{"id":3500,"date":"2014-06-19T10:00:11","date_gmt":"2014-06-19T08:00:11","guid":{"rendered":"http:\/\/statensmusikverk.se\/svensktvisarkiv\/?page_id=3500"},"modified":"2016-02-12T13:34:03","modified_gmt":"2016-02-12T12:34:03","slug":"maria-isberg","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/musikverket-old.test.consids5.se\/svensktvisarkiv\/handskrivna-visbocker\/maria-isberg\/","title":{"rendered":"Maria Isberg"},"content":{"rendered":"

Maria Isberg<\/h1>\n<\/div><\/div><\/div><\/div>

Maria Isberg (1869–1940) var baptist och gift med en snickare. Hon bodde i Visby under sitt liv och fick tre söner varav två blev vuxna och gick till sjöss. I hennes visbok dominerar religiösa sånger.<\/em><\/p>\n<\/div><\/div>

\n\n
\n\t\"Maria\n<\/div>\n\n<\/div><\/div>
\n

Sätt mig såsom ett signet på ditt hjärta, som ett signet på din arm, ty kärleken är stark som döden. Starka vatten kunna ej utsläcka kärlek, och strömmar ej förkväfva den.<\/p>\n

Höga visan 8: 6–7<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

Maria Isberg har lämnat två visböcker och ett poesialbum efter sig, som nu finns i visarkivet. Visboken rymmer många bibelcitat och religiösa visor, som Jesus älskar dig, Jag är en Kristen<\/em> och Sittande vid Jesus fötter<\/em>.<\/p>\n

Brita Maria Isberg var född Östergren vid Skogs i Hamra socken på storsudret, längst i söder på Gotland den 8 maj 1869. Hennes mor, Anna Gartrud Hansdotter var född vid Rombs i Hamra 1848, men hon dog när Maria var liten. Pappan Lars Östergren gifte om sig och Maria fick sitt första halvsyskon, systern Gerda 1888.<\/p>\n

Gift med snickare<\/h2>\n

Maria gifte sig med den ett år yngre Emil Isberg från grannsocknen Vamlingbo. Han var snickareson, hans far Anders Petter hade kommit från Mörbylånga på Öland till Augstens i Vamlingbo 1827. Yrket gick sedan i arv till sonen. Det var vanligt att snickare tog sig efternamn med ändelsen –berg.<\/p>\n

Maria och Emil flyttade till Visby i slutet av seklet. De fick tre pojkar: Hugo, Helmer och Anton. Anton dog som liten 1904, medan de båda äldre bröderna blev vuxna. Någon gång kring sekelskiftet gav sig Emil iväg till Amerika. Han arbetade som byggnadssnickare over there, men omkom vid en arbetsplatsolycka i New York. Maria hemma på Gotland blev änka. Hon flyttade en tid till Ronehamn på sydöstra ön, men återvände senare till Visby.<\/p>\n

I visboken skriver hon sitt namn på flera ställen med adressen: ”Maria Isberg, Ronehamn”. Flera av hennes väninnor har skrivit visor i boken, på pärmens sista insida finns namn och adress till två av dem: Linda och Hilda Gardelin. Linda Gardelin har bidragit med sången Tokiga Mari<\/em> om en blek kvinna på fattighuset som sörjer sin svekfulle brudgum. Namnet Johan Sjöström, Ronehamn, förekommer också och då i spegelskrift, något som Maria har övat på och så småningom behärskar.<\/p>\n

Religiösa visor dominerar<\/h2>\n

De dateringar som finns är från nittonhundratalets första år, 1903 och 1905. Sidorna är noggrant paginerade, på sidorna 36–37 finns sången Om Himlen vill jag sjunga <\/em>och under den har Maria antecknat: ”Mammas älsklingssång”.<\/p>\n

Maria var baptist och det är religiösa visor som dominerar. Hon sjöng och spelade med baptisterna. På 1930-talet bodde hon vid Videväg på Östra Vi i Visby och där höll hon söndagsskola för kvarterets barn.<\/p>\n

Visböckerna är inlämnade av Ulla Isberg i Visby. Maria var farmor till Ullas framlidne make Lars. Lars var son till Marias son Helmer.<\/p>\n

Brev från sonen<\/h2>\n

Marias äldste son Hugo, som var född 1894, gick till sjöss. Han skrev två brev hem till sin mor. Det första kom 1912, det andra skickade han mitt under brinnande världskrig 1916. Brevet finns i Ulla Isbergs album, det har granskats, godkänts och stämplats av den engelska censuren. Men efter brevet 1916 hördes Hugo aldrig mer av.<\/p>\n

\n

Hull den 1\/3 1916.<\/p>\n

Kära mor, tack för brevena & betyget som jag fick idag.<\/p>\n

Vi kom hit igår kvell ifrån Bordeaux i Frankrike, du skriver att Helmer har gått till sjöss, det skulle han aldrig ha gjort för det blir aldrig något av. Jag önskar att jag aldrig gjort det men det som är gjort kan icke ändras.<\/p>\n

Nu undrar du väl vad jag har varit hela denna tid sedan jag var ombord i Excelsior. Jag mönstrade av den i Stockholm och kom ombord i en engelsk båt, sedan i en norsk, sedan svensk, så norsk igen, sedan var jag i en engelsk i fem månader. Vi gick till Sydamerika så till Nordamerika till Newyork jag tänkte få se något till far men du skriver att han är död så det var ju till ingen nytta. Jag får nu sluta mina kråkfötter för denna gång. Jag tänker jag skall stoppa ombord i den här båten några månader och sedan kommer jag hem för jag är trött på det här kringflackande livet. Nu många tusen helsningar till morfar, tant Lotta, brorsan & alla andra. Många kyssar till dig från Hugo.<\/p>\n

Min adress: S\/Y Ulrika X Uto Kapt L. Lokna Armstrong Lord Newcastle av Tyne England.<\/p>\n

Om jag förmår ska jag skriva till Gerda (Marias halvsyster, hans moster) också ikväll. Dom vill vi skall skriva på engelsk men det förstår ni ju icke. God bay.<\/p>\n<\/blockquote>\n

Helmer ville också gå till sjöss och gjorde så, men på närmare håll. När han gift sig arbetade han i linjesjöfarten i Gotlandstrafiken. Han dog 1943 och lämnade hustru och två barn, 12 och 14 år gamla. Ett av barnen var Ulla Isbergs man, Lars som dog 2007.<\/span><\/p>\n

Ulla har lämnat med flera bilder, en som förmodligen är tagen i baptisternas Immanuelskyrka vid Bremergränd i Visby innerstad. Där står Maria vid ett instrument till höger i första raden.<\/span><\/p>\n

I samma kyrka hölls begravningen för Maria den 9 augusti 1940. Ulla har sparat sorgebrevet med inbjudan till begravningen. Immanuelskyrkan revs på 1970-talet, tomten är fortfarande obebyggd, den används som skolgård för barnen i Sankt Hansskolan.<\/span><\/p>\n

Eva Sjöstrand<\/em> <\/p>\n

Bilder på Maria Isberg<\/h2>\n