\u00e5got s\u00e4rdeles. Den moraliska indignationen saknas. Ist\u00e4llet f\u00f6r skrik och opposition intr\u00e4der resignation, och i viss m\u00e5n hj\u00e4lpl\u00f6shet. Kanske paradoxala p\u00e5st\u00e5enden med tanke p\u00e5 den stridbara passion och uppr\u00f6rdhet som s\u00e5 ofta f\u00f6rknippas med Strindberg, men det \u00e4r i relaterandet av spelet som f\u00f6rsigg\u00e5r mellan individer, tecknandet av strukturerna i de m\u00e4nskliga relationerna, som Strindberg \u00e4r i sitt esse; det \u00e4r i beskrivningar av den m\u00e4nskliga, individuella of\u00f6rm\u00e5gan<\/em> som Strindberg excellerar.<\/p>\n

Samtidigt \u00e5terkommer, i linje med Swedenborg, uppfattningen av m\u00e4nniskan som ett i grunden ondskefullt och p\u00e5 m\u00e5nga vis ov\u00e4lkommet v\u00e4sen.\u00a0 I sin andra bl\u00e5 bok formulerar Strindberg sin religion p\u00e5 f\u00f6ljande vis:<\/p>\n

Ett lagom, stilla v\u00e4rldsf\u00f6rakt, ena benet i Jenseit, \u00f6gat p\u00e5 polstj\u00e4rnan, stav i handen, r\u00e4nsel p\u00e5 ryggen, alltid f\u00e4rdig till uppbrott; rena h\u00e4nder och gott samvete, d\u00e5 \u00e4r man o\u00e5tkomlig, icke avundad, lider icke av missr\u00e4kningar eller f\u00f6r\u00f6dmjukelser, emedan man \u00e4r beredd p\u00e5 allt och har tagit allt det d\u00e4r i f\u00f6rskott. (En bl\u00e5 bok II<\/strong>, \u201dKristendom och radikalism\u201d, Sthlm 1999)<\/p><\/blockquote>\n

V\u00e4rlden \u00e4r en usel plats och m\u00e4nniskan en dyngbagge av rang, s\u00e5 h\u00e5ll dig undan; f\u00f6rbered dig p\u00e5 det v\u00e4rsta, b\u00f6j ditt huvud, din nacke, och delta inte i vare sig till- eller samvaro. \u201dBetraktar man sig d\u00e4remot som d\u00f6d f\u00f6r v\u00e4rlden, och icke tar notis om den, d\u00e5 b\u00f6rjar man nytt liv\/…\/det \u00e4r uppst\u00e5ndelsen fr\u00e5n de d\u00f6da, redan h\u00e4r!\u201d (En bl\u00e5 bok II<\/strong>, \u201dKonsten att d\u00f6\u201d, Sthlm 1999) Allts\u00e5: \u00e5terigen resignation; \u00e5terigen kapitulation inf\u00f6r de givna och of\u00f6r\u00e4nderliga f\u00f6ruts\u00e4ttningarna i den v\u00e4rld som han lever och befinner sig i \u2013 det \u00e4r som det \u00e4r, och m\u00e5ste accepteras, \u00e4ven om det kan smaka kargt och besv\u00e4rligt i mun och svalg. Men om man nu inte st\u00e5r ut med att resignera? Om man nu inte vill, eller ens har f\u00f6rm\u00e5gan, att b\u00f6ja sig?<\/p>\n

St\u00e4lld inf\u00f6r v\u00e4rlden och dess utformning har en annan f\u00f6rfattare mycket pregnant formulerat dilemmat p\u00e5 f\u00f6ljande vis: ”Men herregud, vad ang\u00e5r mig naturens och aritmetikens lagar vid de tillf\u00e4llen d\u00e5 jag finner anledning att ogilla dessa lagar\/…\/?” (Anteckningar fr\u00e5n k\u00e4llarh\u00e5let<\/strong>, Sthlm 1985) S\u00e5 l\u00e5ter Dostojevskij sin k\u00e4llarm\u00e4nniska skriva i sina anteckningar. Det \u00e4r en ber\u00e4ttigad fr\u00e5ga; det \u00e4r ocks\u00e5 en fr\u00e5ga som avsl\u00f6jar en medvetenhet om den oerh\u00f6rda makt som om\u00f6jligheten kan besitta.<\/p>\n

En liknande uppbragthet saknas hos Strindberg. N\u00e4r han ger sig p\u00e5 existentiella och mer eller mindre teologiskt formulerade resonemang, s\u00e5 uppst\u00e5r emellan\u00e5t intrycket av att han s\u00f6ker framst\u00e4lla sig<\/em> p\u00e5 ett s\u00e4rskilt vis; han antar rollen av den genomsk\u00e5dande f\u00f6rfattaren som nu med hj\u00e4lp av ’M\u00e4staren’, det vill s\u00e4ga Swedenborg, kan avt\u00e4cka och insupa existensens mysterier. Men s\u00e4llan framskymtar antydningar om erfarenheten av att ha st\u00f6tt p\u00e5 n\u00e5got som inte g\u00e5r att f\u00f6r\u00e4ndra, eller riktigare: erfarenheten av det som \u00e4r, eller \u00e5tminstone f\u00f6r en enskild individ uppfattas och genomlevs <\/em>som, konstitutionellt och fundamentalt om\u00f6jligt. D\u00e4rav det mots\u00e4gelsefulla, och emellan\u00e5t en smula distanserade, resignerade filosoferandet – ty vad ska en gud finnas till f\u00f6r, om inte f\u00f6r att g\u00f6ra det om\u00f6jliga m\u00f6jligt? Vad fyller han eller hon annars f\u00f6r funktion?<\/p>\n

I sin enmansupps\u00e4ttning av Fr\u00f6ken Julie<\/strong> har Anna Pettersson gjort p\u00e5 sitt eget vis f\u00f6r att navigera sig f\u00f6rbi hinder, om\u00f6jligheter och motst\u00e5nd. Strindbergs text omg\u00e4rdas h\u00e4r av en metahistoria d\u00e4r en regiss\u00f6r mer eller mindre buffligt f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rmedla hur en sk\u00e5despelerska ska g\u00f6ra f\u00f6r att p\u00e5 b\u00e4sta vis \u00e5terge handlingen och Strindbergs intention med pj\u00e4sen. Inspr\u00e4ngt i originalhandlingen finns s\u00e5ledes diverse avbrott, muntrationer, men \u00e4ven betraktelser d\u00e4r sk\u00e5despelerskan reflekterar \u00f6ver texten och dess m\u00f6jliga betydelser. Sammantaget blir det till en slags kritik, ett ifr\u00e5gas\u00e4ttande av Strindbergs text, och av den manlige regiss\u00f6ren. Mest hettar det till mot slutet n\u00e4r hon st\u00e4ller fr\u00e5gan varf\u00f6r det \u00e4r just Julie som ska ta livet av sig och beh\u00f6va d\u00f6. Varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5? Varf\u00f6r kan inte…ja, Jean ta livet av sig ist\u00e4llet?<\/p>\n

\"Anna<\/a>

Anna Pettersson som Fr\u00f6ken Julie. Intima teatern, 2012. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin<\/p><\/div>\n

Helt f\u00f6ljdriktigt \u00e4r det s\u00e5ledes inte Julie som avlider i hennes upps\u00e4ttning, emellertid inte heller Jean, f\u00f6r den delen inte ens Kristin. Bortjagad av sk\u00e5despelerskan \u00e4r det ist\u00e4llet regiss\u00f6ren som d\u00f6r, eller till och med blir d\u00f6dad, mot slutet av f\u00f6rest\u00e4llningen. Pettersson l\u00e5ter kvinnan triumfera p\u00e5 ett ganska sj\u00e4lvklart vis trots att det g\u00e5r emot det mesta i Strindbergs text. Hur var det nu igen med den d\u00e4r formuleringen? \u201dMen herregud, vad ang\u00e5r mig naturens och aritmetikens lagar\u2026\u201d<\/p>\n

”Det \u00e4r synd om m\u00e4nniskorna.” Det \u00e4r ett p\u00e5st\u00e5ende som var giltigt n\u00e4r det skrevs, liksom det \u00e4nnu \u00e4r idag. Och n\u00e4r allt kommer kring: nog finns det s\u00e4mre s\u00e4tt att hantera en s\u00e5dan sanning p\u00e5 \u00e4n att behandla den i en pj\u00e4s, men likv\u00e4l antyder det en endast halvf\u00e4rdig insikt, en sorts ofullg\u00e5ngen problematik.\u00a0 Det \u00e4r synd om m\u00e4nniskorna – f\u00f6rvisso, men starkare: Det \u00e4r om\u00f6jligt f\u00f6r m\u00e4nniskorna.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

S\u00e5 h\u00e4r p\u00e5 andra halvan av det s\u00e5 kallade Strindbergs\u00e5ret kan det vara intressant att reflektera n\u00e5got \u00f6ver Strindberg sj\u00e4lv, men ocks\u00e5 kring det \u00f6verfl\u00f6d av f\u00f6rest\u00e4llningar som hittills satts upp. Bland de m\u00e5nga intressanta som f\u00f6rsigg\u00e5tt i Stockholm finns … L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":22,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0},"categories":[48,19,20],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/758"}],"collection":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/22"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=758"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/758\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=758"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=758"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=758"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}